Debatt: Allianspolitiker saknar förståelse för stadens matsvinnsprojekt

Arbetet med minskat matsvinn är en succé som hyllas från både vänster och höger. Politikerna Helene Odenljung (L) och Emyly Bönfors (C) är inga undantag utan beskriver det som ett framgångsprojekt.

Ändå står de bakom en alliansbudget där projektet avslutas två år tidigare än planerat. De försvarar beslutet med att de inte vill driva arbetet i en särskild projektform utan att det ska implementeras som en självklar del av verksamheten. Kökspersonalen är nu färdigutbildad på området och kan nu själva ansvara för att arbetet utförs.

Denna argumentation visar att politikerna inte satt sig in i projektets utformning. Det stämmer att projektet fram tills nu gått ut på att utbilda kökspersonalen i Göteborg Stads offentliga verksamheter, först i helgrupp och sedan genom att utbilda utvalda nyckelpersoner som ska coacha sina kollegor. Det stämmer också att denna kunskap inte kommer att försvinna bara för att projektet avslutas, det inser nog de flesta. Däremot var tanken att projektet nu skulle ta sig an den andra stora komponenten i problemet med matsvinn, nämligen tallrikssvinnet.

Minskningen med 900 000 portioner per år är beundransvärd och utgör alltså hälften av matsvinnet i Göteborgs Stads 500 kök. Ännu bättre är det när man betänker att detta kunde åstadkommas på bara ett par år. Men köken står endast för hälften av det totala svinnet i stadens offentliga verksamheter; den andra hälften sker på tallriken ute i förskolor, skolor och äldreboenden.

Tanken var att projektet från och med årsskiftet skulle rikta in sig på att utbilda pedagoger och annan personal ute i verksamheterna, och att få till en bättre kommunikation mellan kökspersonal och annan personal för att minska det enorma matsvinn som sker när maten väl lämnat köket.

Här finns en stor potential. Hittills har man för en insats på en halv miljon kronor lyckats spara 9 miljoner på bara inköpskostnader. Det är en svindlande hög avkastning på 1800 procent. Detta är exklusive de miljövinster som kan förknippas med minskat matsvinn. Om projektet bara vore en tiondel så lyckat i framtiden som det varit hittills, så skulle det fortfarande vara värt varenda krona.

För mig är det anmärkningsvärt att representanterna från C och L å ena sidan hyllar projektet och säger sig stå bakom det medan de å andra sidan inte tycks vilja lyssna på projektledaren som tycker att det finns all anledning att fortsätta finansiera det. Odenljung och Bönfors skriver i sin replik: ”Det vore, kort sagt, oklokt att vi slutar arbeta på ett sätt som gör att vi minskar kommunens kostnader och särskilt oklokt vore det i förhållande till de miljö- och klimatutmaningar som vi har”. I det avseendet håller jag med dem, det vore verkligen mycket oklokt. Så jag uppmanar dem än en gång att tänka om och bevara projektet, så vi kan minska den onödiga ekonomiska och miljömässiga kostnad som matsvinnet innebär.