Debatt: Alldeles för enkelspårigt om 600 miljoner människor

Kajsa Ekis Ekman tycks vara färgad av en latinamerikansk kontext, där evangelismo är standardtermen för karismatiska väckelsekristna och där många församlingar till skillnad från i Sverige är skattebefriade företag. Eftersom ”evangelikal” även används för att beskriva västerländska kristna som inte alls har en mirakeltro är en mer korrekt term för det Ekman observerar pentekostalism.

Den representeras i Sverige av främst pingst-, evangeliska frikyrkan och trosrörelsen och är inte alls något som ”börjar få fäste” – den omfattar över 100 000 svenskar och har funnits här sedan 1900-talets början. Faktum är att det var svenska missionärer som etablerade den brasilianska pingströrelsen en gång i tiden. 

Pentekostalismen växer explosionsartat inte minst i utvecklingsländer. Från att bara omfatta några tusen personer vid 1900-talets början uppskattas rörelsen inkludera ofattbara 600 miljoner människor idag. En sådan gigantisk rörelse har tusentals olika inriktningar och uttryckssätt och kan inte dras över en och samma kam.

Delar av pentekostalismen odlar framgångsteologiska idéer med ursprung i 1950-talets USA om att Gud vill göra oss rika. De flesta gör det inte. Sociologerna Donald Miller och Ted Yamamori har argumenterat för att den dominerande formen av pentekostal kristendom engagerar sig för fred, rättvisa och miljö. Ekonomen Dena Freeman menar att pentekostalismen har gjort mer för att bekämpa fattigdom i Afrika än de flesta biståndsorganisationer. 

Många av rörelsens tidiga ledare var pacifister och kapitalistkritiker, något som kyrkohistorikerna Jay Beaman och Brian Pipkin har utforskat i sin bok ”Early Pentecostals on Nonviolence and Social Justice”. Pingströrelsen uppstod i en av USA:s första ickesegregerade kyrkor, Apostolic Faith Mission i Los Angeles, där alla fick komma till tals oberoende av klass, kön och etnicitet.

Det är därför olyckligt att Kajsa Ekis Ekman hävdar att evangelikala kännetecknas av att se fattigdom ”som ett gudomligt straff”, samt kopplar evangelisten Sebastian Stakset och församlingen New Life till en sådan förkunnelse. Det är inget de står för.

Kajsa Ekis Ekman har rätt i att evangelikala och pentekostala kristna har varit viktiga väljargrupper för neofascisterna Donald Trump och Jair Bolsonaro. Populistisk retorik och löften om att bevara kristna värden går hem hos många av dem – men långt ifrån alla. 80 procent av USA:s svarta evangelikala röstade på Joe Biden. 

Som teologen Joel Halldorf har svenska frikyrkliga mer gemensamt med dem värderingsmässigt än med USA:s vita evangelikala. I Sverige röstar evangelikala kristna på SD i mycket mindre utsträckning än befolkningen i övrigt. Även i Latinamerika är bilden mångfacetterad: Brasiliens pingstvänner grundade ett miljöparti innan de vände sig till Bolsonaro.

På grund av rörelsens storlek är det av yttersta vikt att stödja de pentekostala krafter som vill främja hållbarhet och ekonomisk rättvisa. Att alienera dem och porträttera deras tro som inkompatibel med att utjämna klasskillnader är att spela högerextremister rätt i händerna. Jag tror Kajsa Ekis Ekman skulle vinna på att acceptera inbjudan till New Life Church och ta en närmare titt på denna fascinerande rörelse. Hon kommer nog bli förvånad.