Debatt: Alla medborgare ska ges samma rätt till kvalificerad psykoterapi

Det finns flera saker att glädjas åt vad gäller regeringens åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. Inte minst viktigt är det att ta itu med arbetsmiljöfrågor och då med särskilt fokus på kvinnors arbetsmiljö. Det är också hög tid att arbetsgivarens ansvar analyseras.

I rehabiliteringskedjan finns också en hel del att göra efter den borgerliga regeringens märkliga prioriteringar och det är bra att det ska göras en översyn av statens insatser när det gäller psykisk ohälsa. En valfrihet av vård vid psykisk ohälsa är idag bara verklighet för de som har möjlighet att öppna plånboken. Det är inte rimligt.

Alliansen hade ett gott öga åt KBT (kognitiv beteendeterapi). I rehabiliteringsgarantin, införd av alliansregeringen, premieras just den formen av psykoterapimodell med cirka en miljard kronor per år. Detta har fått till följd att tillgången till andra, väl utprövade och etablerade psykoterapimetoder i svensk sjukvård minskat kraftigt. Förutom att vården, genom minskad bredd, snabbt halkat efter övriga europeiska länder i möjlighet att möta psykisk ohälsa, innebär garantin också ett tydligt brott mot hälso- och sjukvårdslagen. Denna ekonomiska styrning, som minskat vårdens möjligheter till patientanpassad vård liksom patientens valfrihet, har kritiserats av många, däribland den dåvarande socialdemokratiska oppositionen.

Behöver du någon annan terapiform än KBT krävs en hyfsat god privatekonomi. Vill du få tid hos en kvalificerad, legitimerad psykoterapeut med annan inriktning än KBT kan det bli dyrt då det inte anses ekonomiskt försvarbart hos vårdgivarna att erbjuda andra alternativ. KBT passar många men inte alla och den som behöver en annan form får betala dyrt ur egen ficka för den. För många med knapp ekonomi erbjuds i huvudsak enbart snabbutbildade behandlare, kort-KBT eller psykofarmaka.

I övriga nordiska och europeiska länder finns sedan länge etablerade socialförsäkringssystem som ger alla medborgare samma rätt och fri möjlighet till kvalificerad psykoterapi. Att Sverige ska erbjuda en ojämlik och orättvis vård vid psykisk ohälsa är under all kritik.

Den vårdmodell, rehabiliteringsgarantin, som infördes i Sverige av alliansregeringen har utvärderats ett flertal gånger. Det genomgående resultatet är att modellen är extremt dyr, saknar kostnadseffektivitet och att modellen inte på något sätt bidragit till en minskad sjukfrånvaro vid psykisk ohälsa. Andra vårdmodeller i andra länder, som i till exempel Finland, där vården omfattar olika utprövade metoder, kräver välutbildade psykoterapeuter och där patienten erbjuds valfrihet, har däremot kunnat visa en betydande effektivitet, minskad sjukfrånvaro och detta till en betydligt lägre kostnad.

I Sverige finns cirka 6 000 legitimerade psykoterapeuter som arbetar utifrån olika psykoterapeutiska metoder. Varför används inte alla dessa som befintlig resurs för den offentliga vården på samma sätt som i övriga europeiska länder? En sådan modell skulle vara både billigare och effektivare än att alla behandlas med en och samma metod oberoende av vad som orsakar den psykiska ohälsan.

När nu en översyn ska göras hoppas jag att regeringen och socialförsäkringsministern ser till att den leder till att alla medborgare ges samma rätt till kvalificerad psykoterapi vid psykisk ohälsa och att rehabiliteringsgarantin ersätts med en mer internationellt anpassad och visat effektiv vårdmodell för en allt mer ökad psykisk ohälsa.