Debatt: Aldrig mer får du klaga på EU-avgiften, Åkesson

”Maktförskjutningen från Sverige till Bryssel pågår ständigt”. Orden är Jimmie Åkessons. Sverigedemokraterna har länge gillat att skrämmas med Bryssels påstådda maktfullkomlighet och prislappen på medlemskapet. Men SD har aldrig mer rätt att klaga nu när deras regering ser ut att sjabbla bort viktiga och sällsynta bidragsmiljarder från EU:s återhämtningsfond.

Riksdagsvalrörelsens tävling om vilket borgerligt parti som kunde erbjuda lägst bränslepriser resulterade i en kraftigt minskad reduktionsplikt. Men bensinpopulismen blev dyr. Den största posten i reformutrymmet gav prisminskningar på några futtiga öre per liter bensin och diesel. Det betalas med missade klimatmål och en nedsvärtad Sverigebild där internationell media beskriver hur vi tagit av oss ledartröjan i den gröna omställningen. 

Nu nekas Sverige dessutom 40 miljarder kronor från EU då vi inte längre uppfyller klimatkraven som krävs för utbetalningen.

40 miljarder är inte en oviktig summa för ett land med en stor underhållsskuld.

Fonden är tänkt att boosta Europa efter coronapandemin och stärka medlemsländerna efter de tunga åren för näringslivet och välfärden. Jag betvivlar att SD-regeringen tycker att Sverige är tillräckligt starkt för att avstå miljarderna. Regeringen borde se att vården skriker efter resurser, att järnvägen är eftersatt och att VA-näten behövs renoveras. Att industrin desperat efterfrågar mer grön el och kompetensförsörjning. 40 miljarder är inte en oviktig summa för ett land med en stor underhållsskuld.

Åkesson tycker att Sverige behöver sätta svenska intressen främst, att vi bör fråga oss vad EU kan göra för oss. Det är bara att instämma! Vi behöver en socialdemokratisk regering som skippar bensinpopulismen och bedriver en ambitiös klimatpolitik så att Sverige kan plocka hem de viktiga corona-miljarderna för att bygga ett starkare land. 

Staten måste ta ett större ansvar för investeringar i befintliga och nya infrastrukturprojekt. SSU vill se en träffsäker omfördelningspolitik där inkomstskatter, reseavdrag och bidrag kan kompensera för höga bränslepriser där det behövs. Vardagen måste fortsätta fungera för bilberoende hushåll, framför allt i glesbygd. Kollektivtrafiken behöver byggas ut och tillgängliggöras. Som ett led i detta bör vi också säkerställa pendlingsparkeringar i anslutning till kollektivtrafikerade sträckor.

En realistisk och grön infrastrukturpolitik kräver också att regeringen gör upp med bilismen i städerna. Elektrifieringen av fordonsflottan är central för att nå klimatmålen, men behöver ändå kombineras med transporteffektiva åtgärder – exempelvis genom planer för hur innerstäderna i större utsträckning kan bli bilfria och tätorterna mindre bilberoende. Då behöver regeringen och Trafikverket arbeta mer målstyrt. Dagens prognosmodeller från Trafikverket tar inte klimathänsyn, vilket skickar fel signaler till kommuner och regioner som, mitt i en klimatkris, snarare planerar och investerar för mer trafik än för mindre. 

Enligt finansminister Elisabeth Svantesson förs konstruktiva samtal med EU-kommissionen om situationen med återhämtningsfonden. Jag hoppas att Ursula von der Leyen i de diskussionerna lägger en välmenande hand på Svantessons axel, tittar henne allvarsamt i ögonen och uppmanar hennes regering att börja ta ansvar för svensk klimatpolitik.