Debatt: Akut läge inom socialtjänsten – nu måste regeringen agera

Larmrapporterna kommer allt tätare. Ökad arbetsbörda, brist på erfaren personal och allt snävare tidsmarginaler. Läget inom socialtjänsten är akut och nu måste regeringen sluta upp bakom kravet på en nationell handlingsplan, skriver Heike Erkers.

”Jag har tagit del av ett flertal undersökningar som visar att många socialsekreterare idag arbetar under en stor arbetsbelastning och att det dessutom råder stor omsättning på personal inom viktiga områden inom socialtjänsten. Jag tar dessa resultat på stort allvar.”

Så sade Åsa Regnér, statsråd med ansvar för socialtjänsten, i riksdagen nyligen.

Det är utmärkt. Men tar regeringen verkligen läget inom socialtjänsten på allvar? I så fall verkar det märkligt att regeringen inte aviserar några planer på att faktiskt göra något.

Åsa Regnér hänvisar till att det sedan den 1 november finns en så kallad nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården. Samordnarens uppdrag är att i två och ett halvt år ”föra dialog” med kommunerna och ”stimulera dem att utveckla verksamheterna”.

Vi välkomnar det arbetet. Att lyssna på de erfarenheter som finns och stimulera till nytänkande är viktigt. Men det räcker inte.

På mina resor runt om i landet har jag hört i kommun efter kommun hur våra medlemmar vittnar om en allt svårare arbetssituation. Läget inom den sociala barn- och ungdomsvården är särskilt allvarligt. Och det är mycket mer än en facklig fråga. Det handlar om skyddet för de sköraste och mest utsatta i vårt samhälle.

De svåraste och tyngsta ärendena för socialtjänsten är myndighetsutövning gentemot barn och ungdomar. Det svåraste arbetet borde ha de bästa arbetsvillkoren och de mest erfarna socialsekreterarna. I stället är det tvärtom.

En orimlig arbetsbelastning och små chanser till återhämtning har lett till att social barnavård har blivit ett ingångs- och genomgångsyrke. Nyanställda socialsekreterare kan ställas inför svåra och komplicerade utredningar innan de har hunnit få praktisk erfarenhet av yrket. Överbelastning, stress, brist på karriär- och utvecklingsmöjligheter gör tillsammans med ett lågt löneläge att socialsek-reterare lämnar den sociala barnavården så snart de får möjlighet.

Akademikerförbundet SSR driver kravet på att en nationell handlingsplan upprättas för den sociala barn- och ungdomsvården. Systemfelen måste rättas till.

Handlingsplanen ska säkra att regering, riksdag, kommuner, fack och andra organisationer sluter upp i en gemensam satsning. Vi har tydliga krav på innehållet:

• Systematisk tillgång på introduktion och handledning

• Ökad tillgång på kompetensutveckling

• Minskad arbetsbelastning genom tillskott av resurser

• Inrättande av tjänster som specialistsocionomer.

Åsa Regnér säger att hon vill invänta effekterna av den nationella samordnarens arbete innan hon eventuellt gör något. Den förra regeringen duckade för problemen. Nu har en ny regering alla chanser att visa handlingskraft. Men då finns det inte tid för någon vänta-och-se-politik.