Debatt: Abir Al-Sahlani (C) har fel

Som SD:s representant i utrikesutskottet var jag med och drev fram parlamentets gemensamma resolution med fördömanden och sanktioner mot den belarusiska regimen. Al-Sahlani var inte med och undertecknade den resolutionen.

Jag har även drivit på för en gemensam resolution över parti­gränserna mot den belarusiska regimen och legat på min egen parlamentsgrupp att motionera i samma ämne. Inte heller den gången var Centerpartiet med och undertecknade resolutionen.

Al-Sahlanis anklagelse att mitt parti ”inte ser några problem med stora investeringar från europeiska företag och stater till den belarusiska statens våld, korruption och människorättskränkningar” och att ”SD är positiva till att svenska banker kan stoppa sedlar rakt ner i en diktators ficka”, är lögn.

Al-Sahlani bygger sina anklagelser mot SD på att vi röstade mot en skrivning när resolutionen var uppe för omröstning. Hon lyfter omröstningen ur sitt sammanhang. Det var en separat votering om en skrivning som uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att förhindra europeiska banker från att köpa belarusiska obligationer. Vi motsatte oss inte sakinnehållet men röstade mot för att kommissionen inte har laglig rätt att vidta den föreslagna åtgärden. Vi är även kritiska till denna typ av anmaningar då kommissionen ofta tar dem som intäkt för att försöka utöka sin makt.

Kanske är det omodernt att hålla på formalia, men vi anser inte att parlamentet ska kräva att kommissionen agerar utanför sitt mandat. Sanningen är ibland bara så tråkig, helt utan den krydda som en konspiration med utländska makter onekligen skulle varit.

Sverigedemokraterna röstade för att medlemsstaterna ska neka allt ekonomiskt stöd till den belarusiska regimen, inte bevilj­a nya krediter, och stoppa alla investeringar. Vi röstade även för att rådet ska införa ekonomiska sanktioner. Vi kunde stödja dessa förslag när medlemsstaterna och rådet har lagliga befogenheter att genomföra sådana åtgärder.

Al-Sahlani har även fel om Sverige­demokraternas linje gentemot Ryssland. Faktum är att jag har varit pådrivande för gemensamma Rysslandskritiska resolutioner och motioner från min egen partigrupp. Jag har därtill krävt utrikesrepresentant Josep Borells avgång efter hans oförsvarliga underdånighet gentemot ryske utrikesministern Lavrov i Moskva. Flera av Al-Sahlanis liberala kollegor stämde in i detta, men Centerpartiets europaparlamentariker teg. Så låt oss vara ärliga: Centerpartiet och Al-Sahlani har varit i stort sett helt frånvarande i det parlamentariska arbetet med de gemensamma Rysslands­kritiska resolutionerna.

Summa summarum är anklagelserna i Al-Sahlanis artikel är helt uppdiktade. Min gissning är att hon utgått från sina fördomar om mitt parti när hon skrev och sedan inte brytt sig om att stämma av fiendebilden mot verkligheten. Men, eftersom Al-Sahlani är en hedersam person, är jag säker på att hon kommer be mig och mina kollegor om ursäkt – offentligt – när hon inser att det hon skrev var fördomsfullt, okunnigt, oärligt och osant.