Debatt: 5 000 ton upptrålad fisk kastades

Nyligen riktades kritik från forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) mot Havs- och vattenmyndigheten (Hav). Man menade att myndigheten inte i tillräcklig grad följer upp och kontrollerar reglerna för landningsskyldigheten eller ställer krav på yrkesfisket att använda bästa möjliga redskap och tillgänglig teknik för att undvika oönskad fångst. Eftersom risken att överträdelser upptäcks är obefintlig saknas ett viktigt incitament för företagen att samarbeta för att förbättra förvaltningen och utveckla mer selektiva redskap för att minska oönskade fångster.

Myndigheten besvarade kritiken med att det i dag helt saknas metoder, organisation och tillräckliga resurser för övervakning av fiskefartygen. Det har man också tillsammans med Kustbevakningen (KBV) konstaterat i en utredning som lämnades till regeringen under hösten 2020. Man svarar dock inte på frågan varför licenser och fisketillstånd inte kopplas till föreskrifter om bästa redskapsteknik. Det framgår inte heller hur tydliga krav på företagen att redovisa den mycket negativa miljöpåverkan som verksamheten orsakar är kopplade till licenser och tillstånd.

HaV och KBV ansvarar tillsammans för olika delar av fiskerikontrollen i Sverige. Fiskerikontrollens syfte är att säkra så att fiskekvoter inte överskrids och att uppgifter om fångade kvantiteter från olika bestånd och områden är riktiga. Företagen i handelsledet, från första landning och vidare, är skyldiga att lämna uppgifter om vad som fångas och vad som säljs. Informationen är grundläggande för bland annat de modeller som används för att beräkna fiskebeståndens storlek och bedöma hur stora fångstkvoterna ska vara.

Fiskerikontrollen är omfattande och genomförs genom kontroller vid landning, kontroller till sjöss med flyg och ombord på fartygen, realtidsövervakning av fartygens rörelser och positioner och administrativ dokumentkontroll. Det ger stora kostnader för samhället och belastar statsbudgeten med åtskilliga hundratals miljoner. Företagen är i princip befriade från avgifter för tillståndsgivning och miljöövervakning.

Fiskebestånden i havet är vår gemensamma resurs. Med rättigheten att bedriva yrkesfiske följer också ett ansvar som innebär att man ska medverka och lämna korrekta och fullständiga uppgifter till myndigheterna. Tyvärr brister detta i mycket stor omfattning. Bristerna har funnits länge och problemen var en drivande faktor bakom den senaste reformen av EUs gemensamma fiskeripolitik och införande av den så kallade landningsskyldigheten.

Uppgifter från Hav, KBV och SLU Aqua om fiske med olika bottentrålar för åren 2017–2020 visar att näringen inte rapporterar oönskade fångster och bifångster oavsett om dessa enligt regelverket ska landas eller är sådant som får eller ska kastas tillbaka. Det som redovisas är mindre än en promille av den totala landningsvikten. För 2017–2019 redovisades 19 ton i loggböckerna.

De stickprovskontroller ombord på fartygen till havs som genomförs av KBV (Sista tråldrag) visar att oönskad fångst eller utkast borde uppgå till minst 10-20 procent beroende på område och hur trålen är utformad. Provtagning ombord på fiskefartygen som SLU Aqua genomfört i många år för vetenskapliga syften, och därför att fiskarna aldrig korrekt redovisar det som kastas, visar att man för åren 2017–2019 kan beräkna att 5 000 ton (inte 19 ton) oönskad och/eller undermålig fisk av de ekonomiskt viktigaste arterna fångades med olika bottentrålar i Kattegatt och Skagerrak och kastades. Det är helt orimligt och uppenbart att man inte rapporterar korrekt.