Folk sliter isär varandra över jord och tro, fiktiva gränser sliter planeten itu.

Var femte svensk har ingen som svarar när de kallar. Vad ska vi göra med dem?

Jag har lämnat det konstnärliga skapandet. Med fyra barn att försörja hade jag inte längre något val.

Fem tips till alla nyhetsredaktioner på hur de kan bli bättre på att spegla Sveriges befolkning.

Det har forskats mycket om konsekvenserna av det låga valdeltagandet. Lösningarna är många, men insatserna är få.

Våren 1987 var jag fem år och flydde från Irak till Sverige som ensamkommande. Jag hamnade på Expressens mittuppslag som ett exempel på ett ”ankarbarn”.

Land efter land har slutit sig men ingen har vänt lika dramatiskt som Sverige – från det öppnaste till ett av de mest stängda.

Paradoxen är total när strypt invandring och nedmontering av välfärden samverkar.

Även om varje specifik nyhet är sann bidrar de sammantaget till en falsk bild av förorterna.

Mina föräldrars svenska ses som en brytning, ett defekt brott mot det korrekta.

I krig och kris är det lättare att montera ned demokratin.

Hur kan något så torrt som en statlig utredning framkalla en grov misshandel?

För Chile, som bär färska sår från fascismen, blev Mauricio Rojas för mycket. I Sverige är han den mest inflytelserika ideologen bland regeringspartierna.

Om landet inte ska slitas itu av olikheterna krävs en interkulturell folkbildningskampanj.

Allmänheten förstår inte vidden av Natoeftergifterna – men vi svenskkurder vet.

Hur hamnade vi här?

Ett år efter hennes död ekar kvinnornas skrik fortfarande i Iran.

Miljonsvenskan är lika stigmatiserad som ekensnacket, men utspridd över hela landet och med fler utövare.

Lika blinda som vi var i livmodern för livet utanför är vi nu för döden under havsytan.

”Tro inte att invandring är en vandring på rosor. Underlaget är explosiva minfält, kalla lastbilsflak och våta båtskrov”