”Jag tänker att vi borde kunna lära oss något av det som hände”, skriver Nina Björk om det kritiserade seminariet på Bokmässan.

Om jag hade varit en fransk vänsterintellektuell och läst den här rapporten hade jag nog känt mig stöddig.

Det är som en pinsamhet vi inte gärna talar högt om och inte visar på bild. 

Jag är universitetsutbildad, men samtidigt inkompetent på centrala områden i vardagen.

De som protesterade mot Richard Turpin beter sig som Putin

Jag antar att vi också lär oss känna igen de relationer det är värt att kämpa för att göra långa – men vi kommer kanske inte veta att vi har lärt oss det.

Har kvinnorörelsen varit så framgångsrik att den inte längre behövs, i alla fall inte i vårt land? Det verkar som om vissa resonerar så.

Själva målbilden är ganska lik: jag ska få pengar och status.

Det han bad om hjälp med var liksom en iscensättning av alla klichéer om romantik.

Vi har politisk, men inte ekonomisk, demokrati i det här landet.

Själva livet i Pompeij kanske faktiskt byggde på de där dräneringsrören – eller?

Det är vad polarisering leder till. Det blir svårare att tänka självständigt.

Tänk att få gå och lägga sig på kvällarna och kunna hysa tro på framtiden.

Det är ett underkännande av samtida svensk vänster att yttrandefrihet ses som en högerfråga.

En ”problematisk” person är en person som är på väg att alliera sig med den ”onda” sidan och därmed gynna ”fel krafter”.