Martin Engbergs fängslande roman ”Allätaren” tecknar ett porträtt av en svårgripbar man.

Kanske har vi i tappat kontakten med vad som är på riktigt och måste läsa oss till hur ett vanligt liv levs?

Serien ”Smärtpunkten”, om Lars Noréns skandalföreställning ”7:3”, får tittaren att sakna tiden när kriminalvården hade en rehabiliterande vision.

Stridsbergs är som klippt ur en av alla manliga manusförfattares favoritfantasier till krimserie. Men sådant händer på riktigt.

Johan Hiltons bok om teaterdirektören Fredriksson är laddad med politiskt sprängstoff och personliga tragedier.

I sina tre senaste romaner har Stefan Lindberg trasslat till verkligheten och lögnen rejält – allt hänger samman men inget går ihop.

Dramat om den gnabbande och kärleksfulla dottern och hennes far, landar förbluffande nog i något fjäderlätt. Och rart. 

En nattsvart skildring av hur patriarkatet verkar i slutna världar. I hemvändarromanen ”Hundnätter” låter Mirja Unge berättelsen verka utan några filter.

Fernanda Melchiors ”Falsk hare” är så svart, våldsam och vidrig att den varit omöjlig att läsa om inte språket vore som en tropisk våg, skriver Jenny Aschenbrenner.

Emilienne Malfatto låter läsaren befinna sig i huvudet på en torterare. Det är en sorts inkännandets tvångsåtgärd, skriver Jenny Aschenbrenner.

Tolvskillingsoperan är en sällsam upplevelse idag. Nuet speglar sig i dået på ett alltmer skrämmande sätt, skriver Jenny Aschenbrenner.

Olga Ravn beskriver livet på en en arbetsplats i rymden, där ingen, vare sig människa eller maskin, är mer värd än sin prestation.

Jenny Aschenbrenner har höga förväntningar när hon ser Alejandro Leiva Wengers farsartade pjäs ”Pappas födelsedag”. Kommer magin att infinna sig?

I Josefine Klougarts romaner hittar man den där trösten man bara kan få av att frossa i misslyckande familjer, skriver Jenny Aschenbrenner.

”Monstrens tid”, är mästerlig i sin skildring av hur vi alltid ger upp precis när allt är på väg att lösa sig, skriver Jenny Aschenbrenner.

Nog måste det vila en katastrof runt hörnet på allt detta vanlighetsliv? I Vigdis Hjorts nya kortroman vågar dottern i en kristen familj till slut se sin familj så som de är.

Kerstin Ekman läxar upp Thomas Mann, avskyr ”Röda rummet” och erkänner att hon aldrig läst Oidipus innan hon fyllde 80. Hennes bok om läsning avfärdar alla idéer att böcker är nyttiga, skriver Jenny Aschenbrenner.

I sin nya bok inspireras Cecile Pin av sin egen familjehistoria. Jenny Aschenbrenner läser ett koncentrerat stycke sorg över flyktingtragedierna som aldrig tar slut.

Johanna Frid lägger inga fingrar emellan när hon skriver om relationer. Att läsa henne är nästan som att ställa sig på mobbarnas sida, tycker Jenny Aschenbrenner.

Tyra von Zweigbergks debut­roman söker svaret på ett barns våldsamma depression i det förflutna. Men någonstans på vägen kallnar spåren, tycker Jenny Aschenbrenner.