Så fort en banan hade fått mörka prickar på sig och sjöng på sista versen trollade min mamma ihop kolar pitha. Det var mycket sånt hemma, inget fick slängas. De trötta bananerna blev små gyllenbruna, söta och krispiga fritters. Ofta hängde man över axeln och väntade på att de skulle lyftas av på hushållspapper. Vi fick dem som fika, men de är också goda som frukost.