Förra veckan fick granskningen om SD:s trollfabrik tv-priset Kristallen. Den här veckan bjuds Riks in till Sveriges Radio.

Vissa dagar känns det tungt. Avskaffad flygskatt, värmeböljor, känslan av stundande klimatapokalyps runt hörnet. Är botemedlet hopp?

Vi får aldrig sluta mötas i verkligheten. Men gränsen för vad som är möjligt kan – måste – utmanas också i det virtuella.

Utan förebyggande och rehabiliterande åtgärder handlar hårdare straff inte om att minska kriminaliteten i samhället.

82 sparade kronor på en inrikesflygresa är viktigare än att minska utsläppen.

Kanske måste man skapa sig en egen verklighet för att orka genomföra en så inhuman migrationspolitik.

Regeringen blundar för ett folkmord för att de är övertygade om Israels godhet.

Den ”gyllene lösningen” med höjd reduktionsplikt och sänkt drivmedelsskatt ser ut att vara en bluff.

Jag är 31 år gammal och varje vecka pratar jag om bostäder. Fortfarande.

NMI:s angrepp på enskilda reportrar är absurt – men inget nytt. 

Försvarsmakten ska inte slentrianfråga medborgarna vad de har för åsikter.

Jennifer Lopez och Ben Afflecks skilsmässa är så sorglig för att den talar emot drömmen om äkta kärlek. 

Klimatpolitiken får bara existera om den samtidigt är ofarlig, eller till och med gynnsam, för företagen.

Handelsbankens mediesatsning borde få bankkunderna att se rött.

Timbro vill få oss att tro att lägenheter utan kök och fönster är en lösning på bostadskrisen.

Påståendet om nettoutvandring saknar belägg – men migrationsministern vill så gärna skryta.

SVT:s klimatkorrespondent slutar och ersätts inte – samtidigt som nyhetsrapporteringen om klimatkrisen är minimal.

Det är obegripligt att Sverige ska strössla pengar över dåtidens energislag.

Är fattiga familjer inte värda mer än 20 kvadrat?

Ägaren av en av världens största plattformar kan inte få sprida desinformation, svartmåla journalister och hetsa till våld.