Ulrika Lindahl: Verkligheten får styra när S skriver nytt partiprogram

Programkommissionen har tagit fram ett utkast som S-kongressen ska besluta om nästa år. Presentationen inleds med mugshot-bilden på USA:s nyvalda president Donald Trump varvat med bilder på poliser vid avspärrningsband i icke namngiven förort, stridsvagnar slagfältet i Ukraina och uttorkad jord i regnfattigt område. Partiordförande Magdalena Andersson poängterar att vi lever i en annan värld än vi gjorde för tio år sedan, när det senaste partiprogrammet antogs. Och det är de här bilderna vi, eller kanske framför allt de socialdemokrater som ska samlas för att anta partiprogrammet i maj 2025, ska ha för ögonen. 

Trump är oberäknelig. Alltså behöver Sverige och Europa kunna försvara sig själva. Nedrustningen står visserligen kvar som ett mål i det nya partiprogrammet, men säkerheten är överordnad. ”Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara vårt lands fred, vår demokrati och vår suveränitet. Den ska värna våra rättigheter, intressen och grundläggande värderingar. Den ska skydda svensk handlingsfrihet mot politiska, militära eller andra påtryckningar.” Putins invasion i Ukraina gör att Sverige ska vara ett av de mest aktiva länderna i Nato istället för militärt alliansfritt. Segregation och gängkriminalitet kräver stram migration och hårdare straff. Och den uttorkade jorden, ja den gör att ett stopp för kärnkraften ersätts med att det viktigaste är att vi får en stabil, tillförlitlig och fossilfri elproduktion som ”på lång sikt” är förnybar. 

Magdalena Andersson och hennes kollegor i partikommissionen Hans Dahlgren och Lawen Redar hänvisar återkommande till att det nya partiprogrammet pekar ut en ny riktning för Sverige men samtidigt går tillbaka till rötterna. Ernst Wigforss nämns, Per Albin Hansson nämns, Tage Erlander nämns.  Det är plikt, arbete och folkhem. Palme nämns inte. Och det är nog medvetet. För det här partiprogrammet handlar om att Sverige ska bli som Sverige igen, som Magdalena Andersson säger. Inte om global solidaritet. Det socialdemokratiska partiet ska kämpa för ”vanliga svenskar” som arbetar och gör rätt för sig och delar en kulturell samhällsgemenskap. 

Rötterna kan också hittas i en viss skärpning i tonen mot det så kallade marknadsmisslyckandet. Marknadsskolan ska avskaffas. Inget vinst ska kunna göras på skolverksamhet. Punkt. Vård och omsorg ska ges efter behov och inte utifrån ägarnas vinstintresse. Lite mjukare. 

Men de största förändringarna finns som väntat i migrationspolitiken och kriminalpolitiken. Magdalena Andersson tog återigen chansen att påpeka att det var S-regeringen som stramade åt den borgerliga alliansens generösa migrationspolitik. Och där ska den ligga kvar. Formuleringen ”generös och reglerad invandring” i partiprogrammet från 2013 ändras till ”stram svensk migrationspolitik” och ”större krav på att alla i Sverige lär sig svenska”. Det här får socialdemokrater och de som eventuellt vill samarbeta med dem helt enkelt acceptera. Större strid på kongressen i maj kan det dock bli kring att ett starkt finanspolitisk ramverk nu står inskrivet i partiprogrammet och hur öppningen för kortare arbetstid egentligen ska tolkas.