Det är under den här tiden begreppet alt-right right landar i vårt gemensamma politiska medvetande. En brokig etnonationalitisk rörelse med sin bakgrund i internetforum, de flyttar från forum som 4chan och 8chan ut till gatorna, med facklor i handen och uppdämd ilska stod rörelsen bakom hundratals mord och attacker. Charlottesville år 2017 blev kulmen, en gärningsman som kör in i en folksamling med en personbil, flertalet skadas och en avlider till följd. 

Med en segerviss miljö börjar nygamla kontakter att odlas. Inte minst i Sverige. Libetarianska organisationer och nätverk som Ludwig von Mises-institutet och Bubbla sammanfogas allt mer in i klassiska radikalnationalistiska och fascistiska tankegods. I kampen mot staten möts anarkofascister som högerextremisten Jonas Nilsson, knuten till Palaestra media och tidigare aktiv i det numer nedlagda Svenskarnas parti, nazister som gänget runt Det fria Sverige och libertarianer som Klaus Bernpainter. Den sistnämnda en figur som tycks vara kontakten mellan högerextremismen och libertarianismen. En politisk miljö vars syfte är att begränsa staten och maximera individers självständighet, däribland genom privat ägande. Många libertarianer är emot rasism och fascism - men den senaste tiden växer en ny rörelse fram bland dem.

Ludwig von Mises-institutet grundades 2010 i Sverige av libertarianerna Joakim Fagerström och Joakim Kämpe. På sin hemsida beskriver de att ”Mises-institutet i Sverige är den obundna svenska grenen av Mises.org – världscentret för österrikisk ekonomisk teori och libertariansk etik”. Inspirationen kommer från den österrikiske nationalekonomen Ludwig Heinrich Edler von Mises som var verksam som författare och universitetslärare från 1919 och framåt. Han menade att socialismen alltid ”resulterar i totalt kaos och i civilisationens slut”. Då han hade judisk bakgrund flydde han i samband med nazisternas intåg, varefter hans böcker också brändes på bål. Den österrikiska skolan är en samlingsbeteckning för att beskriva de olika strömningar av ekonomer med det gemensamma att det är individerna, människorna, som utgör utgör ekonomin – inte kollektivet. Skolan har ingen naturgiven koppling till Österrike, men förgrundsgestalten är den österrikiska ekonomiprofessorn Carl Menger (1840-1921) som publicerade ”Grundsätze der Volkswirtschaftslehre”.

Symbiosen mellan libertariansim och radikalhögern har funnits länge, men de senare åren ser vi en ökande omfattning. För två veckor sedan arrangerade nättidningen Folkungen med libertariansk inriktning ett evenemang, där bland andra Björn Björkqvist, tidigare propagandachef för Nationalsocialistiskt front, deltog. Han blev inbjuden för att köra en standup, något som uppskattades av publiken. 

Folkungen är bildad av Klaus Bernpainter, tidigare kopplad till Mises-institutet. I en podd med läraren Christer Mattsson, grundare av Toleransprojektet, beskriver han sitt drömsamhälle. Där säger han att staten måste avskaffas för att ge plats åt socken. Om en by vill ta emot invandrare är det ”okej” så länge de kan finansiera det projektet. Han tillägger:

– Fortsätt den här utvecklingen innan svenskar blir minoritet i sitt eget land, då är det självklart att folk reagerar på det.

Murray Rothbard var inne på samma tankegångar, enligt den högerextrema liberianska idétraditionen en förgrundsfigur, den som formade världsbilden. Han var verksam som ekonom från mitten av 1900-talet och framåt. Teoretiker som lade grunden för anarkokapitalismen. Men figurer som Murray Rothbard var också ett svar på 60-talet och det som numer börjat kallas för en ”jämlikhetsutmaning”. Starka politiska rörelser som ställde riktiga krav: om social rättvisa, om kvinnors rättigheter och om jämlik ekonomisk makt. Murray Rothbard har inspirerat många, även på ett globalt plan. 

Den argentinske och högerextreme politikern Javier Milei har i intervjuer beskrivit hur Murray Rothbard varit en föregångare. En artikel från Utrikesmagasinet berättar: 

”Han brukar själv berätta om att det var när han läste en artikel av den nordamerikanske ekonomen Murray Rothbard, aktiv i den libertarianska rörelsen, som hans ögon öppnades. Via honom kom han i kontakt med den österrikiska skolan med ultraliberalerna Ludwig von Mises och Friedrich Hayek i spetsen.”

Så vad tycker svenska högerextrema libertarianer? 

Personen som håller dessa två miljöer samman heter Klaus Bernpainter. För några år sedan bjöds han in av Sveriges interreligiösa råd tillsammans med sin fru, som representanter från Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, populärt kallad Mormonkyrkan. Då sa han: 

– Vår starka tilltro till familjen grundar sig i vår tro på att äktenskapet är evigt, det går bortom döden. Vi tror också att det är den ultimata källan till glädje och utveckling. Vi växer när vi blir föräldrar och utvecklar vår förmåga till empati, sa Klaus Bernpaintner.

Han har utvecklat en nygammal politisk teori i Sverige, ett där han blir bryggan mellan högerextremism och libertarianism. Under konferensen Fria ord i Svenskarnas hus i slutet av augusti bjöds högerextrema libertarianer in. I samband med det användes Bubblas lokaler i Undenäs i Karlsborgs kommun som boende för folk som gästade.

En koll på Klaus Bernpaintners sociala medier visar att han delar innehåll som är homofoba, konspirationistiska och högerextrema. Samtidigt tycks hans idéer vara långt ifrån främmande. Idén om fri rörlighet kontra nationsgränser är i allra högsta grad relevant i ett nyliberalt samhälle, var går egentligen gränsen för fri rörlighet och vem avgör den? Med fri marknad kommer också en fri rörlighet, är detta bortom varor och tjänster? Och vem är egentligen fri i en etnostat – och kan man någonsin ha individualistiska argument för en?

Det finns dock betydligt mer allvarliga inslag i den här politiska filosofin. De senare åren har accelaritionismen kommit att bli en del av miljön. Kombinationen av ilskan mot globaliseringen och invandringen i kombination med idén om att staten måste avskaffas är livsfarlig för många. Accelaritionismen är föreställningen om allt måste bli sämre för att sedan kunna bli bättre. En i grunden marxistisk idé som kommit att användas av extremhögern för att legitimera våldsdåd. Eller som en amerikan skrev i ett internetforum:

”Genom att accelerera auktoritära samhällen, få dem att bli mer och mer förtryckande och totalitära tills folket gör uppror för att bli av med de auktoritära regimerna och skapa en ny era av frihet och kaos (naturligtvis).”

I rapporten ”När det frihetliga möter det auktoritära – föreningen av fascism och anarki” lyfter Jonas Nilsson bland annat detta. Han beskriver hur:

”… attacker från det egna partiet gjorde gällande att Trump inte var politiskt konservativ och kunde därmed inte heller attrahera republikanernas kärnväljare inom den kristna konservativa högern.”

Och att:

”Den stora skillnaden med Trump, och inom det republikanska partiet är att de här två strömningarna tidigare stått i kontrast mot varandra internt, eftersom nomineringsprocessen stått mellan två kandidater för respektive riktning. Barry Goldwater mot Nelson Rockefeller på 60-talet är ett exempel, ett annat är Ronald Reagan mot Bob Dole på 80-talet, dock har det inte mynnat ut i ett gemensamt stöd för en gemensam kandidat.” 

Det tycks finnas ett tydligt samband mellan accelartionismen och den högerextrema libertariansismen. Det tycks inte förvåna någon, tvärtom hänger föreställningen om att vilja avskaffa staten ihop med att avskaffa det demokratiska samhället.

En högerextrem libertariansk politisk filosofi är i allra högsta grad dömd att misslyckas. I takt med en folklig ilska över höjda hyror, dåliga löner och otrygga arbetsvillkor är det två politiska filosofier som inte ens kombinerat kan ge ett svar på det. Det är de sämsta av två politiska idétraditoner. 

Dagens ETC har sökt Klaus Bernpaintner.

Research: Patrik Hermansson