Under kvällens gång stod det klart att det gröna partiet nästan hade dubblat sina mandat i Europaparlamentet och hade blivit större än socialdemokraterna, tidigare partiet för folket. En historisk vinst för oss, en historisk katastrof för dem.
Över hela Europa gick gröna partier framåt, men ingenstans vann de lika många röster som i Tyskland. Förra veckan var Die Grünen till och med störst i en nationell mätning. För första gången gick man om Angela Merkels konservativa parti.
Succén är med all säkerhet kopplad till hur svag den regerande koalitionen mellan krist- och socialdemokrater är. Båda partierna kämpar med imageproblem som delvis har med ledarskap att göra. Socialdemokraternas partiledare Andrea Nahles har just valt att kliva av på grund av det usla resultatet i EU-balet. Hon var partiets tionde ledare på 15 år.
Men den gröna vågen kan inte bortförklaras med rivalernas misslyckanden. Efter att under decennier ha förminskats som ekonördar och trädkramare, har de gröna nu erövrat den progressiva medelklassen och fångat tidsandan. Gröna frågor som miljöskydd, klimatkris och ren energi ligger i mittfåran. Vegetarianism och ekologisk mat är populära livsstilsval. En extremt het sommar och dieselskandalen orsakad av tyska biltillverkaren Volkswagen fick ännu fler människor om det inte var dags att ifrågasätta filosofin bakom obegränsad tillväxt och evigt utnyttjande av naturresurser.
Elever skolkar från lektioner för att demonstrera för sin framtid – och de gröna rider på vågen medan andra partier mest simmar i okända vatten. En tredjedel av tyska väljare under 30 år röstade på de gröna i EU-valet. Medan bara 13 procent i samma grupp röstade på kristdemokraterna och tio procent på socialdemokraterna. Det är inte svårt att förutsäga vilket parti som kommer att växa och vilka partier som kommer att krympa.
Men det finns ett annat skäl till att de gröna växer. Efter sommaren 2015, då hundratusentals flyktingar kom till Tyskland, blev högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD) starkare och spred både hat och rädsla. Visserligen lovade vissa gröna politiker att ställa sig bakom utvisningar, men som helhet lyckades partiet upprätthålla en liberal migrationspolitik och vara konstant Europavänligt. De gröna är själva motsatsen till nationalism, EU-skepticism och främlingsfientlighet. Så i ett splittrat samhälle är framgången för de gröna och för de högerextrema två sidor av samma mynt.
AfD fick elva procent i EU-valet. Jämfört med de nationella valet 2017 förlorade man några procent – och jämfört med Marine Le Pen i Frankrike och Matteo Salvini i Italien är det ett modest resultat. Men i östra Tyskland, Sachsen och Brandenburg, har AfD blivit det dominerande partiet, förutom i Leipzig – Sachsens största stad – där de gröna har blivit det starkaste partiet för första gången på 30 år.
Bara två mil utanför Leipzig, i den söta lilla byn Kieritzsch, röstar varannan på AfD. Det kan ha att göra med att Kieritzsch ligger precis på kanten till en gruva. 2038 är det tänkt att kol ska vara urfasat som energikälla. Då ska gruvorna ha stängt. AfD vägrar dock medge att klimpförändringar är orsakade av människan, och man vill behålla gruvan.
Tack vare sina framgångar i stora städer bidrar gröna till en fördjupad klyfta mellan stad och landsbygd, mellan unga och gamla, och mellan de som omfamnar globalisering och de som förfasas.
Om de gröna vill ena dessa grupper, måste man även fokusera på sociala frågor. Som hur vi ska betala – och vem som ska betala – för omställningen från smutsig till ren energi, från fossila till elbilar. Är det personerna som lever i områden som är beroende av kolbranschen? Eller är det personerna som kör dieselbilar?
När president Emmanuel Macron i Frankrike deklarerade en bränsleskatt möte han protester i form av gilets jaunes (gula västerna). Hans erfarenhet visar att man måste titta på gröna och sociala frågor tillsammans. Så de gröna i Tyskland måste fokusera mer på det sociala. För ett par veckor sedan presenterade de sin modell för en basinkomst för alla familjer med barn. Om de ska åstadkomma detta måste de ingå en allians med socialdemokraterna och vänsterpartiet Die Linke. Men just nu känner de gröna sig så starka att de ignorerar alla sådana närmanden. Gröna vill hålla alla dörrar öppna. Det kommer inte att fungera i längden.
Om de gröna misslyckas förena sociala och miljörelaterade frågor, riskerar de att bli betraktade som en elit, och kommer då att bekämpas av dem som inte känner sig representerade. Denna typ av konflikt, som förstör både det politiska systemet och samhället, kan vi redan se i Storbritannien. Det gäller att akta sig.
Anna Lehmann
Redaktör på tyska dagstidningen Die Tageszeitung. Artikeln är tidigare publicerad i The Guardian. Översättning: Andreas Gustavsson
