Framtagandet av planen har varit fyllt med kontroverser. En viktig del – den kanske viktigaste för de afrikanska länderna – är att kriget ska upphöra så att Ukrainas export av livsmedel kan återupptas igen.
För Sydafrika har det också varit viktigt att positionera sig så att man inte fördöms som ryssvän samtidigt som man inte vill bli ovän med Putin. Landet avstod, liksom flera afrikanska länder, från att fördöma den ryska annekteringen av delar av Ukraina i FN-omröstningen i oktober.
Reste med tunga vapen
För att presentera sin fredsplan reste en delegation som representerade de afrikanska länderna till Kiev och St Peterburg. Redan inför resan kom den första besvikelsen, bara fyra av de afrikanska ländernas presidenter följde med: Sydafrikas Cyril Ramaphosa, Zambias Hakainde Hichilema, Senegals Macky Sall och Komorernas Azali Assoumani. Övriga länder – Egypten, Uganda och Kongo-Kinshasa – sände andra representanter.
Redan vid ankomsten till Polen för vidare befordran till Kiev kom de första problemen: Sydafrikas delegation stoppades på flygplatsen i Warszawa och övriga länder kontrollerades noggrant.
Anledningen till åtgärden var att Sydafrikas Cyril Ramaphosa reste med en truppstyrka på 120 man för sitt personliga skydd och ombord på planet fanns dessutom tolv containers med vapen, som även inkluderade tunga vapen för strid och inte bara för personligt skydd.
Zambias president hade tolv livvakter med sig, medan Senegals och Komorernas presidenter hade två livvakter var i sina följen.
Föll på första punkten
Ramaphosas säkerhetsansvarige general Wally Rhoode anklagade de polska myndigheterna för att rasism och en vilja att sabotera fredsuppdraget. Från sydafrikansk sida menade man också att skälet var att Nato betraktar Sydafrika som proryskt.
De officiella företrädarna för de afrikanska länderna kunde dock fortsätta sina resor till Kiev och St Petersburg, men stämningen var inte på topp.
I Kiev möttes man av kalla handen. Zelenskyj slog fast att samtal med Ryssland enbart är möjliga efter ett helt tillbakadragande av de ryska trupperna. Att inleda diplomatiska förhandlingar om ett krigsslut var den första och viktigaste punkten på den afrikanska agendan. Detta innebar att de andra delarna i det afrikanska tiopunktsprogrammet aldrig kom upp, punkter som bland annat innehöll säkerhetsgarantier, ursprungliga gränser och export av spannmål och konstgödning.
Saknar inhemskt stöd
Nästa stopp för den afrikanska delegationen blev inte mer framgångsrik. I Sankt Petersburg slog Putin fast att Ukrainas ursprungliga och internationellt erkända gränser aldrig kan accepteras av Ryssland som en utgångspunkt för fredsförhandlingar.
Putin och Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov menade dock efter mötet att de afrikanska länderna insett att de ”verkliga orsakerna till krisen var skapade av västländerna och Nato”, något som dock inte bekräftades av de afrikanska länderna.
Fiaskot i Ukraina och Ryssland har inte heller underlättat Ramaphosas utsatta situation i Sydafrika. Fredsplanen har inte tagits på allvar i landet utan bara setts som ett försök av Ramaphosa att framstå som en internationell statsman i en situation där landet hamnat i ett beroende av Ryssland.
Det finns också en rädsla i Sydafrika att landets oklara linje mot Ryssland skulle kunna påverka handelsavtal mellan USA och Sydafrika, något som skulle kunna bli mycket allvarligt för den redan hårt pressade sydafrikanska industrin.
