Filmen visar också det israeliska specialförbandet Shayetet 7, örlogsfartyg och depåer i Haifas hamn. Trotsigt visar den bilder på just de luftvärnssystem som är tänkta att bekämpa drönare och raketer.
Att en drönare över huvud taget kunnat ta sig flera mil in i israeliskt luftrum är ett hot i sig. Hizbollah vill visa att de kan eskalera om Israel väljer att trappa upp.
Båda sidor lika tydliga
Filmen kommer som ett svar på en allt mer uppskruvad retorik från israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu. De senaste veckorna har den israeliska armén IDF kommit med flera uttalanden om att planerna för en invasion av södra Libanon är klara. Israels utrikesminister har fyllt på med att IDF har förmågan att förgöra Hizbollah i ett fullskaligt krig.
Målet är att pressa Hizbollah och få världssamfundet att stoppa shiamilisens raket- och drönarangrepp – en flank i kriget mot Gaza som sakta blöder Israel på pengar och uthållighet.
Redan dagen efter den 7 oktober föll den första raketen från libanesiskt territorium in över Israel. Uppemot 100 000 israeler evakuerades och en säkerhetszon på fem kilometer etablerades vid den libanesiska gränsen. I snart nio månader har området tömts och boende tvingats bo hos släktingar eller på hotell. Trots påtryckningar från boende i norr tycks det inte finnas någon väg tillbaka.
Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah har varit tydlig: Det blir ingen fred längs kontaktlinjen så länge invasionen av Gaza pågår. Benjamin Netanyahu säger lika tydligt att det inte blir någon permanent fred med Hamas.
Hizbollah har stått emot
Det amerikanska sändebudet Amos Hochstein har besökt Beirut flera gånger den senaste månaden i hopp om att hitta en diplomatisk lösning, vilket ingen av sidorna tycks intresserad av, eftersom de föreslagna planerna undviker att beröra konfliktens kärna och eftersom Hizbollah inte har något att tjäna på en separat fred med Israel. Hizbollah, och i förlängningen Iran, har förberett sig på en israelisk invasion i flera år.
Direkt efter 7 oktober avfärdade Benjamin Netanyahu tanken på en invasion av södra Libanon. Trots en storskalig mobilisering av förband till den norra gränsen valde man istället att försöka använda luftstridskrafter och artilleri till att begränsa Hizbollahs raketbeskjutningar. Bombkampanjen har sträckt sig 100 km in i landet.
Trots vit fosfor, precisionsrobotar och riktade mord tycks IDF inte ha begränsat Hizbollahs förmåga att fortsätta utsätta Israel för press. Gränsområdet brinner till följd av de båda sidornas sprängladdningar och till skillnad från Hamas har Hizbollah lätt att få in nytt krigsmateriel.
Oroligt i regeringen
Nu när IDF bedömer att större delen av Hamas brigader har nedkämpats riktas blicken mot Libanon. Samtidigt har retoriken hårdnat. Vid flera tillfällen har IDF offentligt gått ut och sagt sig planera en invasion av södra Libanon. Sådana uttalanden ger inga militära framgångar. Tvärtom finns det inget militärt syfte med att deklarera sina intentioner. Anledningen är snarare signalpolitik, både utrikes- och inrikespolitiskt.
Det har varit oroligt i Benjamin Netanyahus samlingsregering och krigskabinett de senaste månaderna. Oppositionspolitikern och tidigare överbefälhavaren Benny Gantz valde i början av juni att lämna krigskabinettet eftersom premiärministerna inte kunnat formulera en plan för att uppnå de strategiska mål Israel satt upp för kriget. Benny Gantz kräver ett nyval och att förhandlingarna med Hamas ska tas på allvar.
Försvarsminister Yoav Gallant har gett sig på sin regeringschef med en kritik snarlik Benny Gantz, men valt att sitta kvar i krigskabinettet med argumentet att inte ge fritt spelrum åt bland annat säkerhetsministern tillika högerextremisten Ben Gvir.
Polemik mot Joe Biden
Problemen hopar sig för Benjamin Netanyahu. Han vill undvika nyval, anklagelser om folkrättsbrott och att ställas inför rätta för korruption. Ett fortsatt krig skjuter problemen på framtiden. En utvidgad konflikt kan göra honom till en allierad, värd för hökarna i väst att behålla. Att vinna kriget kan då bli sekundärt.
Tidigt i oktober förra året varnade USA:s president Joe Biden andra länder för att försöka utnyttja läget och slå mot Israel. Han hotade med att USA skulle ge sig på de aktörer – nationer eller organisationer – som blandade sig i. Två hangarfartyg flyttades till Medelhavet. Trots det har Joe Biden försökt pressa Benjamin Netanyahu till att begränsa kriget till Gaza och undvika en större konflikt.
I dagarna spelade den sistnämnde in en film där han högljutt kritiserade Joe Biden för att undanhålla krigsmateriel till IDF, trots att USA:s president bara stoppat en försändelse medan ammunition flödat till Israel – ett drag av Netanyahu som antagligen handlar om att föregå amerikansk kritik av en israelisk invasion av Libanon.
Backas av Iran och Syrien
Ett krig mot Hizbollah skulle skilja sig avsevärt från den pågående kampanjen mot Hamas. Numerärt beräknas Hizbollah ha minst 45 000 kombattanter. Med sin nära relation till regimerna i Iran och Syrien har de också tillgång till högteknologiskt krigsmateriel.
Med erfarenheter från det syriska inbördeskriget, men framför allt med lärdomarna från Israels tidigare invasionsförsök, känner Hizbollah till Israels svagheter och hur de kan vändas mot dem. Efter en decennier lång ockupation av södra Libanon, där man med hjälp av den högerextrema och kristna milisen South Lebanese Army (SLA) år 2000 till slut gav upp sin ockupation, återinvaderade Israel sex år senare södra Libanon i ett försök att få Hizbollah att sluta strida om de områden som fortfarande ockuperades av Israel.
Invasionen misslyckades, mestadels för att det saknades konkreta militära mål. Istället skulle man bara slå sönder Hizbollahs infrastruktur och på så sätt oskadliggöra dem. Kriget 2006 utlöste en kris inom IDF, som hade föreställt sig att de med enkelhet skulle krossa den shiitiska gerillan. Istället visade sig företaget betydligt svårare än de tänkt sig, och även om förlusterna för IDF inte var särskilt stora framstod kriget som ett omfattande nederlag.
Nu när Israel återigen funderar på att tvinga bort Hezbollah från gränsen är målet att slå sönder Hizbollahs infrastruktur och förhindra raketbeskjutningar genom en så kallad säkerhetszon. Detta skulle kräva ett till hälften ockuperat Libanon, upp till Beirut, för att skapa ett avstånd stort nog för att begränsa Hizbollahs raketarsenal. Det är en militäroperation som ligger bortom IDF:s förmåga.
Konsekvenserna av en sådan invasion skulle också ha större regionala effekter. Hizbollah är inte politiskt eller militärt isolerat, och en sådan konfrontation riskerar att mer direkt blanda in Iran och Syrien, vilket skulle grusa alla förhoppningar om fred. Den enda säkerhet som skulle stärkas är den för Benjamin Netanyahu själv.
