Det finns en bild av Sveriges ekonomi som handlar om ett land med råvarutillgångar som skog och malm samt en industri som bearbetar detta till papper, stål, trävaror och självklart energi.
Sveriges näringslivs mäktiga består i så fall av några få stora exportföretag, där SCA och Volvo syns ofta i affärspressen.
Rent logiskt är det därför lätt att tro att det också är här vi hittar de stora vinsterna och de verkliga ekonomiska makthavarna i Sverige.
De stora industrier som Stefan Löfven och fackliga ledare talar om som bärare av sysselsättningen och den ekonomiska framtiden.
Producenterna.
Det är nog sant om man tittar på antalet anställda och det sociala ansvar denna storlek borde innebära.
Men inte om man tittar på det som alla ekonomer tittar på varje kvartal när bolagens kvartalsrapporter kommer: vinsterna.
Vinstjakt mot 15 procent
I Sverige är det istället en mycket liten näringslivsdel som har de riktigt stora vinsterna och skapar de största vinnarna.Bankerna.
En bank siktar på att göra vinster på 15 procent. Eftersom inflationen är omkring en procent i Sverige är det här en enorm avkastning bankägarna vill ha. Och till stor del lyckas man.
Årets vinster blir, när vi gör en prognos baserad på de första tre kvartalen, hela 73 miljarder för de fyra stora bankerna, alltså Swedbank, Nordea, Handelsbanken och SEB.
2013 blir då ett nytt rekord – samma år då landets ekonomi har dålig utveckling i stort.
Och samma år som de stora företagen har fortsatta problem.
Hur kan det komma sig?
En liten del av vår ekonomi räknat i antalet anställda får ut en stor del av vinsterna. Det är svårt att förstå utifrån vad man faktiskt gör – flyttar pengar. När ett år har gått har ju inte finansvärlden producerat något nytt. Man har bara förmedlat lån och tagit in avgifter och ränta.
Sveriges gröna guld?
Låt oss jämföra med skogsindustrin. Den brukar kallas Sveriges gröna guld, eller möjligen numera Sveriges gröna olja. Svensk skog och svensk skogsindustri är mycket stor och internationellt välkänd. Lilla Sverige är näst störst på export av just skogsindustriprodukter i världen, bara Kanada är större.
60 000 anställda inom skogsindustrin står för tio-tolv procent av industrins omsättning. Av råvaran tillverkas tusentals olika produkter.
Det här borde vara en av vinstmaskinerna i Sverige, åtminstone jämfört med en bransch som formellt syftar till att fungera som ett smörjmedel i ekonomin för andra företag och konsumenter.
Men titta på vinsterna hos skogsindustrin – Holmen, SCA, Stora Enso och BillerudKorsnäs – kontra banker.
Mot bankernas 73 miljarder klarar skogsindustrin av att prestera 11,6 miljarder i vinst. Bankernas samlade vinst är drygt sex gånger större.
Uppenbarligen är det inom skogsindustrin som det gröna guldet stannar.
”Tillåts fungera som igel”
Banker lönar sig bättre än produktion. Det är något som stöds av politiken eftersom ”stabila privata banker” sägs vara mycket viktigt för ett land.
Men om den stabiliteten skapar extrema vinster som kommer från produktionens behov av lån, bostadsägarnas behov av bostad och offentliga sektorns behov av lån till infrastruktur, så är det snarare ett bevis på att en liten del av ekonomin tillåts fungera som en igel på den stora.
Var vinsterna görs i ett samhälle är inte neutralt. Höga vinster inom produktionen ger möjlighet till högre löner, högre konsumtion och därmed högre skatteinkomster som kan ge ökad välfärd till samhället som helhet.
Höga vinster inom finansindustrin ger höga inkomster till en mycket liten del vilket möjligen skapar större privata förmögenheter hos några få, men knappast något annat.
Januari 2013 utbetalade bankvärlden bonus på 4,9 miljarder till toppskikten. Det är en liten del av bankvinsterna, men motsvarar över två femtedelar av skogsindustrins samlade vinst.
Johan Ehrenberg
Sten Ljunggren
