Med de orden beskrev Gabriel Boric sin seger i andra omgången av presidentvalet i Chile i söndags. Oktoberupprorets paroll ”Chile har vaknat” bekräftades och en lättnadens suck ersatte i ett slag den känsla av molande oro som resultatet av den första valomgången i november orsakat.

Boric, som med sina 35 år blir Chiles yngste president någonsin, fick en miljon fler röster än José Antonio Kast. En överlägsen seger, större än vad till och med de mest principfasta optimisterna hade vågat hoppas på. Att det dessutom deltog en miljon fler väljare än i den första valomgången gav valet ett historiskt lyft.

Tillsammans med Boric är det ledarna från den omfattande studentrörelsen från 2011 som nu tar över  makten i Chile. Hans seger är en kulmen på den upprorsrörelse som bröt fram i oktober 2019. Den innebär också att representanterna i den konstituerande församlingen, som håller på att skriva en ny grundlag, kan andas lugnt. Den nervositet som infann sig efter den första valomgången, då José Antono Kast, som motsätter sig en ny grundlag, fick fler röster än Boric, har övergått i lättnad.

Bjöd in till dialog

Kast erkände sig tidigt besegrad och inte bara lyckönskade Boric, utan lovade att sträva efter att vara ett tillskott och inte ett hinder för den nya regeringen.

Ett överraskande försonande tonfall efter aggressiv och polariserande valkampanj, som bemöttes med ett nästan lika försonande tonfall från Boric. Han menade till och med att det låsta läget i parlamentet, där inget block har majoritet, kan vara en möjlighet att bryta det polariserade dödläge som Chile har befunnit sig i de senaste två åren.

– Det ären inbjudan till dialog, en utmaning att bygga broar istället för skyttegravar, sa Boric i sitt tal sent på kvällen.

Men Boric var samtidigt noga med att betona att den strävan efter breda överenskommelser som kommer att prägla hans regering ska ske öppet, med så omfattande deltagande som möjligt.

– Vi kommer inte att göra politik i slutna rum. Och jag kommer att vara en president som lyssnar mer än han talar. Men jag kommer också att hela tiden kämpa för att förverkliga de löften som finns i vårt program. Vi kommer att ta korta, men stadiga, steg framåt, fortsatte han.

Fest runt om i Chile

I takt med att Borics seger blev allt säkrare samlades hundratusentals människor inte bara i Santiago utan i städer runt om i hela Chile. Inget av de val jag bevakat i Chile sen 1990 har firats på samma massiva sätt. Feststämningen var av samma slag som efter folkomröstningen 1988 då chilenarna röstade mot att Pinochet skulle sitta kvar ytterligare åtta år vid makten. En upplevelse av att det var Chiles framtid som stod på spel, att en ny historisk epok hade inletts.

Den gången vägrade Pinochet in i det längsta att erkänna sitt nederlag och förberedde istället en kupp. Hela valnatten rådde en spöklik atmosfär i Santiago – tomma gator med folk som satt instängda i sina hem. Först när Pinochet tvingats inse att medlemmar i militärjuntan inte skulle stödja honom erkände han nederlaget och dagens därpå exploderade Chile i en glädjekarneval.

Kast, och hans anhängare, hade veckan före valet, i Donald Trumps anda, antytt att valet kunde vara manipulerat. Men Chiles valmyndighet, Servel, är en av världens mest respekterade. Och redan mindre än två timmar efter att vallokalerna stängt var resultatet klart. Ett lysande exempel på hur mycket Chile förändrats sen 1988.

Citerade Greta Thunberg

Men resultatet, 56 procent för Boric och 44 procent för Kast, är exakt samma siffror som folkomröstningen 1988 då 56 procent röstade nej till Pinochet och 44 procent röstade ja. Det visar att ”pinochetismen” fortfarande är en betydelsefull politisk kraft i Chile. 

Men med Gabriel Boric inleds definitivt en ny historisk epok. Han sa själv att det äntligen var slutet på ”pinochetismen”. Och kanske. Att Pinochets änka Lucia Hiriart dog dagen innan valet är kanske ett tecken.

Boric representerar ett radikalt generationsskifte och att han i sitt tal lyfte fram Greta Thunberg markerar också en helt ny kursriktning. 

De kommande fyra åren kommer inte att bli lätta. Men den energi, den öppenhet och brist på narcissism som Boric representerar kan utlösa en frisk vind inte bara i den chilenska politiken, utan den latinamerikanska.