Samtidigt rasade de flesta av hans mest tongivande partikamrater. Regionpresidenten i Parisregionen Île-de-France, tillika före detta presidentkandidaten, Valérie Pécresse, sa att det “inte fanns plats för förrädare” i hennes parti. Senatens ordförande Gerard Larcher, och alla partiets senatorer krävde Ciottis avgång redan dagen innan. Då hade Éric Ciotti meddelat att han, och med honom partiet, tänkte gå samman med det högerextrema partiet Nationell samling inför det kommande nyvalet till parlamentet, den trettionde juni och sjunde juli.

– General de Gaulle skulle vända sig i sin grav, det är ett förräderi mot republiken, sade till exempel parlamentsledamoten Aurélien Pradié som också sa att han själv skulle lämna partiet om Ciotti satt kvar.

Eftersom Ciotti vägrade öppna dörren samlades partistyrelsen i en närliggande lokal och beslutade unisont att utesluta honom.

 Ciotti? Han vägrade såklart acceptera det.

– Jag är och förblir Republikanernas partiordförande, demokratiskt vald av medlemmarna, sade han till dagstidningen Le Figaro och till tevekanalen BFMTV på torsdagsmorgonen.

Radikal högerextremist

Och han har en poäng. Han är vald till partiordförande och det har aldrig varit någon hemlighet att han är en radikalt högerextrem politiker.

Många republikaner förfasar sig nu över att den “republikanska fronten” har brutits – det vill säga den traditionsenligt franska, partiöverskridande blockaden av extremhögern genom att vägra samarbete och uppmana sina väljare att rösta på vem som än är motståndare. Raseriet mot Ciotti tycks mer handla om strategi än om den högerextrema politiken.

För redan 2021, ett år innan han valdes till partiordförande, sa Éric Ciotti att det enda som skilde hans parti från Nationell samling var “kapaciteten att regera”.

Och inför presidentvalet 2022, när den radikala högerextremisten Éric Zemmour rusade i opinionsmätningar, sa Ciotti att om han skulle behöva välja mellan Macron och Zemmour så föredrar han Zemmour.

– Jag delar en del av vad Éric Zemmour konstaterar när han beskriver hur det går utför med Frankrike, hotat av islamismen och massinvandringen. Det vore löjligt att förneka det, sade han till LCI.

Och när han kampanjande till ordförandeposten i Republikanerna, ett val som han sedan vann, försvarade han omedelbar utvisning av alla papperslösa migranter, att ta bort familjeåterföreningsrätten ur migrationslagen, dra tillbaka “olagliga migranters” rätt till sjukvård samt tvångsrekrytera ungdomsbrottslingar i den franska armén. Alla dessa och många fler var förslag direkt tagna ur Marine Le Pens presidentvalsprogram.

När det senare stod klart att Éric Ciotti hade vunnit valet och blev Republikanernas partiordförande så gratulerades han varmt av högerradikale Éric Zemmour på Twitter som det fortfarande hette då:

“Glad, käre Éric, att se att våra idéer delas av så många av LR:s medlemmar”

Tror på folkutbyte

De delar även tron på den rasistiska konspirationsteorin “Det stora folkutbytet”

– Jag är inte rädd för ord, om det behöver talas om folkutbyte så talar jag om folkutbyte […] det är ett civilisationernas krig som är ett hot mot Frankrikes kristna rötter, sade Éric Ciotti bland annat till tevekanalen LCI.

Allt detta är alltså öppen, radikal retorik från Éric Ciottis sida. Han kommer därtill med konkreta, högerextrema förslag i sitt politiska program – som godkänts av partistyrelsen.

Alla de som på onsdagen samlades för att utesluta honom till försvar för “Republiken” och i “De Gaulles och Chiracs stolta tradition” – visste alltså hela tiden om och godkände detta. De slöt fram till på onsdagen upp bakom en högerextrem politik och de lämnade inte partiet (utom några undantag) trots att de hade en ohämmad högerextremist vid rodret. 

Att de nu trots allt utesluter honom innebär dock att de vägrar att ta makten med hjälp av Marine Le Pens och Jordan Bardellas Nationell samling. Men att det skulle ha med den högerextrema politiken att göra, när de faktiskt accepterat den fram till nu, faller på sin egen orimlighet. 

Valstrategi?

Kanske är det som den politiska analytikern Anne-Sophie Jacquot sa i en tv-sänd debatt i TF1 – att det snarare handlar om en strategi inför presidentvalet 2027. 

Förhoppningen är att Republikanernas kandidat ska ställas mot Nationell samlings kandidat Marine Le Pen i den andra omgången och att väljarna då ska aktivera den “republikanska fronten” och rösta på republikanen. 

Allt för att mota högerextremismen i grind.

Och det kan ju inte Republikanerna räkna med om de, som Éric Ciotti, redan har kastat av sig fårakläderna.