Idag onsdag strejkar en halv miljon personer i Storbritannien, den största aktionen på över ett decennium. Det är första gången lärarfacket Neu, som representerar hälften av landets lärare, kallar till strejk. Och lärarna får sällskap av tågförare, tjänstemän, busschaufförer, universitetsprofessorer – medlemmar i sju olika fackföreningar koordinerar en aktion i protest mot regeringens vägran att höja offentligt anställdas löner med mer än mellan fyra och fem procent. Detta efter flera år av dålig löneutveckling och en tioprocentig inflation under förra året.
Strejkerna har duggat tätt i Storbritannien de senaste månaderna, allteftersom att levnadsomkostnaderna har höjts och många har ställts inför valet ”heat or eat”, alltså om de ska värma sina hem eller äta – för pengar till båda finns inte.
Politikernas hårda svar
Samtidigt håller fackförbundet Tuc protester mot regeringens nya lagförslag, som på tisdagen röstades igenom i parlamentets underhus. Förslaget är ett försök att lagstifta om miniminivåer av bemanning i vissa samhällsviktiga branscher, en direkt reaktion på strejkvågen i landet.
Tuc kallar förslaget ett brott mot grundläggande rättigheter, enligt Financial times. Fackföreningen är också djupt kritisk till att finansministern Jeremy Hunt i ett tal i förra veckan, där han berättade om sin strategi för ekonomisk tillväxt, inte nämnde de offentligt anställdas löner.
Brandmännen ansluter
När Neu räknar på lönerna sedan 2010 är slutsatsen att landets lärare har tappat 23 procent i reallöner. Nästan en fjärdedel alltså, när landets levnadsomkostnader rusar. Och svaret när de ber om mer är alltså tystnad och ett lagförslag med målet att begränsa deras rätt att protestera.
Men regeringens svar verkar inte avskräckande för strejkerna – på måndagkvällen röstade brandmännen för att gå ut i strejk för första gången sedan 2003, och på måndag kommer ambulansarbetare och sjuksköterskor att strejka i England och Wales. Sjuksköterskorna vill ha 19 procents löneförhöjning, men har enligt BBC sagt att de är villiga att möta regeringen ”halvvägs”.
Påminner om Sverige
De brittiska offentliganställdas utsatta situation är långt ifrån ny, problemen har växt och reallönerna krympt sedan Tories tog över makten i Storbritannien 2010 – i vissa fall ännu längre. Det var då som den brittiska nedskärningspolitiken, austerity, slog igenom på riktigt. Efter många år av nedskärningar har sedan konsekvenserna av brexit, kriget i Ukraina och förra premiärministern Liz Truss katastrofala finanspolitik eldat på det för många redan svåra läget.
2023 finns över 2 500 food banks, där de som har det svårt kan få hjälp med mat, i Storbritannien. 2010 fanns knappt 40. Och av de food banks som finns nu är nästan hälften rädda för att de inte ska räcka till i år, enligt Independent.
Situationen i Storbritannien är onekligen mer extrem än den i Sverige. Men även här ser vi lönerna ätas upp av inflationen. Så när britterna trotsar sin regering och vägrar finna sig i reallönesänkningarna är det kanske dags att vi börjar fråga hur långt bort vi är från detta i Sverige. Vad ska till för att vi ska se en liknande strejkvåg på hemmaplan?
