Nära 40 människor dödades när Moskva systematiskt anföll bostadshus och infrastruktur med avancerade robotar. FN har fördömt attackerna, liksom en lång rad västländer har gjort. 

Rysslands agerande har på nytt skapat medierubriker om Ukrainakriget, som delvis hamnat i skuggan av det nya kriget mellan Hamas och Israel och de mycket blodigare israeliska flyganfallen mot Gazaremsan. 

Fartyg sänktes på Krim

Det ligger knappast i Vladimir Putins intresse att se sådana rubriker. Han vinner på att omvärldens blickar riktas åt andra håll än åt Ukraina. På att färre tar del av nyheter om de ryska övergreppen så att solidariteten med Ukraina mattas av. Men Putin är samtidigt en auktoritär populist som har konstruerat en bild av sig själv som en skoningslös och stark landsfader som ”beskyddar” fosterlandet från föreställda hot. 

Militära experter har gjort bedömningen att upptrappningen handlar om rysk hämnd, sedan Ukraina lyckades anfalla den ryskockuperade Krimhalvön den 26 december och sänkte krigsfartyget Novotjerkassk. Dagen efter det stora ryska anfallet, den 30 december, genomförde Ukraina ett nytt flyganfall. Den här gången mot staden Belgorod i det egentliga Ryssland. Det ryska försvarsdepartementet har rapporterat att ett 20-tal människor dödades och över 100 skadades.

Kiev skickar signaler

Förluster på rysk mark svider för Kreml – och det riskerar även skapa större folkligt missnöje över priset man måste betala för invasionen av Ukraina. Ett sådant missnöje har gjort sig själv till känna under slutet av året, när exempelvis ryska fruar och mödrar till män som kallats in att kriga börjat organisera protester mot Putin. 

Mitt i allt detta har Ukraina en egen agenda. President Volodymyr Zelenskyj genomför anfall mot ryska mål för att skicka signaler till USA och EU, i en tid när det saknats tydliga militära framgångar och offensiva mål. I en uppmärksammad nyårsintervju med The Economist var Zelenskyj vag i sina krigsplaner och talade snarare ett defensivt språk.

Behov av USA-paketet

Samtidigt visar det internationella stödet till Kiev tecken på att svaja. USA beviljade visserligen ett mindre militärt stödpaket om 250 miljoner dollar till Ukraina under natten till den 28 december. Men det amerikanska republikanska partiet fortsätter blockera ett mycket större paket om 61 miljarder dollar, i syfte att tvinga Demokraterna till att först skärpa sin hantering av migranter som försöker komma in i landet från Mexiko. Ukraina är i stort behov av det amerikanska paketet. 

I EU tillträdde under hösten dessutom ännu en regering som är öppet prorysk och som torgför åsikten att Ukraina aldrig kan vinna. Slovakiens nya premiärminister Robert Fico har stoppat sitt lands militära försändelser över gränsen. Ungern har följt en sådan linje från första stund. Därmed vill bara två av Ukrainas fyra grannländer med medlemskap i EU och Nato numera stötta Kievs kamp för självbestämmande.

Skoningslösa, och ännu har vi inte sett ett slut på upptrappningen.

Zelenskyj och Ukraina har alltså flera anledningar att visa att man ännu är ett motståndskraftigt kort. Men de ryska svaren under de senaste dagarna har varit skoningslösa, och ännu har vi inte sett ett slut på upptrappningen.