Nicolas Maduros deltagande på Brics-ländernas möte i ryska Kazan beskrivs i regeringstrogen venezulansk press som “glimrande”. Ett bevis för att Venezuela brutit isoleringen och är på väg att återinta sin rättmätiga plats som en ledande nation i Latinamerika och i världen.
Men att Vladimir Putin beskrev Venezuela som en “pålitlig allierad” och hävdade att Nicolas Maduro var “den rättmätige segraren” i presidentvalet i juli, är inte riktigt samma sak som glimrande och bruten isolering.
I själva verket var mötet i Kazan ett bakslag för Maduro.
Han hade räknat med att Venezuela skulle väljas in i Brics, eller åtminstone ställas upp på listan av potentiella medlemsländer. Men så blev det inte. Framför allt därför att hans tidigare allierade, Brasiliens Lula da Silva, lade in sitt veto.
Det är bara ett av flera tecken på att den venezulanska regeringen är ordentligt orolig.
Kazan var snarare en illustration av hur isolerat Venezuela är just därför att de flesta länder inte erkänner Maduro som “den rättmätige” segraren. Och det är bara ett av flera tecken på att den venezulanska regeringen är ordentligt orolig. Även om repressionen lyckats skrämma oppositionen och etablera en slags “pax americana”, så finns flera tecken på att det sjuder av oro strax under ytan.
Häromdagen avsattes och arresterades den unge industriministern Pedro Tellechea. Han var tidigare framgångsrik chef för det statliga oljebolaget PDVSA då han lyckades lyfta produktionen och hade bara varit industriminister i två månader. Med sina 48 år uppfattades Tellechea som representant för en ny generation “chavistas” och när han utsågs till minister fanns det ingen gräns för alla berömmande ord som Nicolas Maduro kastade över honom som nyutslagna vårblommor.
Men bara två månader senare stämplades alltså Tellechea som förrädare. Han är den femte av de elva personer som styrt PDVSA sedan Hugo Chavez kom till makten, som avskedas och arresteras. Strax före honom var det Tarek El Aissami, som varit en av Maduros intimaste vänner.
Maduro har sett sig tvungen att koncentrera makten till de allra mest pålitiga.
Samtidigt med både Aissami och Tellechea greps dussintals av deras medarbetare. Åtalspunkterna inte helt klara – det handlar om olika former av korruption som definieras som sabotage mot den venezulanska staten. När det gäller Tellechea sa den nyutnämnde inrikesministern Diosdado Cabello att han filtrerat uppgifter till ett bolag som kontrolleras av CIA. Men bakom de formella anklagelserna anas en alltmer invecklad intern maktkamp.
Utnämnandet av Diosdado Cabello till inriksminister, med kontroll över alla repressiva styrkor och underrättelseverksamheter, är ett uttryck för att Maduro sett sig tvungen att koncentrera makten till de allra mest pålitiga. Förutom Maduro själv och hans hustru Cilia Flores, rör det sig om Diosdado Cabello, syskonen Delcy och Jorge Rodriguez och försvarsministern Vladimir Padrino. Tarek El Aissami ingick också i den innersta kretsen.
Pedro Tellechea tillhörde dem strax utanför. Dit hör också riksåklagaren Tarek William Saab, som driver åtalen mot “förrädarna”, men som fick en ordentlig åthutning häromdagen sedan han påstått att Lula da Silva var CIA-agent. Ett påstående som ingår i den “chavistiska” logiken hur man neutraliserar en kritiker, men som i det här fallet slog tillbaka som en bumerang med Lulas veto mot Venezuelas medlemskap i Brics.
Att Tellechea ersattes som industriminister av Alex Saab, colombianen som varit Maduros “fixare” men som hamnade i fängelse i USA som han nyligen blev fri från tack vare ett fångutbyte mot ett antal USA-medborgare som satt i venezulanskt fängelse, är också ett uttryck för Maduros strävan efter hårdare kontroll. Alex Saab har ett curriculum som specialist på att bryta USA:s handelssanktioner, men vad han vet om industri är oklart. Däremot har han visat blind lojalitet med Nicolas Maduro många gånger om.
Diosdado Cabello, som till skillnad mot Maduro har en militär bakgrund, har varit aktiv på flera sätt. Han avskedade cheferna för ett par underrättelsetjänster och ersatte dem med nära släktingar. Han har också stått i spetsen för att avslöja de konspirationer i syfte att mörda Maduro som alltid dyker upp i krissituationer.
19 utländska medborgare från USA, Spanien, Colombia, Peru, Libanon och Tjeckien har gripits de senaste veckorna, anklagade för konspiration. Inga bevis har presenterats och inte heller några någorlunda tydliga scenarier om vad de skulle vara ute efter. Det finns heller inga informationer om relationen mellan de 19 gripna. Samtidigt har Cabello visat upp ett lager av 500 vapen som han menar skeppats in med hjälp av CIA och den spanska säkerhetstjänsten i syfte att genomföra en serie väpnade provokationer.
Det har förekommit många konspirationer i Venezuela, liksom också invasionsförsök. De har oftast varit ganska patetiska, men de kan definitivt förklara varför presidentpalatsen Miraflores i Caracas förvandlats till en bunker. Och varför presidentparet inte längre sover i presidentbostaden, utan inne på det jättelika militärområdet Fuerte Tiuna i Caracas.
De 19 utländska konspiratörerna påminner mest om sexturister som kommit vilse.
Men de vapen av olika slag som Diosdado Cabello visat upp ser minst av allt ut som en arsenal för en konspirativ upprorsstyrka med uppdrag att döda Nicolas Maduro, snarare då ett osorterat urval av beslagtagna gamla vapen från olika polisstationer. Och de 19 utländska konspiratörerna påminner mest om sexturister som kommit vilse.
Men alldeles oavsett det, är det inte många venezulaner som tar regeringens ord riktigt på allvar. Ropen om “vargen kommer” har hörts alldeles för ofta.
Fortfarande är det nästan tre månader kvar tills Venezuela nye president ska svära presidenteden.
Om det blir Nicolas Maduro eller Edmundo Gonzales är fortfarande en öppen fråga.
