PKK-videon var bara ett fejkat montage. Tidigare den här veckan lät oppositionens presidentkandidat Kemal Kilicdaroglu stämma Erdogan. Han anklagar presidenten för att medvetet ha försökt lura väljare genom att sprida falsk information.
Stämplar med PKK
I oktober förra året drev den turkiska regeringen själv igenom införandet av en ny, internationellt kritiserad lag, som innebär att den som anses ha spridit desinformation kan dömas till upp till tre års fängelse. Regeringen motiverade lagen med att Turkiet måste skyddas från ”falska nyheter” som kan orsaka rädsla hos allmänheten. Lagen tycks dock bara var menad att träffa regeringens kritiker.
– Det spelar ingen roll om videon är ett montage eller inte. Kilicdaroglu har förlitat sig på terroristorganisationen PKK, sa Erdogan i veckan till regeringskontrollerad turkisk media.
Erdogan har konsekvent varnat väljarna för en sammansvuren ”triangel” i form av Kilicdaroglus socialdemokratiska parti CHP, det prokurdiska HDP och PKK-gerillan, som kommer störta Turkiet i fördärvet om oppositionen får makten.
Majoritet i parlamentet
Sådana lögner och fulspel ligger bakom valresultatet den 14 maj, där AKP vann en egen majoritet i parlamentet. Lägg till det att Erdogan kontrollerar 90 procent av medierna. Public service-medierna är politiserade sedan många år och sände under april månad 32 timmar material med Erdogan, medan Kilicdaroglu endast fick 32 minuter.
Istanbuls överborgmästare Ekrem Imamoglu, som först spåddes bli oppositionens presidentkandidat, har på politiska grunder dömts till fängelse av det ofria turkiska rättsväsendet. Och under våren har samma rättsväsende kommit in i en slutfas för att kriminalisera HDP, landets näst största oppositionsparti.
I presidentvalet den 14 maj spåddes Kilicdaroglu vinna. Istället fick han 45 procent av rösterna, medan Erdogan fick 49,5 procent. Även om det var en besvikelse så var det inte ett konstigt resultat med så orättvisa förhållanden. OSSE:s internationella valobservatörer sa att Turkiet ”inte uppfyller de grundläggande principerna för ett demokratiskt val”.
Gjort upp med ultranationalist
Inför att Turkiet går till en andra omgång av presidentvalet har Erdogan gjort upp med förra omgångens oväntade vågmästare, ultranationalisten Sinan Ogan som fick 5,29 procent av rösterna. Det innebär att nästan allt talar för en politisk status quo i Turkiet.
Stannar Erdogan kvar vid makten släcks hoppet om demokrati i Turkiet. Åtminstone under den kommande fem år långa presidentmandatperioden. Det innebär också ett slag mot förhoppningarna om att ett nytt slags Turkiet skulle kunna inspirera demokratiska krafter i andra länder som tagits över av auktoritära högerpopulister.
Billström verkar hoppfull
Efter den 14 maj har det dock argumenterats att det paradoxalt nog skulle kunna vara bra för Sveriges Natoansökan om Erdogan vinner dagens presidentval. Att det vore den sämsta utkomsten att presidentposten hamnade i händerna på oppositionen, medan parlamentet kontrolleras av Erdogans AKP. Den turkiska oppositionen har sagt sig vilja föra Turkiet närmare väst igen. Men AKP skulle då kunna använda sin makt i den lagstiftande församlingen för att sabotera för oppositionen och för ett sådant paradigmskifte.
Aftonbladet har skrivit att Erdogan efter valen inte längre har samma behov av att inför de turkiska väljarna mopsa upp mot västvärlden. Motståndet mot Sverige i Nato kommer inte heller vara lika relevant att hålla fast vid. Erdogan har visat sig vara ombytlig i viktiga frågor förut.
Kanske är det därför utrikesminister Tobias Billström (M) den 24 maj twittrade att han fortfarande tror att Sverige kan bli medlem i Nato senast i samband med militäralliansens toppmöte i Vilnius under andra veckan i juli. Billström ska ”jobba stenhårt” för detta och ha bilaterala överläggningar med alla 31 Natoländer kommande veckor.
Band till Ryssland
En sådan optimistisk analys bygger dock på att Turkiet kommer vara ett land i relativ stabilitet efter valen. Och det första som hände när valresultaten den 14 maj hade publicerats var att den turkiska liran störtdök till en ny rekordlåg position. Turkiets ekonomi har befunnit sig i djup kris i åratal och bara blivit värre av Erdogans oortodoxa försök till lösningar. Många befarar att den här krisen kommer bli ännu värre med ett politiskt status quo. Då kommer Erdogan fortfarande vara i behov av fiender att peka ut, i hopp om att väljarna fokuserar på dem istället för på hur han missköter det turkiska samhället.
Vidare vore det anmärkningsvärt om Erdogan skulle släppa fram Sverige och därmed öppna upp för en fullständig utvidgning av Nato, till nackdel för Ryssland, när han så sent som i förra veckan i en intervju med CNN hyllade sin goda vänskap med Vladimir Putin. Det finns en ”speciell och växande” relation mellan Turkiet och Ryssland, menade han, som bland annat göra att Turkiet inte avser vara en del av G7-ländernas sanktioner mot Ryssland och ryska oligarker.
– Så länge Sverige fortsätter tillåta terrorgrupper att vandra fritt på gatorna i Stockholm så kan vi inte se positivt på Sveriges medlemskap i Nato, tillade Erdogan dessutom i CNN-intervjun.
Rivs hans hållning upp?
Kraven såg alltså likadana ut: Sverige måste förbjuda kurdiska föreningar och begränsa yttrandefriheten och demonstrationsrätten, med mera. Sedan kan vi snacka.
Kanske rivs denna hållning ändå upp efter dagens val, om Erdogans vinner. Den som lever får se. Alldeles oavsett om man är för eller emot ett svenskt medlemskap i Nato vore det förstås mycket bra om Sverige kan undkomma dagens destruktiva situation, där vi blir utpressade av en auktoritär regim och tvingas till mycket skadliga eftergifter.
