Det konservativa partiets regler är en öppen inbjudan till vem som helst som vill lägga sig i vår politik. Det verkar inte finnas något som hindrar andra regeringars agenter att registrera sig som medlemmar i partiets globala nätverk Conservatives abroad. Det verkar heller inte finnas något som hindrar en person (eller en botsvärm) att ansöka om flera medlemskap.
Partiet för patriotism, suveränitet och nationell säkerhet, eller hur var det med det?
Denna öppna inbjudan har dock, att döma av den lilla information vi kan snappa upp, inte utnyttjats fullt ut än. Kanske har utländska regeringar ännu inte insett vilket gyllene tillfälle de fått. Kanske kan de helt enkelt inte tro att Torypartiet är så oansvariga.
Miljardärer och oljebolag
Men vi behöver inte tala om en kampanj av en annan stat för att se Truss som någon slags manchurisk kandidat, som bryter ned vad som finns kvar av vår demokrati på uppdrag av odemokratiska intressen. Det brukar vara så att ju mer högljutt en politiker förkunnar sin patriotism, desto mer sannolikt är det att dennas agerande styrs av utländska pengar. Varje konservativ premiärminister på senare år har satt det transnationella kapitalets intressen före nationens intressen.
Truss politik har, i större utsträckning än någon annan tidigare ledares, utformats av organisationer som kallar sig tankesmedjor, men som bättre kan beskrivas som lobbyister som vägrar avslöja vilka som finansierar dem. Nu har hon fört in dem i regeringens innersta krets.
Hennes seniora särskilda rådgivare, Ruth Porter, var kommunikationschef vid Institute of economic affairs (IEA), en extrem nyliberal lobbygrupp. En utredning utförd av demokrativerktyget Transparify klassade IEA som ”ytterst dunkel” gällande sina finansieringskällor.
Vi vet från läckor och amerikanska register att den har en historia av att ta emot pengar från tobaksbolag, och sedan 1967 från oljebolaget BP. Gruppen har även tagit emot stora utbetalningar från stiftelser som finansieras av amerikanska miljardärer, varav några varit bland de största finansiärerna bakom klimatförnekarna.
Raderades från protokoll
När hon arbetade vid IEA efterlyste Porter sänkta bostads- och barnbidrag, att patienter betalar för sig i den offentliga sjukvården, nedskärningar i det utländska biståndet och att gröna fonder skrotas.
Därefter blev hon chef för ekonomisk och social politik vid den konservativa tankesmedjan Policy exchange, som även den klassades som ”ytterst dunkel” av Transparify. Policy Exchange är gruppen som (efter att Porter slutat) efterlyste en ny lag mot Extinction rebellion, som i tidigare inrikesministern Priti Patels händer blev till den nya polislagen (Police, crime, sentencing and courts act). Senare upptäcktes att tankesmedjan tagit emot 30 000 dollar från det amerikanska oljebolaget Exxon.
Truss har, enligt IEA:s chef, talat vid fler av deras events än ”någon annan politiker under de senaste tolv åren”. Två av Truss möten med organisationen raderades från de officiella protokollen, men återfördes sedan efter att raderandet orsakat skandal.
Kampanj mot klimatpolitik
Än viktigare är att Truss 2011 var den skenbara grundaren till en grupp för fri företagsamhet, bestående av konservativa parlamentsledamöter. Gruppens hemsida registrerades av Porter, som vid den tiden arbetade för IEA. IEA organiserade events åt gruppen och försåg dem med mediabriefings.
Tolv medlemmar i det nuvarande kabinettet, däribland flera av de mer seniora, tillhörde gruppen. Om man i dag försöker gå in på dess hemsida, omdirigeras man till Free market forum, som kallar sig ”ett projekt inom Institute of economic affairs”.
Truss ekonomiske chefsrådgivare heter Matthew Sinclair, tidigare verkställande direktör vid en liknande lobbygrupp, Taxpayers’ alliance. Även den med oklar finansiering av utländska donatorer. Sinclair skrev en bok som heter ”Let them eat carbon” (på svenska: Låt dem äta kol), som argumenterade mot åtgärder för att förhindra en klimatkollaps. I den hävdade han att ”områden kring ekvatorn kanske drabbas hårt, men det är helt och hållet möjligt att detta kan uppvägas av områden som Grönland”. Med andra ord: vi kan byta bort miljarder människors liv mot utsikterna för några av de minst bebodda platserna på jorden. Det är ett av de mest hjärtlösa och okunniga påståenden jag någonsin läst.
Längst ut på ytterkanten
Truss tillfälliga pressekreterare, Alex Wild, var researchchef vid samma organisation. Hennes hälsorådgivare, Caroline Elsom, var senior researcher vid Centre for policy studies, som Transparify klassade som – du gissade rätt – ”ytterst dunkel”. Hennes politiska sekreterare, Sophie Jarvis, var chef för regeringsfrågor vid Adam Smith institute (även det ”ytterst dunkelt”), som finansierades av, bland andra, tobaksbolag och amerikanska stiftelser.
Dessa grupper utgör nyliberalismens extrema ytterkant. Denna vidhåller att mänskliga relationer är helt och hållet transaktionella: vi motiveras framför allt av strävan efter pengar, vilket formar vårt beteende. Men om man ifrågasätter deras finansiering förnekar de, roligt nog, att pengarna de tar emot påverkar deras ståndpunkter.
Vinlunch med ledarskribenter
I årtionden var högerns policyutveckling utformad enligt följande: Oligarker och storbolag finansierade tankesmedjor. Tankesmedjorna kom med politiska förslag som, av ren tillfällighet, passade oligarkernas och storbolagens intressen. Miljardärpressen – även den ägd av oligarker – rapporterade om dessa politiska förslag som briljanta insikter av oberoende organisationer. Konservativa regeringsmedlemmar citerade sedan medierapporteringen som bevis för allmänhetens efterfrågan. Oligarkernas röst behandlades som folkets röst.
I sin självbiografi ”Think tank” förklarade Madsen Pirie, grundare av Adam Smith institute, hur det fungerade. Varje lördag, på en vinbar vid Leicester Square, träffade anställda vid Adam Smith institute och IEA konservativa researchers och ledarskribenter samt kolumnister från The Times och Daily Telegraph, för att planera ”strategin för kommande vecka” och ”samordna våra aktiviteter för att gemensamt göra oss mer effektiva”. Daily Mail klev in för att hjälpa lobbyisterna att finslipa sina argument och säkerställa att det skulle finnas en positiv artikel på dess ledarsida varje gång de publicerade en rapport.
Truss är deras kandidat
Men nu behöver inte tankesmedjorna gå omvägar. De lobbar inte längre mot regeringen. De är regeringen. Truss är deras kandidat. För att försvara det globala kapitalets intressen kommer hon att föra krig mot alla gemensamma försök att förbättra våra liv eller skydda den levande planeten. Om Labour letar efter en slogan att utkämpa nästa val med, kunde den bli betydligt värre än ”Laga det här landet”.
Artikeln är tidigare publicerad i The Guardian.
Översättning: Jenny Cleveson
