Men när roséslattarna har hällts ut och utställningstälten börjar rivas kan den som kisar ana en förändring av den politiska dagordningen. Nyss handlade allt om brott, invandring och ”svenska värderingar”. Snart kan debatten kretsa kring något annat: Pengar. Hur de fördelas och hur de kan användas för att rusta samhället för framtiden.
Gränserna är så gott som stängda. Det finns inte så mycket mer att prata om för dem som vill ha det så. Att Sverigedemokraterna – som är det enda parti som otvivelaktigt vinner på en upptrissad debatt om migration – försöker flytta invandringsdebatten till skolområdet är inte oväntat.
Men när skolkuratorn varslas eller klasser slås ihop är det inte givet att ”invandrarnas fel” är ett argument som fungerar.SD är störst i regeringsunderlaget och får svårt att ducka ansvar för de nedskärningar som nu genomförs i svensk skola.
Skjutningarna fortsätter, men är inte längre lika lätta att plocka politiska poänger på för en höger som snart regerat en halv mandatperiod.
Flaggförvirring
Från S-ledaren Magdalena Andersson hörs en ny ton. Visserligen började hon sin vistelse i Visby med att prata om att det ska hissas svenska flaggor på alla torg. Förvirring uppstod. Vad menade hon? Ska det heliga kommunala självstyret slaktas för att resa flaggstänger?
Men när Expressens Viktor Barth-Kron gav henne chansen att förklara sig såg hon lättad ut. Det var en metafor hon försökt sig på. Kanske inte glasklart för vad, men resonemanget handlade inte främst om patriotism. Istället la hon ut texten om att samhället måste kliva fram och marknaden träda tillbaka. Det var också Anderssons huvudbudskap när hon äntrade stora scenen för att hålla tal. Rättvisan ska öka och tåg gå i tid.
2022 handlade valrörelsen för S om att ducka attackerna från höger och bevisa att partiet inte består av några mjukisar. I varje debatt upprepade Magdalena Andersson hur många straff S-regeringen skärpt (”över 70!”). Som grädde på moset slog Andersson fast att Sverige inte ska ha ”somalitowns”.
Nu pressas Magdalena Andersson istället från vänster. Från vederkvickta V och MP som surfar på framgångsvågen från EU-valet. Men också från den egna partivänstern. Deras förväntningar på radikala reformer har trissats upp i takt med att partiets arbetsgrupper presenterat analyser där det radas upp samhällsproblem som S måste åtgärda. Från trångboddhet till utslitna undersköterskor.
Våta vänsterdrömmar
Partivänstern drömmer nu våta drömmar om en valrörelse 2026 som förs på rödgrön planhalva. Där kulturkriget förvisats till internets utmarker och debatten kretsar kring sociala reformer och samhällsinvesteringar. Det finns bara ett krux: Att fylla Anderssons ord om att ”samhället ska kliva fram” med innehåll kostar pengar. Massor av pengar, om åtgärderna ska stå i proportion till socialdemokratins beskrivningar av problemen.
Pengar finns, anser de som rycker Anderssson i vänsterarmen. Sverige som har näst lägst statsskuld i EU kan låna till massiva investeringar, tycker de. Liksom att de rika – som blivit så upp till öronen rika de senaste årtiondena – gott kan betala mer i skatt.
Men strama budgetar är inget Magdalena Andersson och kretsen omkring henne överger i en handvändning. Att sanera statsfinanser var i princip Anderssons första jobb, som sakkunnig på Göran Perssons finansdepartement. Budgetdisciplin sitter bergfast i ryggraden sedan dess.
Inte heller stora skattehöjningar lär stå överst på önskelistan hos en partiledning som gottat sig åt de ”Magdamoderater” – före detta M-väljare som ogillar SD – som anslöt till väljarskaran förra valet. Ska dessutom Centerpartitet ha ett ord med i laget lär utrymmet att plocka miljarder av miljardärer vara begränsat.
Vart S tar vägen blir den stora frågan när politiken startar om efter sommaren. Det avgör vad valrörelsen 2026 kommer handla om: Svenskhet och flaggor eller skolkuratorer och räls.