Hans lista fick 31,5 procent av de franska rösterna, enligt resultaten i skrivande stund.
Utöver hans parti, Nationell samling – som på 70-talet medgrundades av den i fransk domstol dömde antisemiten Jean-Marie Le Pen och vars presidentkandidat 2027 heter Marine Le Pen – kom även ännu mer högerradikala Reconquête in i EU-parlamentet med 5,3 procent av rösterna. Om man även räknar in den traditionella högern, Republikanerna, med François-Xavier Bellamy i spetsen, ett parti vars idéer blir alltmer svåra att särskilja från extremhögern, kan man konstaterar att högern och ytterhögern tillsammans har 44 procent.
Dessa förväntas slå sina påsar ihop framöver.
Ingen är nöjd
Emmanuel Macrons två stora mål med sina tio år som fransk president var att dels göra extremhögern obetydlig genom en både-och-politik, en même temps som han själv kallar det på franska (det vill säga en blandning mellan vänster och höger – en universell mittenpolitik designad att förgöra extremerna), dels göra Europa självständigt från USA och Kina.
Nu har han förlorat EU till de högerextrema.
Under åren som president har Macron glidit allt längre till höger – även om han har slängt in en hel del klimat- och feministisk politik för syns skull. I alla fall är det den tolkningen fransk vänster gör. Alla satsningar på klimatet och kvinnors rättigheter urvattnas efter stora ord medan högerpolitiken realiseras i konkreta lagar och reformer: nya pensionslagar, högre pensionsålder, mer flexibel arbetsmarknad för arbetsgivare samt hårda polistag mot demonstranter.
Men inte heller den franska högern är nöjd. Macrons läger drev till exempel igenom väldigt strikta lagar mot migration – en lagförändring som högerextrema presidentkandidaten Marine Le Pen (Nationell samling) till och med kallade en ”delseger”. Men i EU-valet tycks de invandringsfientliga väljarna alltså föredra äkta vara: det vill säga högerextrema partier.
Växt explosionsartat
Nu när Emmanuel Macron kallar till nyval till parlamentet välkomnas det av de högerextrema eller väldigt tydliga högerpartier. De väntar sig storslam. Macron höll ett tv-sänt tal till republiken i vilket han meddelade nyval så snart som den 30 juni med en andra omgång den 7 juli.
Han antydde dock att franska “EU-positiva krafter” är större än de skeptiska. I praktiken skulle det innebära ett samarbeta med socialdemokratiska Raphaël Glucksmann och övriga vänsterpartier – om inte i vanlig ordning, ett fördjupat samarbete till höger och en nytolkning av EU-positivism “av respekt för väljarna”.
Efter att presidenten hade meddelat Nationalförsamlingens upplösning och utlyst nyval samlades unga Parisbor på Place de la République “mot extremhögern och för en enad vänster”.
Men med vänstern menar ingen längre Macron.
Mittenstrategin för att mota extremhögern i grind har varit ett fiasko.
Klart är att Emmanuel Macrons mittenstrategi för att mota extremhögern i grind har varit ett fiasko. Extremhögern har växt explosionsartat under hans två mandat.
Nu väntar en radikal och rekordsnabb demokratisk omstrukturering i Frankrike, där Macrons mitt inte längre ses som vägen framåt.
Macron har två möjligheter.
Att gå ännu längre till höger.
Eller för en gångs skull och till slut tvärgira till vänster.
Vänstern vill dock inte veta av honom.
