Av barn och dårar får man höra sanningen, brukar det heta. Kanske ska vi lägga till eftervalsanalyser till det där ordspråket. Moderaternas nypublicerade analys av EU-valet berättar i alla fall en del sanningar som partiets företrädare inte riktigt velat säga högt.
Det här året har varit ett år av sverigedemokratiska skandaler i stor skala. Bara veckor före EU-valet exploderade Kalla Faktas undercover-avslöjande av SD:s trollfabriker. Unga män avlönade av partiet ägnade sin arbetstid åt att bland annat hetsa mot andra partiers partiledare från anonyma konton. Reaktionerna på avslöjandet var starka från många håll, men inte från moderatledaren och statsministern Ulf Kristerssons. När S-ledaren Magdalena Andersson sa att det visar vilket extremt parti SD är och L kallades till interna krismöten sa Ulf Kristersson till SVT att SD ”inte följer det vi har kommit överens om”. Det han hänvisade till var Tidöavtalets klausul om att partierna ska ”uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras centrala företrädare”. Något riktigt rasande fick vi inte se. Inga skarpa avståndstaganden. Samarbetet mellan Tidöregeringen och Sverigedemokraterna fortsatte i oförminskad takt.
Moderaterna betraktar sig som en av vinnarna i EU-valet. Partiet ökade marginellt och behöll sina fyra mandat. Partiet är nöjda med att ha lyckats mobilisera vad de själva kallar för ”trädäcksmoderater”. Alltså de potentiella väljare som riskerar att välja en dag i solen på sitt nybyggda trädäck istället för att gå till vallokalen. Men när de egna kampanjarbetarna får säga sitt i eftervalsanalysen blir bilden lite mer grumlig.
Partiets gräsrötter, de som knackade dörr till trädäcksvillorna och stod i valstugorna, hade svårt att svara på vissa frågor. De som handlade om samarbetet med Sverigedemokraterna. Att partiledningen inte tyckte att trollfabrikerna var tillräckligt allvarliga för att äventyra regeringsunderlaget, betydde alltså inte att det var lika oproblematiskt för den moderata väljarkåren. Väljarkåren som helhet placerade nämligen trollfabrikerna som en av de tre viktigaste faktorerna som avgjorde vad de röstade på, vid sidan av kriget i Gaza och skogs- och jordbrukspolitiken. Det visar en mätning från Infostat som Moderaterna själva hänvisar till i sin eftervalsanalys. ”Om fokus i valet ännu tydligare hade blivit klimatet, Israel-Palestina eller trollkonton skulle det ha funnits en risk att tappa fler väljare till de partier som tog tydligare ställning i respektive fråga”, skriver partiet.
Att inte tydligt ta ställning var alltså en strategi som inte verkar ha uppskattats av alla. Framför allt inte kvinnor, en grupp som Moderaterna fortfarande kämpar med att vinna. Att allt valmaterial frontades med de två männen Tomas Tobé och Ulf Kristersson, trots att tre av fem toppkandidater var kvinnor, lyfts fram som en förklaring till att kvinnorna svek. Men samarbetet med Sverigedemokraterna, som anlitar unga män för att framför allt hetsa mot kvinnliga politiker, är en annan rimlig förklaring till att kvinnor kan känna sig lite mer tveksamma till M. Det kan också vara förklaringen till att Centerpartiet presenterade långt över både opinionssiffror och resultatet i riksdagsvalet i EU-valet. Tidigare partiledaren Annie Lööf var inte det minsta otydlig när hon gick ut med vad hon tycker om SD:s trollfabriker.
Moderaterna tolkar ändå valresultatet som ett kvitto på att allt är väl och att Tidöregeringen har fått godkänt av väljarna. Sedan dess har nästa SD-skandal exploderat. Partiledaren Jimmie Åkesson festar med gängledare på sitt eget bröllop. Det kan tänkas komma en del jobbiga frågor även om det när Moderaternas gräsrötter ska ut och kampanja nästa gång.