Den 16 september avled den kurd-iranska kvinnan Jina Mahsa Amini, efter att ha misshandlats till döds av iranska moralpoliser. Hennes brott var att hon visat för mycket av sitt hår. Protesterna lät sig inte vänta. En motståndsvåg ledd av skolflickor och unga kvinnor har sköljt över landet. En våg som tagit alla på sängen, i synnerhet det iranska prästerskapet. Mycket kan sägas om det fruktansvärda, mycket har redan sagts. Att den iranska regimen är en av de mest blodtörstiga någonsin. Att de inte skyr några medel, varken i eller utanför landet. Men allt det är bara repriserade konstateranden. Frågan som upptar folket och omvärlden är vad som komma skall. Är det nu motståndet omkullkastar år av förtryck och terror? Eller kommer den iranska diktaturen slå ner protesterna på nytt?
För att få en fingervisning om framtiden har brittiska Guardian (5/10) analyserat olika motståndsperioder efter år 1979 då iranska revolutionen ägde rum. Revolutionen resulterade i att den iranska monarkin avskaffades och ersattes av den diktatur som nu leder landet. En av de mest omtalade motståndsrörelserna skedde 1999 i form av universitetsdemonstrationer som sex dagar senare slogs ned. År 2005 och 2006 präglades landet av protester för kvinnors rättigheter, men efter att ett 50-tal gripits tystnade protesterna. 2009 uppstod den gröna rörelsen efter manipulering av presidentvalresultatet. Under parollen ”Var är min röst?” demonstrerade över tre miljoner på Irans gator. I samband med detta mördades den 26-åriga kvinnan Neda Agha-Soltan av poliser. Mordet mobilfilmades, spreds och ledde till protester världen över. Här i Sverige anslöt tiotusentals personer för att delta i manifestationer mot iranska regimen. Hoppet levde, förändringen kändes nära. Men även denna gång tunnades protesterna i Iran ut då massarresteringar, skenrättegångar och avrättningar tog udden av motståndet.
Tio år senare, år 2019, ledde plötsligt ökade bensinpriser till protester. 1 500 arbetarklassiranier mördades och motståndet upphörde. 2021, uppstod och slogs nya protester ner då Irans ekonomi befann sig i den värsta av kriser med bland annat en 40 procentig inflation, gigantisk arbetslöshet och vattenbrist. Året är nu 2022 och vi befinner oss i chockvågorna efter mordet på Jina Mahsa Amini. Protesterna har hittills pågått i fem veckor. Är de iranska mullornas tid förbi? Sett till tidigare motståndsperioder tycks förutsättningarna för ett regimskifte ogynnsamma, men enligt experter hos The Guardian och Iran International finns tvärtom goda möjligheter. Den nya generationen är, till skillnad från föregående generation som var mjukare och mer mottaglig för regimens reformlöften, orädd, orubblig och benägen att agera. I klipp efter klipp ser vi unga kvinnor, utan den i Iran påtvingade slöjan, skrika ”död åt diktatorn” trots att de därmed riskerar sina liv. Den nya generationens, i synnerhet skolflickors och unga kvinnors, mod förbluffar och har resulterat i att regimens repressiva krafter blivit mer ineffektiva. Det är som att regimen blivit oförmögen att behålla kontrollen eller förstå den sociala utveckling som pågår.
Dessutom ser vi en generation av tekniskt kunniga ungdomar som, trots regimens försök att stänga ner internet, får ut videofilmade protester i sociala medier. Videos som vittnar om en grov polisbrutalitet och särskild hänsynslöshet mot demonstranter. För att utöka den begränsade internettillgången ska den omdebatterade miljardären Elon Musk, med USA:s godkännande, ha aktiverat bredbandet Starlink över Iran. Dessvärre krävs för internetåtkomst att redskap, som Starlink-terminaler, förs in i landet. Något som i nuläget inte gått att genomföra. Samtidigt har en hackergrupp, mitt i en direktsänd intervju med den högste andliga ledaren Khamenei, tagit över iransk tv och visat bilder på mördade kvinnor medan protestorden ”Kvinna, liv, frihet” syns ihop med budskap som ”våra ungdomars blod är på era händer” och ”stå upp och anslut er”. Den massiva internationella solidariteten från allmänheten och kändisar i väst har även den verkat motiverande för iranska folket trots uteblivna fördömanden från västliga ledare.
Frågan som kvarstår är om motståndet håller i sig och om regimen ger vika. Tidningen Independent menar att varje enskilt dödsfall inte ska underskattas då dessa leder till nya gnistor av allmän vrede hos folket, vilket resulterar i nya protester, nya dödsfall och nytt motstånd. Ledarna är väl medvetna om detta, då liknande dynamik ledde till att iranska monarkin avsattes för 43 år sedan.
De slutsatser som går att dra är att framtiden är svårsiad men att i denna stund skapas historia. Motståndet vi nu ser är ett annat än under tidigare protestvågor. Dödsföraktande unga kvinnor drar orädda fram på gator och torg, natt som dag. Ett stort antal kroppar tycks, likt ett lämmeltåg, redo för vad som komma skall. Och svärtan hos folket är tydlig, unga människor kommer att offras. Unga människor kommer aldrig få uppleva mer än sin ungdom. Det är fruktansvärt och samtidigt oundvikligt. De som en gång behövt kämpa för frihet vet att det aldrig kommer gratis. Varken i Iran eller Sverige.
