Wallenbergarnas Investor visar mycket klart varför riskkapitalbolag, med undantag för extrema undantagsfall, inte behövs.
Investors liksom de andra riskkapitalisternas grundidé står nämligen oftast i motsats till de verksamheter de driver. Medan de flesta företag bildas kring en affärsidé eller en produkt har riskkapitalister kapitalet som utgångspunkt. För vanlig företagsamhet är kapital och finansiering ett medel för verksamheter medan det för riskkapitalet är målet.
Målsättningarna för företag drivna av riskkapital är en förutbestämd och kortsiktig avkastning på insatt kapital. För att nå detta enda mål strävar man efter att uppnå en vinstmaximering för att sedan efter vanligtvis högst fem år sälja företaget eller börsintroducera det (om det inte redan finns på börsen).
Detta innebär att man driver verksamheten med så små kostnader som möjligt och att kostnaderna inte behöver vara kopplade till kvalitet och produktens funktion.
Om riskkapitalet så som i Sverige går in i vård och omsorg är sättet för dem att öka lönsamheten detsamma som att minska personalkostnaderna. Detta har fungerat väldigt bra för företagen, vinsterna har blivit stora och genom räntesnurror behöver man inte betala någon skatt att tala om – trots miljardvinster redovisar de nollresultat efter finansiella dispositioner. Om de ville skulle de till och med kunna visa förlust. Ändå kan verksamheten som i Investors fall gå med enorma vinster, närmare 24 miljarder.
Räntesnurror betyder att det svenska bolaget lånar stora pengar av moderbolaget som finns i ett skatteparadis. Räntorna på dessa lån är skyhöga och gör att verksamheten i Sverige inte ger någon vinst. Istället tar moderbolaget ut vinsten i sin verksamhet.
Investors vd Börje Ekholm ser dock sig själv och sitt företag som samhällsnyttigt. Så här sa han till dagens Industri tidigare i år:
”Vi är övertygade om att hela systemet tjänar på att vi är ansvarsfulla som ägare och driver våra bolag på ett ansvarsfullt sätt och investerar långsiktigt. Problemet är för dem som är mindre ansvarsfulla, men det ser jag inte som ett problem. Det ser jag som något positivt”
Sammantaget kan man nog säga att de enda som behöver riskkapitalbolag är just riskkapitalisterna.