Det var MP-språkröret Daniel Helldéns enda svar i SVT:s 30 minuter på frågan om hur partiets förslag om humanitära visum ska fungera. Skjutjärnet Anders Holmberg, rustad till tänderna med frågor för att skärskåda förslaget, såg plötsligt ut som matadoren i Tjuren Ferdinand.
Ett ärligt svar, kan man tänka. Alla som varit nya på ett jobb och råkat dra igång inbrottslarmet eller orsakat haveri på kopiatorn kan känna sympati. Men det här är något annat.
Humanitära visum är ett förslag som Miljöpartiet drivit i mer än tio år. Det går ut på att flyktingar ska kunna söka asyl på EU-länders ambassader runt om i världen. Syftet är att dra undan mattan för flyktingsmugglare och skapa lagliga vägar in i unionen och därmed undvika att människor riskerar livet i exempelvis rangliga båtar på Medelhavet.
Lagliga vägar har varit en princip som miljöpartister kunnat argumentera för i sömnen. Men Helldén försökte inte ens och det lär ge miljöpartister skrämselhicka av flera skäl:
1. Helldén har inte råd med fler misstag
Det kan tyckas hårt att säga om den som haft sitt jobb i lite drygt två månader – och som dessutom förlorat sin parhäst Märta Stenevi som är sjukskriven – men faktum är att utrymmet för den här sortens fadäser är minimalt.
Miljöpartiet är näst efter Sverigedemokraterna det parti som flest svenskar tycker illa om, vilket partiet själva pekat ut som ett hinder för att nå även dem som kan tänkas rösta på MP. Helldén vill ändra på den bild som finns av miljöpartister som verklighetsfrånvända drömmare. Ska han lyckas kan han inte mata vare sig borgerliga opinionsbildare eller internets alla blodhundar med fler köttben. Han måste tvärtom framstå som skarpare och mer påläst än alla andra.
2.Vill prata klimat – måste kunna allt
Ska MP fokusera på klimat och miljö eller bredda sig med flera frågor? Det är en klassisk konfliktfråga i Miljöpartiet och i kampen om språkrörsposten var Daniel Helldén närmast övertydlig med att han vill lägga allt krut på miljö och klimat. Men i täten för ett parti måste man kunna svara på allt, annars lär man aldrig få prata om det man vill. Genom att blotta sin okunskap satte nu språkröret strålkastaren på de migrationsfrågor han själv inte vill prata om – utan att göra de många miljöpartister som är besjälade av frågorna det minsta nöjda.
3. Helldéns svaga mandat
Daniel Helldén valdes med en enda rösts marginal och i partiet finns många som absolut inte ville se honom som språkrör. Visserligen förlängs partifolkets tålamod av blotta tanken på ytterligare en uppslitande språkrörsstrid. Men klart är att pressen på honom att leverera är stor.