Idag är Sebastian Marset efterlyst av Interpol i över 100 länder och beskrivs som en ”farlig och tung narco”. Sedan slutet av juli då den bolivianska polisen försökte gripa honom i hans dåvarande hem i Santa Cruz är han försvunnen.
Då och då publicerar han små hånfulla videos på sociala medier där han påpekar att han är mycket intelligentare än polisen. Att polisen hela tiden lovar att han snart ska gripas, men att dagarna går utan att det sker, ger honom vatten på kvarn.
Marset är känd som mannen med tusen identiteter. Han rör sig också med pass och ID-handlingar från många olika länder. När han under en tid satt fängslad i Dubai för att han reste på ett falskt paraguayanskt pass, lyckades han få Uruguays utrikesministerium att utfärda ett nytt legalt pass i hans riktiga namn, trots att han redan var efterlyst av Interpol. Det nya legala passet gjorde att han släpptes från fängelset. Men det ledde också till att utrikesministern tvingades avgå och med honom en hel grupp tjänstemän som uppenbarligen stod på Marsets lönelista. En kris som fortfarande orsakar huvudvärk för president Luis Lacalle Pou.
***
Kontakter högt upp i makthierarkin är ett av hans kännetecken. Och ju mer som blir känt om de kontakterna, desto mer skakade blir regeringarna i Bolivia, Paraguay och Uruguay.
Sebastian Marset tillhör den nya typen av knarkbossar i Latinamerika. Men han är inte som de i Colombia som gör allt för att vara “osynliga”. De nya colombianska knarkkungarna skulle aldrig ens närma sig en droglast och än mindre glänsa med de gamla bossarnas symboler som pistoler i guld eller privata djurparker. De använder inte ens falska identiteter och ligger lågt i det sociala livet. De strävar efter att vara gråa tjänstemän eller små affärsmän som drunknar i vimlet. Det strävar heller inte efter total kontroll, undviker konflikter med andra knarkgrupper och nöjer sig med en nisch som utan buller och bång ger mer än tillräckligt.
Så agerar också Sebastian Marset men han är ändå lite annorlunda. Han gillar att synas. Om än med falsk identitet. Han tycker om att vara centrum i det sociala livet, gör sig lätt vän med nya grannar och organiserar gärna fester. En gång betalade han till och med 10 000 dollar för att få spela med nummer 10 på ryggen i Deportivo Capiatá, ett paraguayanskt division två-lag i fotboll. Även i Bolivia spelade han med i ett division två-lag tills han var tvungen att fly när polisen kom. Själv påstår han att han förvarnats av polischefen. Det kan vara sant, men också en lögn i syfte att misstänkliggöra.
Sebastian Marset hade hur som helst tillräckligt med tid för att han och hans fru och deras tre barn skulle hinna packa sina saker och organisera en liten konvoj av bilar, medan hans livvakter konfronterade polisen med knytnävar, batonger och skjutvapen.
****
Sebastian Marsets organisation kallas Primer Comando Uruguayo, ett namn som han inspirerats till av den största brasilianska kriminella organisationen PCC, Primer Comando do Capital. Han fick kontakt med PCC när han satt i fängelset Libertad fem år mellan 2013 och 2018. Det var hans skola, där han lärde sig de mer sofistikerade knepen i den kriminella verksamheten.
Efter fängelset etablerade sig Sebastian Marset och hans familj och en krets av nära släktingar och livvakter i Paraguay. Förutom som fotbollsspelare, lanserade han sig som artistagent, konsertorganisatör och hade en bilfirma för lyxbilar, Total Cars. Men hans egentliga verksamhet var att smuggla droger med flygplan via Uruguay, Bolivia, till någon hamn och därifrån via lastfartyg till Europa. Piloten, som gjorde mer än tusen flygningar mellan 2019 och 2022, var nära släkt med Paraguays förre president. Sebastian Marset arbetade också med Paraguays mäktigaste kriminella familjeklan Lusfrán som inte bara hade goda kontakter med den politiska makten, utan också med ett par frikyrkor som användes för att tvätta pengar.
***
Men under de senaste åren, och sedan Santiago Peña valdes till president, har det traditionellt korrupta paraguayanska rättsväsendet genomgått en smärre revolution. Strax efter att Sebastian Marset etablerat sig i Asunción inleddes “operation A Ultranza PY” i syfte att komma åt den organiserade brottsligheten. Snart hamnade både klanen Lusfrán och Sebastian Marset i dess sökarljus. Rättegångar inleddes mot medlemmar i klanen men också mot Sebastian Marset. Men då hade han, sin vana trogen, redan försvunnit.
Strax därpå mördades den unge åklagaren Marcelo Pecci, som var drivande i “operation A Ultranza PY”, när han befann sig på bröllopsresa i Colombia. Allt pekar på att det var Sebastian Marset som lejt en grupp yrkesmördare för att röja honom ur vägen. Den colombianska polisen och Interpol pekade ut honom.
Ändå lyckades Marset etablera sig i Santa Cruz i Bolivia där han levde ett helt öppet liv, om än med falsk identitet, men utan operationer som förändrade hans utseende. Han såg precis likadan ut som han gör på Interpols efterlysning. Marset köpte till och med en fotbollsklubb, Los Leones de El Tomo, som han också spelade i. Hans jovialiska och lättsamma sätt gjorde honom snabbt populär, precis som i Paraguay. Ingenting tydde på att han skulle vara knarkboss. Och än mindre en brutal mördare.
Men med mordet på åklagaren Marcelo Pecci korsade han en gräns och, efter tipsen från Colombia och Interpol, var den bolivianska polisen helt enkelt tvungen att agera. Men då var, som sagt, Sebastian Marset redan borta. Evo Morales anklagar Luis Arce och hans regering för att skydda Marset. På samma sätt som han i början skyddades i Paraguay och i Uruguay.
***
Det finns fortfarande gränser. Att mörda en åklagare är en.
Den nya tidens knarkkungar satsar hårt på att smörja makten. Men det finns fortfarande gränser. Att mörda en åklagare är en. Att det sker med inhyrda mördare som inte ingår i den egna organisationen förändrar ingenting. Och även om Sebastian Marset fortfarande kan hålla sig undan, så lär han få svårt att på nytt spela fotboll offentligt. Även om han betalar 10 000 dollar för en tröja med nummer 10.
