Turkiet är medlem i Nato och har försett Ukraina med vapen. Parallellt med det har man hållit alla kanaler till Ryssland öppna och vägrat ansluta sig till sanktionerna mot landet. Ett sådant agerande har gjort att somliga ser på Turkiet som ett ”neutralt land” i sammanhanget, som därmed även har en neutral relation till Ryssland.
Relationen tinade
Egentligen är situationen betydligt mer komplex. Under de senaste åren har Turkiet skiftat mellan att ha en både varm och iskall relation till Ryssland, samtidigt som man officiellt varit kvar i det politisk-militära västlägret. Att Turkiet kunnat sitta på dubbla stolar på det här sättet säger egentligen mer om presidenten Recep Tayyip Erdogan, än det gör om landet.
I år är det 70 år sedan Turkiet blev medlem i Nato. Landet tillhörde den första generationen av nationer som trädde in i militäralliansen som en motpol till Warszawapakten. Efter kalla krigets slut 1991 tinade relationen betydligt och Turkiet slöt viktiga handelsavtal med det nya Ryssland.
Men Turkiet blev kvar i Nato.
Nådde en bottennivå
De båda länderna har haft olika syn på Jugoslavienkriget, Kosovo och konflikten om Nagorno-Karabakh. I över 50 års tid har Sovjetunionen och Ryssland också haft militärbaser i Syrien och backat upp det landets regim. När Syrienkriget bröt ut 2011 ställde sig Erdogan på motståndarsidan. De första rebellstyrkorna, Fria syriska armén, etablerades i exil i Turkiet. Där etablerade sig också den syriska oppositionens ledning, med stöd av Turkiet.
Relationen nådde en bottennivå efter att Turkiet i november 2015 sköt ner ett ryskt attackplan som man påstod kränkte det turkiska luftrummet vid gränsen mot Syrien. Moskva svarade med att införa häftiga ekonomiska sanktioner mot Turkiet och förbjöd rysk charterturism i landet. Man anklagade Turkiet för att köpa olja direkt av jihadiströrelsen IS och flygbombade Turkietstödda militanta grupper i Syrien.
Under 2016 normaliserades relationen långsamt igen. De ryska sanktionerna lyftes bort 2017. Samma år meddelades det att Turkiet hade köpt ett nytt luftförsvarssystem av Ryssland. Beslutet mötte häftig kritik och som ett tecken på ett turkiskt fjärmande från Nato, men trots protesterna mottog Turkiet missilsystemet. USA svarade med att utesluta Turkiet från ett viktigt köp av amerikanska stridsflyg.
Inspireras av Putin
Det kan verka märkligt att Turkiet gjort ett sådant här närmande till Ryssland, med en sådan lång bakgrund i Nato. Men en viktig pusselbit ligger i Erdogans auktoritära styre. När han först kom till makten i början av 2000-talet var han åtminstone på ytan liberalt orienterad och ville föra landet in i EU. Men så blev det aldrig.
2013 utvecklade Erdogan ett auktoritärt styre, där han attackerat demokratiska principer och de mänskliga rättigheterna. Sedan dess har han upprepade gånger hamnat i bråk med USA och framför allt EU, och gjort nationalistisk-populistiska utspel mot västvärlden. Det har gjort att han både velat luta sig mot och inspireras av en ledare med en liknande agenda – i en helt annan politisk sfär – för att kunna utöva påtryckningar på väst. Vladimir Putin.
Slå in en kil i Nato
Putin har ställt upp i olika avseenden där det gynnat Erdogan och uttalat sitt stöd till Turkiet i tider av kontroverser. I slutändan har även Putin vunnit mycket på det här, eftersom han exempelvis lyckats slå in en kil i Nato. Erdogan har även han flera gånger gett stöd till Ryssland, även när det gått rakt emot de egna intressena och skadat allierade i andra länder.
Det återstår att se om Erdogan kan lyckas övertala USA att trots allt sälja stridsflyg till Turkiet igen, och om det skulle kunna leda till ännu en temperaturförändring i den rysk-turkiska relationen.
Men oavsett har den här bakgrunden redan gjort att Turkiet sannolikt varit den minst pålitliga medlemmen i hela Nato. Paradoxalt nog, eftersom Erdogan nu själv försöker svartmåla Sverige och Finland som opålitliga aktörer som inte har i militäralliansen att göra.