Guardia vieja är en bortglömd, lite sömnig villagata mitt i Providencia, Santiagos mest dynamiska stadsdel. Här på nummer 392, bakom en dörr som nästan döljs av vildvuxna buskar, bodde Salvador Allende och hans familj.
Idag är huset orsak till en djup politisk kris som riskerar splittra regeringskoalitionen och ställa president Gabriel Boric inför riksrätt.
Konflikten har redan lett till att Salvador Allendes dotter Isabel, som varit parlamentsledamot i 30 år och den främsta symbolen för hur hennes pappas politiska arv levt vidare, avsatts från sin plats i senaten av konstitutionsdomstolen. Hon som i sin pappas anda alltid stått i spetsen i kampen mot korruption och för social rättvisa, utpekas nu som någon som försökt sko sig på statens bekostnad.
Det är orättvist.
Och det har att göra med huset på Guardia vieja 392.
***
Sedan kuppen 1973 har ingen bott stadigvarande där, men sedan demokratin kom tillbaka har det kommit att fungera som ett informellt museum. Besökande presidenter och andra utländska dignitärer besökte det. Senast Alexandria Ocasio-Cortez. Det var som att gå in i Salvador Allendes värld – före kuppen och självmordet. Isabel Allende stod nästan alltid som värd och visade runt och berättade.
När jag var där med Björn Afzelius 1991 berättade hon att huset var exakt likadant som när de flyttade in 1953. De enda nya inslagen var ett par mexikanska konsthantverk hon haft med sig från exilen. Atmosfären i arbetsrummet där Allende brukade ha moten med sina närmaste medarbetare doftade fortfarande av cigaretter och i luften hängde oavslutade meningar om det bästa sättet att komma förbi hindren i bygget av socialism på fredlig väg.
Björn Afzelius kommenterade efteråt att han aldrig mött en kvinna som Isabel Allende. Han var hänförd. Isabel Allende hade en aura som gjorde magin kring Salvador Allende levande.
***
För Gabriel Boric, som gärna vill se sig som Salvador Allendes arvtagare, var förslaget att förvandla Guardia vieja 392 till ett museum också i formell mening helt logisk. Förra året skrev han under ett dekret om att staten skulle köpa Salvador Allendes gamla hem. Tanken var att Salvador Allende-stiftelsen skulle vara ansvarig för huset och sköta museet.
Problemet var att ägarna till huset, Isabel Allende och hennes systerdotter Maya Fernandez, hade höga politiska poster – Isabel Allende som senator och Maya Fernandez som försvarsminister. Och enligt Chiles författning är personer på den typen av befattningar förbjudna att ingå köpekontrakt med staten. Att stiftelsen Salvador Allende, som skulle förfoga över huset, leds av Isabel Allendes dotter Marcia Tambutti bidrog till en aningen besk smak av nepotism.
Ingen misstänkte i och för sig att Isabel Allende ville sno åt sig för egen räkning, men köpet var formellt olagligt, vilket både Gabriel Boric och Isabel Allende borde ha känt till. Men ingen reagerade. Istället inkallades konstitutionsdomstolen med resultat att det inte blev något köp och att Isabel Allende avsattes som senator.
Av domstolens tio ledamöter anses tre representera högern och de övriga sju center och vänster. Men åtta av de tio, bland annat två som utsetts av Gabriel Boric och som sympatiserar med hans parti Frente amplio, röstade för att Isabel Allende skulle avsättas for brott mot författningen. Samma sak skulle ha drabbat Maya Fernandez om hon inte avgått innan dess.
***
Beslutet har orsakat ett ramaskri inom socialistpartiet, där Isabel Allende är medlem, som anklagar Gabriel Boric och Frente amplio för knivhugg i ryggen och som gjort situationen inför valet i september ännu mer osäkert än det redan var.
Många socialister kräver att partiet ska lämna regeringen och högerpartierna gnuggar händerna och arbetar för att ställa Gabriel Boric inför riksrätt.
Men bortsett från det politiska tumult som det gamla huset på Guardia vieja 392 har utlöst, så innebär det att epoken Allende i chilenska politik går mot sitt slut.
Den hoppfullhet som minnet av Salvador Allende rymde och som bars vidare av Isabel Allende har trängts undan av de mörka skuggor som också fyllde hans liv. Hans notoriska, på gränsen till offentliga, otrohet. Hans självmord i Monedapalatset som fyra år senare följdes av favoritdottern Beatriz självmord i Havanna. Bägge utförda med vapen som skänkts av Fidel Castro och bägge framdrivna av djup besvikelse. I hans fall både över militärens förräderi och de allierades sabotage. I hennes fall över den kubanska revolutionen – det som varit hennes rättesnöre. Att också Isabel Allendes äldste son begick självmord ökar tyngden över familjens gemensamma sorg.
Isabel Allendes speciella resning fungerade länge som en slags buffert som hindrade den från att tränga fram i offentligheten. Men nu, när hon avsatts som senator, ar det som om bufferten trängts undan och hoppfullheten hamnat i en mörk skugga av sorg.
***
Att Gabriel Boric solidariserat sig med Isabel Allende gör vare sig till eller ifrån. Att han förmodligen klarar sig undan riksrätt gör det inte heller. For utan det levande minnet av Salvador Allende tycks den chilenska vänstern hemlös. Också Frente amplio som föddes som ett slags uppror mot den “gamla” vänstern, har visat sig ha svårt att stå på egna ben utan stödet från Allende.
Alla bittra erfarenheter från kuppen och övergången till demokrati liksom senare den sociala explosionen och misslyckandet med att skriva en ny författning väntar fortfarande på att smälta samman i en ny politik som kan lägga en stabil grund for de förändringar som Chile behöver.
Paradoxalt nog kan kanske hemlösheten som epoken Allendes slut innebär underlätta det hela.
