Under de senaste 100 åren har det varit ett fenomen att det dör många fler civila än stridande soldater i väpnade konflikter. Det har i högsta grad också varit sant om det krig som utkämpats på Gazaremsan de senaste 15 månaderna. Nu väntar ”ett blodbad utan dess like”, varnade en norsk före detta Israelambassadör redan på krigets första dag. Han fick förstås rätt.
Beskedet om att Israel och Hamas inleder en sex veckor lång vapenvila nu på söndag har tagits emot med både jubel och en lättnadens suck. Under en första fas ska Hamas befria 33 gisslantagna israeler. Israel ska svara med att befria uppemot 1000 fängslade palestinier, både barn och vuxna, men en exakt siffra ska anges senare.
Fler tillfångatagna ska utväxlas efter detta. Israel ska stegvis dra tillbaka sina styrkor på Gazaremsan, palestinska internflyktingar ska få återvända hem och 600 lastbilar med nödmaterial ska dagligen tillåtas köra in i territoriet, med mera. Fas två är ett permanent slut på kriget.
Inte en sekund för sent
För de av oss som orkat ta del av berättelserna och bilderna från infernot Gaza kommer det här beskedet inte en sekund för sent. Traumabilden är enorm.
Men Hamasattackerna mot israeliska civila i kibbutzerna vid Gazaremsan, den 7 oktober 2023, har även det skapat ett djupt trauma. Jag tänker ofta tillbaka på det som oskyldiga drabbade på båda sidor berättat för mig, under mina reportageresor till området.
Israel måste lyfta det totala förbud man haft mot att släppa in journalister på Gazaremsan.
Avtalet om en vapenvila var fortfarande på måndagsmorgonen i gungning, sedan Benjamin Netanyahu ställt in ett planerat regeringsmöte om saken. Om vapenvilan håller – och det är ett stort om – finns det nu några mycket viktiga nästa steg att ta. Världen måste säkerställa att all den hjälp det finns behov av på den sönderbombade Gazaremsan får flöda in för att hjälpa den extremt utsatta civilbefolkningen.
Ännu ett steg måste vara att Israel lyfter det totala förbud man haft mot att släppa in journalister på Gazaremsan. Det har man hittills inte tillåtet, eftersom Israel inte velat se några mediala rapporteringar om de många misstänkta krigsbrotten man utreds för.
Elefanten i rummet
Men det här är också ett utmärkt tillfälle för reflektion över några av grundproblemen i området. Elefanten i rummet är och förblir den 68 år gamla israeliska ockupationen av Västbanken, och isoleringen av Gazaremsan, med allt var det inneburit. Det finns också andra konfliktytor kvar som riskerar leda till nya våldsamheter. Hit hör exempelvis frågan om palestinsk arbetslöshet och fattigdom, som blivit mycket värre under kriget. Frågan om israelisk kriminalisering av UNRWA, nu när FN-myndigheten för palestinska flyktingar behövs mer än någonsin. Kommer protesterna bli högre?
Och så har vi det fortsatt krigsliknande tillståndet på Västbanken, där militanta israeliska bosättare attackerar palestinier och stjäl deras marker, samtidigt som den israeliska arméns trakasserier trappats upp.
Trump kan förändra allt
Nu är hög tid att agera mot allt detta för att få en verklig förändring. Världen gör sig annars en otjänst. Ingenting kommer nämligen bli bättre av att Donald Trump – som tar åt sig äran för veckans vapenvila – återvänder till makten.
Det varnas för att den israeliska regeringen vill annektera Västbanken, särskilt nu när premiärminister Netanyahu kört över sina högerextrema koalitionspartners i frågan om Gaza. Trump skulle mycket väl kunna godkänna ett sådant drag. Redan under sin förra mandatperiod lade han medvetet krokben för en fredsprocess och tvåstatslösning genom att flytta USA:s ambassad till Jerusalem.
Håll i hatten inför att samma man återvänder till Vita huset.
