Folkmassan jublar, viftar med trikoloren och EU-flaggor. En DJ drar igång Daft Punks One more time, men en enorm lättnadens suck tycks överrösta musiken: Frankrike har motat extremismen och auktoriteten i grind, en demokratisk president är vald. 

Snart mojnar dock feststämningen. 

För nu fortsätter vi som vanligt då eller?

Det var mycket som var historiskt med söndagens presidentval: en sittande president har inte blivit omvald på 20 år. Inte sedan Jacques Chirac krossade högerextrema Jean-Marie Le Pen i andra valomgången 2002. En högerextrem motpart tycks fortfarande vara en garanti för seger i Frankrike. 

Rekordstöd för högerextrema

Men det var också första gången någonsin en högerextrem kandidat fick så stort stöd. Runt 42 procent ville ha Marine Le Pen som president. Hon som vill prioritera fransmännen, massutvisa invandrare samt bryta den nära relationen mellan Frankrike och Tyskland och istället främja relationerna till Polen, Ungern – och Ryssland.

Aldrig någonsin har så många låtit bli att rösta eller röstat blankt: de räknas inte i valresultatet men drygt 17 miljoner franska väljare röstade varken på Emmanuel Macron eller Marine Le Pen. 

– Det gör ingen skillnad om det är Macron eller Le Pen som bestämmer, ord och löften är bara snack, sade till exempel byggarbetaren Lionel i förorten Chanteloup-les-Vignes där många avstod att rösta men de flesta valde vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon i första omgången.

Sorbonnehistorikern Onnik Jamgocyan var också en av de som röstade blankt.

– Det var omöjligt för mig att rösta på högerkandidaten Emmanuel Macron för det är alltid högerkrafter genom historien som har fått högerextremismen att växa. Att rösta på den ena är att rösta på den andra, sa han.

Parlamentsval kan vrida åt vänster

Många fransmän är besvikna: högerextrema, vänster- och gröna väljare. De delar ett gemensamt missnöje i sociala frågor. Emmanuel Macron ses som elitisten som lovar men inte levererar och istället läxar upp de svaga. 

Han lovade i sitt korta tal att han skulle vara alla väljares president, förbättra situationen för de utsatta och föra en grön och feministisk politik. Det lovade han förra gången också – men vred då sin politik till höger. Hans program tyder inte på en ny linje: bidrag ska villkoras med arbete. Arbetsgivare ska få färre regler att hålla sig till. Skatten ska sänkas för de rika. Dock finns där vissa progressiva förslag och han har öppnat för att inte stressa med reformerna högerväljarna gillar. 

I juni är det parlamentsval. Resultatet där kan sätta press på presidenten att vrida politiken i alla fall litet åt vänster.

För något måste han göra annorlunda. I alla fall om han ska hålla sitt löfte från 2017 att göra högerextremismen obetydlig.

Nu är den i stället starkare än någonsin och allt går inte att skylla på pandemier och krig. Franska presidenter har stor makt att förändra.