Ulrika Lindahl: Det räckte inte med en jovialisk korvgubbe för att rädda L

Liberalerna har kört i diket. Och den som skulle hålla i ratten och se till den liberala folkvagnen höll sig på vägen har inte varit särskilt intresserad av sitt uppdrag. Johan Pehrson är nygift och trött på politiken och väljer att lämna. Någon annan får vara den som kraschar rätt in i bergväggen och ut ur riksdagen.

När centerledaren Muharrem Demirok tvingades bort för några veckor sedan var det en helt annan stämning på presskonferensen. De två partiledarna tvingas gå av samma anledning. Det handlar om förhållandet till SD och hur de små liberala mittenpartierna ska klara av att vara relevanta i skuggan av den bruna jätten. 

Det här är ingen stor förlust för honom, för han har inte investerat tillräckligt mycket. Det är som det aldrig har varit riktigt allvar för Johan Pehrson.

Muharrem Demirok var korthuggen och lämnade rummet utan att svara på några frågor. En tydlig förlorare. Johan Pehrson är sitt vanliga lätt skämtsamma jag när han meddelar sin avgång. Han lovar att bjuda på korv om någon kommer förbi på torget. Det här är ingen stor förlust för honom, för han har inte investerat tillräckligt mycket. Det är som det aldrig har varit riktigt allvar för Johan Pehrson. 

Valet att samarbeta med SD har skurit upp ett djupt sår i den liberala själen. Den jovialiska korvgubben Johan Pehrson var kanske tänkt att fungera som ett plåster på det såret. Ingen kan vara arg på en sådan som han. 

Men det har inte fungerat. Istället har ingen blivit riktigt nöjd. Johan Pehrson skojar med Åkesson i riksdagen om ”tjafs” ungefär samtidigt som avslöjandet om SD:s trollfabrik exploderar. Det sticker i ögonen på dem som hade hoppats att det fanns någon sorts anständighetsgräns kvar. Samtidigt har eftergifterna, regeringssamarbetet och ministerposterna inte betalat sig. Väljarna verkar inte alls tro på den liberala vakthund som Pehrson lovade att han och hans partikamrater skulle vara i Tidösamarbetet. 

Johan Pehrson radar upp några så kallade liberala segrar. Nato, språkkrav för medborgarskap och ökat statligt ansvar för skolan. Men sanningen är att hans lista hade blivit längre om han istället hade radat upp de liberala förlusterna. Angiverilag, utvisning på grund av bristande vandel och tiggeriförbud är bara några av dem. 

Johan Pehrson säger att det är helt och hållet hans eget beslut att lämna nu. Han säger att det kanske finns någon kritik som någon kan leta upp i någon ”intern chatt”. Och det gör det säkert. Men den största anledningen till både Liberalernas kris och Johan Pehrsons avgång stavas Jimmie Åkesson. Åkesson sitter orubbad kvar på sin post efter rekordlånga 20 år och ser på när andra partiledare faller som käglor. 

Johan Pehrson tackar för sig och säger att han har gjort sin politiska plikt. Han kommer att bli ihågkommen som den glada gubbe som förde Liberalerna ur riksdagen.