Asien bygger numera mest sol- och vind­kapacitet. Sedan 2013 ger vindkraften mer el än kärnkraften i Kina och även solelen kan inom ett par år bli större i Kina. I världen totalt passerade sol och vind tillsammans kärnkraft under 2021, samtidigt som kärnkraft­en för första gången på 40 år stod för mindre än tio procent av världens elproduktion.

Den snabba industriella utvecklingen av sol­energi och vindkraft har gjort att sådan elproduktion sedan 2016 är den billigaste källan till ny el i så gott som hela världen. Än viktigare är att re dan då, innan konflikterna i Europa drev upp priserna på fossila bränslen, kostade sol- och vindel från bra projekt mindre än råolja per energienhet, ofta mindre än fossil gas och ibland mindre än kol.

Det var denna utveckling som gjorde att man kunde tro på möjligheten att ersätta fossila bränslen med el i transportsektorn och industrin, och till och med att producera bränslen med el. Det går i de länder som kan bygga ut produktionen av sol- och vindel så mycket att man täcker mer än den direkta elkonsumtionen. I Sverige kan vi producera el till låga priser eftersom vi inte använder fossila bränslen för elproduktion.

Sverige kan genom att bygga ut mycket billig sol- och vindel fortsätta ha låga priser, vara en av Europas största elexportörer och samtidigt producera mycket vätgas.

Sverige ligger i ledningen

När el till en stor del används för att producera vätgas eller ladda batterier kommer balanseringen av elsystemet också att bli lättare. Laddningen av batterier och produktionen av bränslen med el är priskänslig och kommer att anpassas efter tillgången på sol- och vind­el. Detta är en del av utformningen av, och affärsmodellen för, projekt som Hybrit och H2Green Steel, men också för produktionen av andra bränslen från el för vägfordon, fartyg och flygplan.

Dessa projekt utvecklas nu i Sverige, inte enbart därför att vi har Europas lägsta elpris, utan därför att vi har visat att vi kan bygga vindkraft i Sverige billigare än man kan bygga någon annan ny elproduktion i Europa – förutom längst ned i syd där sol- och vindel också produceras billigt. Industrier såsom H2GreenSteel garderar sig genom att vara med även där.

Genom dessa satsningar ligger Sverige i ledningen för genomförandet av den strategi EU-kommissionen har lagt fram för att på kort och lång sikt möta Putins utpressning. Den presenterades som REPowerEU i maj 2022 och syftar till att göra EU mindre beroende av Rysslands energi och energiteknik.

Ryssland, å andra sidan, är världens största exportör av olja och gas, och står, tillsammans med de andra som utgör ”Oberoende” staters samvälde, OSS, för mer än hälften av världens utvinning av uran. Alla de sju kärnkraftbyggen som påbörjats i världen utanför Kina sedan 2019 har rysk leverantör, dess­utom fyra av de reaktorer som börjat byggas i Kina. För Ryssland är den förnybara energin ett ekonomiskt hot.

Sverige och Tyskland är två länder som har lyckats med förnybar energi och som även var de två länder som första halvåret 2022 kunde bistå andra EU-länder med den största nettoexporten av el.

Om vi inte kan fullfölja strategin här, påverk­as EU:s möjligheter att försvara den liberala demokratin och marknadsekonomin. Det är faktiskt så viktigt.

Därför denna genomgång av en del av de argument som i den svenska politiska debatt­en används mot EU:s strategi.

Vad hotar stabiliteten?

Många inlägg handlar om att kärnkraft stabiliserar elnätet medan vindkraft gör det skrämmande instabilt.

Kärnkraftverkens stora generatorer har så länge de fungerar en stabiliserande funktion i elnätet. Men reaktorer snabbstoppar då och då utan förvarning. Det har hänt hundratals gånger i svenska kärnkraftverk och det hände två gånger i Ringhals kring nyåret, i Oskarshamn i somras och senast i Finland den 28 augusti. Det är denna sorts snabba, stora och oförutsedda bortfall av elproduktion som är svårast att hantera för elnätsoperatörer. Den sortens störningar orsakas aldrig av tekniska fel i vindkraftverk eller solceller eftersom varje enhet är mindre. Variationerna på grund av sol- och vindtillgång kan var stora, men är långsamma och förutsägbara nog att hanteras av marknadens aktörer.

Sommaren 2020 var elpriset lågt och Ringhals 1, som skulle stängas i slutet på året, var stängd i förtid därför att det var olönsamt att hålla den igång. Då betalade Svenska Kraftnät några hundra miljoner för att den skulle köras för att stabilisera nätet. När man fått betalt för att Ringhals 1 skulle stabilisera nätet snabbstoppades den istället, vilket orsakade sommarens kanske värsta störning i nätet. För det behövde man inte betala.

När den ­stora reaktorn i Oskarshamn snabb­stoppade den 19 juli hjälpte många hushåll till att hålla balansen.

Vindkraftverken får inte betalt för att de inte stör nätet som stora verk kan göra. De behöver inte heller betala för att de inte stabiliserar. Men när vindkraft­ens ägare erbjuds betalt för att stabilisera fre­kvens eller leverera något som kallas reaktiv effekt, då kandebidra billigt med sådana tjänster. Det görs i andra länder. Vattenfalls vindkraft gör det i Danmark. Vattenfalls vindkraftpark Princess Alexia i Nederländerna vann ett kontrakt om att leverera reaktiv effekt redan 2015.

När de som ansvarar för driften av elsystemet behöver köpa mer stabilitet är det numera system med batterier som erbjuder de billigaste lösningarna. Det har överraskat många hur mycket bättre batterisystemen är än andra alternativ per installerad megawatt (MW) eller investerad krona

Redan nu säljer hushåll med solceller och batterier sådana tjänster via aggregatörer. När den stora reaktorn i Oskarshamn snabbstoppade den 19 juli hjälpte många hushåll till att hålla balansen.

Batterierna är ju inte en primär energikälla utan måste laddas med till exempel sol- ­eller vindel. Med ett sådant system kunde svenska företag vinna upphandlingen när den brittiska nätoperatören köpte stabilitet: med vindkraftverk och batterier i Wales.

Sol- och ­vindkraften är förutsägbar på samma sätt som kärn­kraftens planerade bränslebyten eller underhållsstopp.

I Finland har man istället minskat problemet vid Olkiluoto 3, som snart kanske tas i full drift, med ett stort batteri vid kraftverken som direkt minskar störningarna av nätet.

Det har förekommit påståenden om att vindkraften orsakat incidenter och strömavbrott i världen. Bland annat skulle, enligt en debattör, ett stort strömavbrott 2006 ha berott på vindkraften, som vid den tiden fortfarande var ganska lite utbyggd. De verkliga orsakerna finns beskrivna i en europeisk utredning och rapport från UCTE. Det var felbedömningar i samband med att en stor elledning avsiktligt kopplades bort för att ett fartyg skulle passera och att man ändrade tiden för detta utan att kolla hur det påverkade närliggande system.

Vad är mest förutsägbart?

Sol- och vindkraftens produktion går inte att starta oberoende av väder. Men sol- och vindkraften är förutsägbar på samma sätt som kärnkraftens planerade bränslebyten eller underhållsstopp. Därför hanteras också sol- och vindelens variationer av elmarknaden.

Som marknaden fungerar idag, utan mycket batterier och vätgasproduktion, betyder det att solel är mer värd än kärnkraft därför att den producerar mest på dagen när elpriset är högre än på natten. Tidigare var vindkraften mer värd än kärnkraften därför att den producerade mer på vintern än på sommaren. Men på grund av stor utbyggnad av kapaciteten är det nu så att vindkraftens el blivit lite mindre värd än kärnkraftselen därför att det produceras så mycket el när det blåser mycket.

För den som ska köpa eller sälja el på marknaden är förutsägbarheten hos olika elverk och elintensiva industrier viktig. Planerade stopp i kärnkraftverk ska därför offentliggöras så snart planer är beslutade så att alla kan använda informationen för att förutse elpriserna.

Planerbar betyder att det går att göra planer. Således är kärnkraften planerbar. Men i den offentliga och politiska debatten används ordet som om det betydde att planerna alltid går att uppfylla. Så är det inte.

För byggandet av reaktorer gäller att den ursprungligen planerade startdagen näst­an aldrig blir den dag då elproduktionen start­ar. För den finska reaktorn där man nu anger dagen för kommersiell elproduktion till den 10 december 2022, har man tidigare angivit mer än 20 olika starttidpunkter. Den första var våren 2009 – för 13 år sedan.

Även reaktorer som är i drift har svårt att uppfylla planer. Frankrikes säkerhetsproblem under 2022 har lett till att man har förlorat cirka 100 TWh tidigare planerad produktion i kärnkraftverken som fått ersättas med sol-, vind- och fossilel. Men också med minskad export som övergått i import.

I Sverige tappades 2021 ett bränsleelement oplanerat i Ringhals 3 och orsakade ett stopp på flera månader. 2022 skadades en tryck­hållare i Ringhals 4 och orsakade ett oplanerat stopp på några månader.

Att kärnkraftens elproduktion är planerbar betyder alltså inte att alla planer blir verklighet. Men många argumenterar som om det var fallet.

Betyder förnybart mer fossilt?

Detta är kanske det mest upprepade och absurda argument som sprids. När sol- och vindelverk byggs ut minskar behovet av dyrare fossil elproduktion. Marknaden fungerar så att de fossila kraftverken används allt mindre, och när användningen har minskat tillräckligt mycket stängs de permanent.

Danmark är ett exempel där kolanvändningen minskat så att man sedan 2016 använd­er mindre kol än Sverige. I Tyskland har man minskat både kärnkraften och fossil elproduktion i sin Energiewende. Från 2010 till 2021 har förnybar elproduktion ökat med drygt 130 TWh medan fossil elproduktion minskat med 100 TWh och kärnkraften med drygt 70 TWh. Tack vare effektivare elanvändning har man dessutom haft god ekonomisk tillväxt och ökat elexporten. Första halvåret 2022 var Tyskland det land i EU som exporterade näst mest el – efter Sverige.

I USA har förnybar el ökat med 400 TWh från 2010 till 2021. Den fossila elproduktionen minskade med 380 TWh och kärnkraften med ungefär 30 TWh under samma period.

Många som driver kärnkraftkampanjen i Sverige hävdar alltså att utbyggnad av för­nybar el leder till ökning av fossil el­produktion, men så är det uppenbarligen inte i verkligheten.

Vad kostar el ifrån gamla kärnkraftverk?

Alla Sveriges reaktorer ägs av aktiebolag som i sin tur direkt eller indirekt ägs av välkända kraftbolag. Aktiebolagsformen begränsar ägarnas ekonomisk risk vid olyckor eller om avfallshanteringen går dåligt eftersom bolagen då kan gå i konkurs. Dessa aktiebolag samlar inga tillgångar. Delägarna köper elen till självkostnadspris så att intäkterna nätt och jämnt täcker kostnaderna varje år. Ur årsredovisningarna kan man utläsa kostnad­erna för att upprätthålla produktionen.

Alla kärn­kraftverkens ägare fick acceptera att de ­betalade mer för ­kärnkraftselen än vad de fick när de sålde den på ­marknaden.

Kostnaden vid de olika verken har de senaste åren varit mellan 22 och 33 öre per kWh. Det är ett intervall där också totalkostnaden för de billigaste vindkraftverken finns. Medelvärdet 2019–2021 är 27 öre/kWh.

Året 2020, innan Putin inledde sitt energikrig mot EU och invasionen av Ukraina, var det nordiska elpriset 11 öre/kWh. Trots att elpriset i elområde 3, där reaktorerna står, var dubbelt så högt fick alla kärnkraftverkens ägare acceptera att de betalade mer för kärnkraftselen än vad de fick när de sålde den på marknaden.

Vad kostar el från nya kärnkraftverk?

I verkligheten blir kärnkraften nästan alltid dyrare än vad man påstått innan byggprojekt­en startar. Visionen om serietillverkning av billiga, europeiska tryckvattenreaktorer, EPR, som startades för 20 år sedan illustrerar detta tydligt. Franska riksrevisionen, Cour des comptes, har skrivit en rapport som beskriver fördyringarna och försöker förklara dem.

I den svenska debatten har en rapport från Energiforsk fått orimligt stor trovärdighet. Medan siffrorna för sol- och vindel grundas på verkliga projekt saknar siffrorna för kärnkraftsel grund i praktisk erfarenhet. I bakgrundsbeskrivningen finns flera uppgifter om till synes oriktiga kostnader och byggtider, möjligen i syfte att göra de uppskattade siffrorna mer trovärdiga.

Men kontrollerar man andra källor framstår resultaten i rapporten istället som orimligt optimistiska för just kärnkraften.

Som exempel står det att investeringskostnaden uppskattas ”till mellan 30 000–65 000 kronor/kW med utgångspunkt från internationella observationer.” Och: ”Den lägsta siffran motsvarar ett projekt som framgångsrikt levererat projekt till rimlig kostnad i närtid. Den översta siffran innebär en svensk upprepning av de fördröjda projekt som gått långt över initial budget i till exempel Frankrike och Finland.”

Siffran 30 000 kronor/kW finns det ingen källa till.

Flamanville kommer, enligt Cour des comtes rapport, att kosta 19,1 miljarder euro, alltså cirka 210 miljarder kronor – för 1,65 GW. Det ger nästan 130 000 kronor per kW, dubbelt så mycket som 65 000.

Hög kostnad enligt Energiforsk är, med hänvisning till Sizewell C, 50 000 kronor per kW.

Sizewell C ska enligt projektets hemsida som den såg ut när Energiforsks rapport publicerades kosta 20 miljarder pund, eller cirka 250 miljarder kronor. Denna siffra stämmer med officiella brittiska uttalanden. Den planerade effekten är 3,2 GW, vilket innebär 78 000 kronor/kW. Inte 50 000.

Under 2022 har nya skattningar satt kostnad­erna till 35 miljarder pund. Bakom denna skattning finns analyser av hur kostnadsuppskattningar utvecklats, grundat på analyser av hur kostnaderna utvecklats för andra projekt. Det skulle innebära 435 miljarder kronor vilket betyder 135 000 kronor/kW, alltså ungefär som Flamanville.

Utnyttjandegraden för kärnkraftverk är viktig eftersom den avgör hur mycket el investeringskostnaden kan fördelas på. Energi­forsk använder tre scenarier. Utnyttjande­graden är som sämst 85 procent och som bäst 89 procent.

Medelvärdet i världen 2021 var 82,4 procent, enligt World Nuclear Performance Report. Man kan inte åberopa att svenska reaktorer är bättre. Svenska reaktorer har, enligt IAEA, haft i medeltal 75 procent tillgänglighet. Tar man bort de sämsta reaktorerna i Sverige, de som nu stängts därför att de var olönsamma, hamnar medelvärdet på 80,6 procent. World Nuclear Performance Report visar också att nyare reaktorer inte är bättre än gamla.

Skillnaden mellan Energiforsk och verkligheten är alltså stor.

Med 47 500 kronor/kW och 87 procent utnyttjande blir investeringen per årlig kWh då sex kronor. Med 130 000 kronor/kW och 80 procent utnyttjande blir det 18 kronor.

Driftkostnaderna sätter Energiforsk till som högst 18 öre/kWh. Medelvärdet för de svenska kärnkraftverken de senaste tre åren är 27 öre/kWh.

Om man sätter in 18 kronor per års-kWh, oändlig livslängd och sex procent realränta blir kapitalkostnaden 108 öre/kWh. Om man till det lägger en driftkostnad på 27 öre per kWh får man 135 öre/kWh.

Detta stämmer bättre med verkliga kostnad­er i Finland, USA och Frankrike och Storbritannien. Bloombergs siffror varierar mellan en krona/kWh som lägst till 4,75 kronor per kWh i Europa och Nordamerika. Amerikanska Lazard säger att i USA kostar verklig kärnkraft 1,4 och 1,7 kronor per kWh. Även i Kina kostar kärnkraften mellan 70 och 90 öre/kWh vilket är ungefär dubbelt så mycket som sol- och vindel i Kina, enligt Bloomberg New Energy Finance.

Kan de teoretiska små modulära reaktorerna bli billigare?

Små modulära reaktorer, SMR, framstår nu som betydligt dyrare, och producerar värre avfall än konventionella, stora reaktorer. Idén att de efter några decennier kommer att falla i pris genom serieproduktion hjälper inte nödvändigtvis eftersom kostnaderna för solel och batterier förväntas falla ännu snabbare under samma tid.

Men, eftersom de än så länge bara är teoretiska konstruktioner har man ännu inte sett de verkliga problemen. En av världen pionjärer inom kärnteknikområdet, Hyman Rickover, vittnade inför kongressen i USA 1970 och beskrev det farliga i att sådana ”akademiska reaktorer” framstår som lätta att begripa för dem som inte förstår hur besvärlig verklig kärnkraft är.

Det enda exempel på genomfört försök att serietillverka små modulära reaktorer finns i Ryssland där man försökte göra en serie små flytande reaktorer med beteckningen Akademik Lomonosov. Det blev två. Enligt World Nuclear Industry Status Report började de byggas 2007, skulle vara klara 2010 och kosta sex miljarder rubel. De blev klara 2019 och hade då kostat minst 37 miljarder rubel. Det motsvarade ungefär 250 000 kronor per kW.

Hur snabbt går det att bygga ut ny elproduktion?

I debatten avfärdas ibland att stora vindkraftparker kan byggas på två–tre år. Avfärdandet baseras på det faktum att om man först ska söka och få tillstånd och sedan få ledningar byggda av Svenska Kraftnät så tar det istället i storleksordningen tio år.

Det finns dock många exempel på att stora, havsbaserade vindparker byggts på två–tre år. Mest aktuellt är Vattenfalls Hollandse Kust Zuid som började byggas sommaren 2021, som började leverera el sommaren 2022 och som kommer att vara i full produktion med 1,5 GW effekt som då ska ge fem–tio TWh per år från år 2023.

Det tar längre tid om man räknar in tillståndsprocesser. Men det gäller också kärnkraftprojekt där den efterföljande byggtiden ligger på ungefär tio år.

I fallet Hinkley Point C i England började processen med att regeringen 2006 beslöt att man ville ha nya reaktorer, och Areva lämnade in ett erbjudande om en europeisk tryckvattenreaktor, EPR, år 2007. Enligt Wikipedia började en del arbete redan 2008, men kostnaderna började först 2014 då 400 man var i arbete. Själva reaktorbygget inleddes dock enligt IAEA:s beskrivning i december 2018. Flera planerade startår har passerat till dagens plan som säger 2028.

Tittar man på alla reaktorer som togs i drift 2018–2020 så var de ursprungliga tidsplanerna på i medeltal fem års byggtid och de verkliga i medeltal tio.

I USA och Europa ser det särskilt svårt ut. Den senaste reaktor som tagits i drift i USA började byggas 1973 och blev klar 2016. I Europa slutförs nu bygget av Mochovce-3 i Slovakien som påbörjades 1987. Olkiluoto3 i Finland började man bygga 2005 och den skulle vara klar 2009 men är ännu inte i kommersiell drift. Flamanville-3 började man bygga 2007 och den ska, enligt nuvarande plan, bli klar 2023. Hinkley Point beskrevs ovan.

Av ungefär 800 reaktorbyggen som påbörjats i världen har nästan 100 avbrutits. Senast gällde det två reaktorprojekt i Georgia i USA där men investerat nästan 100 miljarder kronor innan man gav upp. Dessutom finns alla projekt som aldrig kommit till den punkt där man börjat gjuta bottenplattan. Därför räknas de inte som påbörjade. I Pyhäjoki kommun i Finland spenderade man sex–sju miljarder kronor på ett reaktorprojekt som nu avbrutits.

Vem ska ta ansvar för avfall?

Det finns två ekonomiskt viktiga faktorer som riksdagen har beslutat att socialisera och befria reaktorägarna från ansvar för. Det ena gäller det ekonomiska ansvaret för reaktor­haverier och det andra gäller kärnkraftsavfallet.

Det mest uppmärksammade avfalls­problem­et gäller använt kärnbränsle eftersom det dels avger mest strålning under längst tid, dels innehåller material som kan avvändas för att tillverka kärnvapen.

Inför beslutet som har gjort Sverige till det land i världen som ser ut att i år producera mest el med kärnkraft per invånare, ställde riksdagen upp kravet att detta avfall skulle kunna hanteras ”helt säkert”. Industrin ansåg sig ha löst den uppgiften genom placering i tjocka kopparkapslar där den joniserande strålningen inte skulle nå ut därför att mellan­rummen mellan bränsleelementen och kopparkapseln fylldes med bly.

Dessa kapslar skulle placeras i berg som beskrevs som ”sprickfritt” för att inte utläckta radioaktiva ämnen skulle kunna spridas med vatten i sprickorna.

Statens Kärnkraftsinspektions expertgrupp av geologer konstaterade att den inte hade hittat något tillräckligt bra berg. Inspektion­ens ledning och styrelse valde emellertid en annan ståndpunkt: Svaret på frågan om det fanns tillräckligt sprickfritt berg blev att ”betydelsen av de krav som ställs på den geologiska barriären inte bör överdrivas och att de mycket långsiktiga förloppen i berggrunden har föga praktisk betydelse om övriga barriärer fungerar tillfredställande”.

Sedan dess har ambitionen för kapseln sänkts. Man tänker sig nu av ekonomiska skäl en tunnare kopparkapsel utan strålskyddande bly. Istället ska det nu vara en gjutjärnsstruktur med betydligt tunnare kopparhölje än i den ursprungliga planen. Flera forskare, bland annat vid KTH, anser att det finns en betydande risk för att kapseln kan korrodera och börja läcka efter 100 år, inte 100 000 år. Även regeringens kärnavfallsråd ser risker för gjutjärnet och kopparhöljets funktion.

Denna risk kan få stor ekonomisk betydelse för kärnkraftsföretagen. Risken för företagen är att man efter att ha använt de tiotals miljarder kronor som avsatts för detta slutförvar, senare tvingas ta upp avfallet och bygga ett bättre och därmed ännu dyrare förvar. För att befria företagen från den risken beslöt riksdagen att skattebetalarna tar över ansvaret för avfallet när det är placerat i förvaret och förslutet om några decennier. Detta var ett viktigare beslut för reaktor­ägarnas ekonomiska ställning än det mer uppmärksammade beslutet om tillstånd för slutförvaret.

Förvarets konstruktion godkändes senare trots korrosionsrisken där dagens Strålsäkerhetsmyndighet använde samma slags formulering som SKI gjort 1979. Istället för att svara på om kapseln är säker skriver myndigheten:

”SSM anser dock att de kvarvarande osäkerheterna är mycket små i förhållande till slutförvarets samlade skyddsförmåga.”

Dessa båda prövningar tillsammans tyder på att förvaret inte är helt säkert. Företagen är dock enligt lagen numera befriade från ansvar för att de skapat dessa risker.

Vem tar ansvar för olyckor?

Dagens lagstiftning har sin grund i utredningen om atomansvarighet, SOU 1959:34. Utredarna trodde inte att något företag skulle bygga kärnkraftverk om det var tvunget att ta det ekonomiska ansvaret för olyckor. Men man menade också att när de fossila bränslena tar slut, krävs kärnkraft eller någon annan ny energikälla.

Sedan bortsåg man från andra energikällor och drog slutsatsen att vi blir ”nödgade att ta atomkraften i anspråk – kosta vad det kosta vill – om vi inte vill acceptera en standardsänkning”. Denna, oekonomiska, slutsats kan ha motiverats av att reaktorer vid denna tid ansågs behövas för tillverkning av kärnvapen.

Föreställningar att just det egna landets reaktorer är säkra gör det lättare för politikerna att lägga kostnaderna på framtida skatte­betalare.

Slutsatsen blev en speciallag som befriade underleverantörer till kärnkraftverk från ansvar för olyckor och sedan också begränsade reaktorägarnas ansvar till en låg nivå. Även om lagen modifierats begränsas ansvaret i praktiken till cirka 15 miljarder kronor. ”Skalbolagen” som bildats kring reaktorerna går sedan i konkurs och kraftbolagen som äger kärnkraftverken kan inte tvingas betala mer.

Fukushima-katastrofen beräknas kunna kosta 6 000 miljarder kronor – flera hundra gånger mer.

Efter knappt 20 000 reaktor­år har ett tiotal reaktorer stängts efter att hela eller delar av härden smält. I samband med fyra av dessa har stora ­utsläpp skett.

Bilägare är tvungna att ha en trafikförsäkring som täcker de skador bilägarna orsaker vid bilolyckor upp till det aldrig använda maximala beloppet 300 miljoner kronor. Denna lag tillkom för att skattebetalarna inte ska behöva betala skador bilisten inte kan betala själv. Man kan tänka sig att de som driv­er reaktorer på samma sätt var tvungna att teckna försäkringar och katastrofobligationer så att skattebetalarna slapp betala haverier. Tidigare fanns marknadsekonomiska partier som kritiserade denna subvention. Men man tyckte sig senare ha löst problemet genom att staten agerade försäkringsbolag mot en premie i form av en effektskatt på kärnkraft­en. Men den har nu avskaffats eftersom den gjorde kärnreaktorerna olönsamma.

Efter knappt 20 000 reaktorår har ett tiotal reaktorer stängts efter att hela eller delar av härden smält. I samband med fyra av dessa har stora utsläpp skett. Kostnaderna är tusentals miljarder. Innan olyckorna inträffat har reaktorägarna inför politikerna alltid hävdat att reaktorerna är säkra. Föreställningar att just det egna landets reaktorer är säkra gör det lättare för politikerna att lägga kostnaderna på framtida skattebetalare.

Om riksdagen istället krävde att bolagen skulle skaffa sig betalningskapacitet på kapitalmarknaden skulle dessa aktörer, som måste ta ekonomiskt ansvar för sina bedömningar, avgöra priset bättre än politiker som endast riskerar skattebetalarnas pengar. Om man utgår från verklig erfarenhet kan man beräkna kostnaderna för försäkringar och katastrofobligationer till minst några ören per kWh, men kanske tiotals.