Kanalen skulle rymma de containerfartyg som är för stora för Panamakanalen och därför måste runda Kap Horn för att nå hamnarna på USA:s västkust. Kanalen skulle revolutionera hela världshandeln. Men fram för allt, förklarade Ortega, skulle kanalen lyfta Nicaragua ur fattigdom och förvandla det till ett rikt land.

Bygget skulle dessutom gå fort. Bara fem år senare, 2019, skulle kanalen invigas och den nya tiden börja.

Men det blev inte så. Det enda synliga resultatet av hela projektet är idag en övervuxen vägstump på den plats där Wang Jing invigde bygget.

Istället för ett jättelikt utvecklingsprojekt ser det idag mest ut som ett svindleri av episka dimensioner.

Protester från start

Många protesterade redan när projektet lanserades, framför allt bönder som hade mark i det område där kanalen skulle dras. Andra menade att kanalbygget skulle vara en katastrof för miljön och för vattnet i Nicaraguasjön där kanalen skulle passera. En del hävdade att kanalen skulle vara ekonomiskt olönsam och att det egentliga syftet var att ge Kina fotfäste på den amerikanska kontinenten i ett territorium under dess egen kontroll. Den lag som ligger till grund för projektet innebär nämligen att nicaraguansk lag inte gäller, utan att kanalbolaget har total kontroll över hela kanalområdet under 50 år, vilket kan förlängas till 100 år. 

Men, trots alla invändningar, upplevde de flesta nicaraguaner kanalen som ett löfte. Daniel Ortegas ord om att kanalen var det efterlängtade slutet på nicaraguanernas ökenvandring på jakt efter det förlovade landet, föll i god jord

Varför gick då hela det ­majestätiska projektet i stå?

Ett svar är att Wang Jing, som många trodde bara var en front­figur för det kinesiska kommunistpartiets ledning, under börskrisen i Kina 2015–2016, förlorade 80 procent av sin förmögenhet. Flera av hans bolag gick i konkurs, andra anklagades för olagliga metoder. Börsen i Shanghai har inte bara uteslutit honom, utan förbjudit Wang Jing att de kommande tio åren ha några som helst uppdrag för bolag som är registrerade på börsen.

Mer än om en frontfigur för kommunistpartiet påminde Wang Jing om en börsskojare.

Men på senare tid har det kommit signaler som antyder att hela historien kan svänga på nytt.

Dök upp efter valseger

Enligt den ursprungliga lagen ska kontraktet upphävas efter sex år om inte kanalbolaget uppfyllt sina åtaganden. Men kontraktet har inte upphävts och den nicaraguanska kanalkommissionen får fortfarande ett par miljoner kronor per år ur statskassan för sin verksamhet, trots att den inte längre har vare sig kontor eller personal. Åtminstone inte vad som är offentligt känt. Samtidigt har egendomar utefter kanalens tänkta sträckning köpts upp av personer som står Daniel Ortega och hans hustru och vicepresident Rosario Murillo nära. Köpen har, enligt kritiska nicaraguanska ekonomer, skett på ett sätt som liknar pengatvätt. Det finns också misstankar att några av de underprojekt – typ hamnar, semester­anläggningar, golf­banor, järnväg och annat – som har samma förmånliga villkor som själva ­kanalen, håller på att säljas ut separat. Eftersom det inte finns några öppna redovisningar eller källor är det mest spekulation.

Men vad som inte är spekulation är att både Daniel Ortega och Wang Jing hävdar att projektet inte är dött och att det kommer att fortsätta. Efter Daniel Ortegas valseger i november, som inte erkänns av vare sig USA eller EU, skickade Wang Jing en lång hälsning som Rosario Murillo läste upp i tv som vore det en slags påveencyklika. Wang Jing, som det varit tyst om i åratal, skrev nu bland annat att kanalbolaget, och han själv personligen, har fullt förtroende för att projektet med den stora kanalen ska fullföljas och bli en avgörande länk i det nya kommunikationsnät som nu byggs i världen. 

Kina stod för transporten

Menade Wang Jing att den nicaraguanska kanalen skulle vara en strategiskt viktig del i Kinas nya sidenvägar? Kanske. Att Nicaragua strax därpå bröt med Taiwan, som de senaste åren varit Nicaraguas största biståndsgivare, och istället upprättade diplomatiska relationer med folkrepubliken Kina har tolkats som en bekräftelse på att Kina nu är berett att öppet gå in i kanalprojektet. Ett slags erkännande av att Wang Jing, trots allt, är en frontman för partiet. Den misstanken förstärks av den extrema generositet som visades en nicarguansk handelsdelegation som besökte Kina strax därpå. Delegationen, som leddes av Laureano Ortega, en av paret Ortega-Murillos söner och den som först etablerade kontakt med Wang Jing, flögs tillbaka från Peking till Managua i 30 timmars direktflyg med en stor Airbus från Air China. Flera av delegationens medlemmar har sanktioner utfärdade av USA hängande över sig och det fanns en risk att de under de mellanlandningar som ett normalt flyg måste göra, skulle kunna gripas. En risk de slapp ta tack vare Kinas generösa gåva med direktflyg till Managua. 

Air Chinas Airbus är det största passagerarplan som någonsin landat på Managuas flygplats.

Kanske en föraning om vad som kan komma.