När inga sådana klartecken dykt upp har förhoppningen istället varit att man skulle ha haft tillräckligt med klargörande dialog innan för att mötet skulle kunna ge bara en sista, avgörande knuff. Men när statsminister Ulf Kristersson idag reser till Litauen tyder fortfarande ingenting på att man hade rott saken i hamn.
Turkiet har fortsatt utgöra en bromskloss. Allt började i maj 2022, strax innan Socialdemokraterna formellt bytte fot i Natofrågan, när den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan sa att det vore ett misstag att låta Sverige bli Natomedlem eftersom Sverige har blivit ”en fristad för PKK och andra terrorgrupper”.
Erdogan ställer krav
Sedan dess har Erdogan fortsatt koppla samman Sverige med terrorism. Han har ställt samma krav om att Sverige måste genomföra utlämningar av turkiska exildissidenter och förbjuda kurdiska demonstrationer mot Turkiet.
Ungern är det andra Natolandet som förhalat Natoprocessen. Viktor Orbáns regim har krävt att svenska politiker först ska sluta kritisera Ungerns auktoritära utveckling. De flesta bedömare ser dock att detta bara handlar om att vilja alliera sig med Turkiet och att Budapest genast kommer följa Erdogans beslut.
Den svenska Natoprocessen har blivit ett så invecklat drama att det hunnit uppstå flera skolor som gör olika tolkningar av utvecklingen. Vissa menar att Turkiets motstånd handlar om något större än Sverige, att syftet exempelvis är att tvinga fram försäljningen av amerikanska attackplan.
Andra menar att Erdogan vill ha precis det han säger: han vill komma åt de han kallar terrorister, som bor i Sverige. Och den främsta måltavlan har varit kurderna.
Säljer in eftergifter
Vid Natos toppmöte i Madrid i juni 2022 undertecknade Sverige, Finland och Turkiet ett avtal där de två första länderna förband sig att bekämpa terrorism, mer specifikt den kurdiska PKK-rörelsen. Dagens ETC har avslöjat att svenska Säkerhetspolisen från augusti samma år började söka upp de högsta företrädarna för NCDK, Sveriges största kurdiska organisation, och har ställt frågor om finansiering och politiska åsikter. Den första juni 2023 trädde en ny svensk terrorlag – som kriminaliserar ”deltagande” i terroristorganisationer– i kraft. Nio dagar senare avslöjades det att Säpo i ett förundersökningsprotokoll beskrivit NCDK som en terroristorganisation.
I november i fjol gick regeringen Kristersson längre än Madridavtalet stipulerar och ”tog avstånd” från det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien. Månaden efter det genomförde Sverige även en dubbelutvisning av två asylsökande kurder till Turkiet, varav en hamnade i fängelse eftersom han på vaga grunder var dömd för samröre med PKK.
Dagens ETC kunde efteråt avslöja att utrikesminister Billström beskrev utvisningarna som ett svar på kraven om svensk terrorbekämpning, när han besökte Ankara. Andra svenska regeringsrepresentanter har på liknande sätt sålt in svenska eftergifter när de rest till Turkiet.
Olika experter har gjort gällande att det trots allt kan komma något slags genombrott under dagens och morgondagens möte i Vilnius. I så fall är den stora frågan i vilken utsträckning repressiva åtgärder mot kurder, i stil med de ovan, kan komma att fortsätta. Gör de det är det ännu mer förståeligt att kurder ser med stor oro på framtiden.
