Å andra sidan: Regeringens budget är också en tydlig markering över hur långt till höger Socialdemokraterna glidit i politiken när deras sista budget blir densamma som den nya blåa.

Miljardsatsar på fossilt

Även S-väljare borde bli rasande när de inser att skillnaderna inte finns gällande de stora väfärdsfrågorna, sjukvården, arbetslösheten eller dyrtiden. Budget 2023 är samma resa mot en ständig åtstramning som den Magdalena Andersson drev. Med stolthet ska nu statsskulden ner under 30 procent vilket betyder att man minskar offentliga investeringar och bibehåller massarbetslösheten i en tid då krisen kommer över löntagarna. 

Ett annat sätt att se åtstramningen som genomförs är att man – mitt i en lågkonjunktur – beslutar att staten ska gå med 151 miljarder i överskott.

Den här samlade inriktningen betyder inte att budgeten saknar överraskningar. 

Regeringen försöker påstå att man satsar på energieffektivisering. Från ingenstans kom då ett ökat bidrag till villaägare som sätter upp solceller på tak. Det här överraskar själva branschen eftersom det idag är stor efterfrågan och de villaägare som investerar redan står i en lång kö för att få sina paneler. Regeringens ökade bidrag (från 15 till 20 procent av kostnaderna) gör därmed varken från eller till för energieffektivisering. Man stöder inte en marknad som rullar på av sig själv.

Speciellt inte om man finansierar det genom att stoppa stöd till elbilar. De blir nu 70 000 kronor dyrare och det här blir direkt kontraproduktivt. Ett solcellstak blir ju extra energiklokt om det kan ladda en elbil och därmed minska den fossila bränsle­konsumtionen.

Istället satsar regeringen 6,7 miljarder miljarder på stöd för billigare diesel- och bensininköp.

På samma sätt flyttar man en miljard från järnvägsunderhåll till lagning av asfaltsvägar. De energieffektiva tågen bromsas, de energislukande diesel­lång­tradarna stöds.

Och de 2,4 miljarder man flyttar från Svenska Kraftnät till företag med hög elkonsumtion, är ju motsatsen till energieffektivisering. 

Den som slösar mest, får mest.

Driver på för ökade klyftor

Det äldsta tricket vid budgetpresentationer är att prata procent när man ska jämföra hur förslagen slår mellan olika grupper. Här ”satsar” man så den fattigaste inkomstgruppen får mer i procent än den rikaste. Diagrammen mellan män och kvinnor visar samma sak. Regeringen försöker trixa med staplarna genom att inte räkna i kronor och ören, utan i procent.

Men numera vet väl alla att två procent för den som tjänar 15 000 kronor är 300 kronor medan 0,6 procent för den som tjänar 100 000 kronor är 600 kronor? 

Den blåbruna budgeten stärker de rika mer än de fattiga, det är ökade klyftor.

Men allra värst är kanske att budgeten överhuvudtaget inte pratar om verklighetens ekonomi. Här ska svenska löntagare möta en inflation på tio procent och man trixar i budgeten med ”förbättringar” på en procent av inkomsten. Löntagare kommer – även efter en kraftsamling i avtalsrörelsen som ännu inte visat sig – drabbas med sänkta inkomster på runt fem procent.

Kring det har regeringen inget att säga.

Mer än att man ska strama åt ansvarsfullt.

Vilket betyder att man ska göra ingenting.

Den självspelande minskningen av välfärd och utjämning fortsätter bara.

Hur nöjda är Svenskt Näringsliv?

Så vad var poängen med detta historiska samarbete med SD? Vad är det Svenskt Näringsliv får för det enorma lobbyarbetet att få med de bruna i den nya alliansen? Var det bara att ge makt till en samling politiker det handlade om? 

Svenskt Näringsliv har ju redan gått ut och klagat på förslag om höjda lönenivåer vid arbetskraftsinvandring och löftet om 400 miljarder till kärnkraft imponerar inte på någon industriledare som har dyr elräkning nu.

Så vad är det egentligen som finns i pipeline för de som slogs för maktskiftet, mer än att man blev av en klimatpolitik som kunde kostat företagen lite vinstmarginal?

Nej, de 400 miljarderna finns faktiskt inte med alls i någon budget, inte ens som en liten satsning på forskning. Men det kan ju bero på att regeringen tänker sig statliga garantier som ligger utanför budgeten och mer handlar om att staten blir bank för sugna investerare. Ungefär som staten stödjer exportaffärer via det statliga bolaget Svensk Exportkredit. Ligger det i bolag så är det ju någon annans budget.

Det värsta kommer framöver

Ingen kan ju bli förvånad över att det är just klimatet som får ta smällen när pengarna ska räknas. Men minskad hållbarhet i samhället drabbar ju även företag. Miljöministerns ständiga försök att påstå att ökade utsläpp ska mötas med att man ”gör något mycket bättre” får verkligen hjälp av en budget som gör vad den kan för ökade utsläpp.

Det handlar inte bara om billigare diesel och bensin, det handlar om dyrare driftkostnader för de som kör elbil till jobbet, ökade kostnader för att reparera cyklar och annat återbruk.

Det värsta kommer dock att komma framöver. Regeringen vill halvera miljöbudgeten till nio miljarder år 2025.

Så finns det någon ljusglimt alls i budgeten?

Anslaget till migration och flyktingmottagandet minskar inte. SD kommer givetvis fortsätta driva på för att minska antalet kvotflyktingar och klimatflyktingar från fattiga länder, men budgeten blir densamma eftersom ingen part idag vågar skära på mottagandet av flyktingar från Ukraina.

De skyddas av EU:s beslut om mottagande, något som inte ens en åtstramnings­minister som Elisabeth ­Svantesson kan stoppa.