Kina kommer under juli 2024 att nå det mål för sol- och vind-el man satt upp för år 2030, enligt Climate Energy Finance. Kina bygger just nu över 300 gigawatt (GW) sådan produktionskapacitet, vilket är två tredjedelar av de sol- och vind-elverk som håller på att byggas i världen. I maj 2024 var den fossila elproduktionens andel rekordlåg i Kina. Den minskade från 60 procent 2023 till 54 procent 2024. Vattenkraften stod för 15 procent, sol-elen för tolv och vindelen för elva procent. Kina har världens tredje största kärnvapen-arsenal, men inom elproduktionen är kärnkraften liten, bara fem procent. Lauri Myllyvirta, internationell Kinaexpert med en bakgrund i miljöorganisationen Greenpeace, har förutsett att Kinas utsläpp kommer att minska i år. Han kan nu se att statistiken är på väg att ge honom rätt. Fossil elproduktion minskade med fyra procent i maj och sju procent i juni trots ekonomisk tillväxt.
När vi i en liten expertgrupp för snart 15 år sedan hade i uppdrag att utforma en ”Strategi för låg-kol industrialisering av Kina” hade vi svårt att ta oss själva på allvar: Skulle verkligen den kinesiska regeringen bry sig om våra råd? Analysen var ekonomisk: Min tidigare Chalmers-kollega Clas-Otto Wene hade visat att med mer erfarenhet skulle sol- och vindel bli billigare än termisk elproduktion. Om Kina försökte ge alla medborgare en högre levnadsstandard med fossila bränslen skulle priser och kostnader för energi bli högre och utvecklingen försvåras. Om man gjorde det med förnybar el skulle kostnaderna istället sjunka och utvecklingen accelerera. Det var argument som vår rapports mottagare, sedermera premiärministern, Li Keqiang, tycktes gilla.
Kina är ett stort land med berg, öknar, floddeltan, hamnstäder och bördiga slättområden. Kinas vetenskapsakademi drog slutsatsen att den globala uppvärmningen skulle drabba Kina ungefär som den skulle drabba resten av världen. Rationell kinesisk klimatpolitik borde alltså vara samma som rationell global klimatpolitik. Det var betryggande att höra. Gruppens kinesiska experter som modellerade utvecklingen visade att fossila utsläpp skulle nå sitt maximum i mitten på 2020-talet och sedan minska snabbt. Det var ett resultat som inte var lika populärt. Kinas dåvarande regering drev inför klimatkonferensen i Köpenhamn idén att Kina var ett utvecklingsland som behövde bistånd. Man skulle inte kunna minska sina utsläpp förrän efter 2040.
”I Sverige hade vi vid denna tid en helt annan attityd till utveckling”
Vi använde denna vision med snabb utveckling av förnybar el och elektrifiering i transportsektorn och industrin när vi visade hur mycket gruvor för koppar, litium, neodym och andra ämnen som skulle behövas för Kinas industrialisering innan återvinning av använda material räckte. Redan efter några månader rapporterade ministeriet hur man kontrakterat och planerat gruvor i Nordkorea, Afrika, Sydamerika och västra Kina för att möta denna efterfrågan. Man tänkte långsiktigt och handlade snabbt
I Sverige hade vi vid denna tid en helt annan attityd till utveckling. Vi skulle inte investera i framtidens teknik för att minska våra utsläpp. Istället skulle svenska skattepengar betala kinesiska företag för att minska utsläpp genom att bygga upp sol-, vind- och elindustrier i Kina. Det var, enligt svenska teoretiker, mer kostnadseffektivt. Kineserna uppskattade denna generositet.
Trots att mycket pengar användes för att bygga upp Kinas energiindustri lyckades också Sverige bygga upp vindkraften under 2010-talet. Sverige gick från att ha varit nettoimportör av el under 2000-talets första decennium, till att vara nettoexportör varje år sedan 2010. Elpriserna i Norden föll till rekordlåga nivåer 2020 och de äldsta kärnreaktorerna var inte längre lönsamma. Även de kvarvarande reaktorerna har ekonomiska problem. Det räcker inte med att man slipper ta ansvar för eventuella stora olyckor, riksdagen avskaffade effektskatten och socialiserade 2020 också kärnavfallets framtida ekonomiska risker för att kunna hålla igång reaktorerna.
Reaktionära kommunpolitiker har i det närmaste stoppat vindkraftsutbyggnaden på land i Sverige. För att hindra fortsatt elektrifiering av trafiken har lika reaktionära politiker i riksdagen sänkt skatten på diesel och höjt skatten på el så att fossilfri el sedan årsskiftet beskattas mer per energienhet än helt fossil diesel.
”Att Kina lyckas är njutbart för världen”
Strategin för en fossilfri välfärdsstat är borta. När man inte kan bygga billig vindkraft på land i Sverige försvinner den konkurrensfördel vi tidigare räknat med. Northvolt kommer inte att bygga en elintensiv fabrik för batterikomponenter i Kvarnsveden, trots att det där finns gott om elledningar. Shell drar sig ur planerna på att producera flygbränsle från fossilfri el och koldioxid i Uppland.
Planen att elektrifieringen skall ske med kärnkraft som kostar dubbelt så mycket som olja istället för med vindkraft som kostar mindre än olja är ekonomiskt orimlig. Man kan inte skydda sig mot konkurrens genom höga tullar mot import av kinesiska bilar, batterier, solceller och vindkraft. Att Kina lyckas är njutbart för världen. Sveriges politiska misstag drabbar mest våra barn och barnbarn som blir fattigare och får leva i ett svagare land som måste underkasta sig rikare länders makt.
