Mitt första intryck av Jonas Sjöstedt kommer från ett rum på något socialistiskt forum på ABF. Där stod en nervös och lite bortkommen person och berättade om de svenska arbetare som åkte och riskerade sina liv för att kämpa mot Franco under spanska inbördeskriget. Kanske 15 personer lyssnade. På festen efteråt stod han helt obemärkt, drack en öl ensam i baren och gick sedan därifrån. Alltmedan Lars Ohly satt och höll hov på övervåningen, omgiven av ett gäng ung vänstrare som släpade dit stol efter stol för att få plats runt bordet.

Några år efteråt byttes rollerna om: den forne metallaren, diplomatmaken och EU-parlamentarikern blev partiledare.

Idag ser han inte bortkommen ut, men jag kan fortfarande inte tänka mig honom hålla hov någonstans, ropa makten åt folket eller, för den delen, göra spektakulära gester i tv. Andra vänsterledare i Europa, som Frankrikes Mélenchon eller Greklands Tsipras, talar om revolutioner, stormningar av Bastiljen och folkets krig mot kapitalismen. Sjöstedt får snarare socialism och vänsterpolitik att låta som om det inte alls vore något revolutionärt, utan tvärtom det mest förnuftiga.

Nu står han på Vänsterpartiets nya lokaler i riksdagsbiblioteket i Gamla stan. Klockan är ett, han har varit vaken sedan fem, debatterat försvarspolitik i tv och svarat på vad Vänsterpartiet tycker om åldersgräns på epa-traktorer, eftersom några ungdomar hört av sig och velat veta.    

Jonas Sjöstedt, nu är det två år sedan du blev partiledare. Hur har den här tiden varit? Du kanske hade tänkt att du skulle rusa in och ta över hela alltet?

– Ja, man vet ju inte vad man ger sig in på. Det har varit en mycket spännande resa. Det första vi gjorde när vi tog över var att analysera hur väljarna ser på Vänsterpartiet. Varför är det så att många delar våra värderingar när det gäller välfärd, feminism och klimat, trots att de inte röstar på oss? Då kom det fram att många tror att vi är dåliga på att sköta ekonomin. Vi försökte göra något åt det. Vi måste visa att vi kan göra skillnad. Så vad vi gör nu är att framhålla vad vi faktiskt gör, i de kommuner där vi styr. Vi genomför rätten till heltid i kommun efter kommun, vi höjer lönen i kvinnodominerade yrken, vi inför krav på kollektivavtal vid upphandlingar.

– Och det går bättre och bättre! Innan jag tog över hade vi 11 000 medlemmar, nu har vi 14 000-15 000. Det är ovanligt under en mellanvalsperiod. Sedan är det så här: Vi befinner oss i ett läge där samhällsdebatten går åt vänster, men den faktiska utvecklingen går åt höger. Vi har vunnit debatten om privatiseringar och vinst i välfärden, men privatiseringarna fortsätter.

Och nu hoppas ni på att få sitta i regering. Vad får du för signaler från Stefan Löfven, pratar ni med varandra?

– Jag pratar då och då med Löfven. Han är en bra person. Han har en känsla för de som är utsatta, de som befinner sig i Fas 3, och det skulle vara kul att ha en statsminister som bryr sig. Det har vi inte idag. Dock säger han sig vilja regera med Miljöpartiet, och har öppnat dörren för samarbete med Centerpartiet och Folkpartiet. För oss är det lite obegripligt. Man får väl säga att Löfven är pragmatisk. En traditionell socialdemokrat på det sättet.

I Norge och Danmark har det ju inte gått så bra för vänsterpartier som regerat med socialdemokrater. I Danmark fick vänsterpartiet SF gå med på att sälja ut det statliga energibolaget till Goldman Sachs, deras medlemmar gjorde uppror och så sprack regeringen. I Norge var Sosialistisk venstreparti knappt ett par tusen röster från att åka ur riksdagen efter att ha regerat med socialdemokraterna.

– Det är höga förväntningar på ett vänsterparti vid makten. Och små partier förlorar nästan alltid på att sitta i koalition, därför att de måste kompromissa. Vi tittar naturligtvis mycket på vad som hände i Norge och Danmark, och även i Finland och på Island. På Island kan man ju säga att deras vänsterparti räddade landet från total kollaps. De såg till att bankerna fick betala för krisen, de skyddade vanligt folk och idag går det bra för landet. Vi tycker att det danska vänsterpartiet SF gjorde fel när de gick med på att sälja ut till Goldman Sachs. Man ska inte regera till varje pris. Men vi är här för att göra skillnad. Vi tänker inte spela världens bästa träningsmatch.

Vad har ni för villkor på att sätta er i regering?

 – Vi regerar inte tillsammans med borgerliga partier. Vi privatiserar inte. Vi går till val på att ta bort vinsterna i välfärden.

Förbifart Stockholm då? Detta svindyra, klimatförstörande projekt. Den vill ju socialdemokraterna bygga till varje pris.

 – Så här: vi har bara plockat ut ett område där vi säger att här måste vi få genomslag. Det är vinst i välfärden. Förbifarten vill vi inte ha. Men detta avgörs både i Stockholm och i landet. Jag hoppas på rödgrön majoritet i Stockholm och att det därmed inte blir någon förbifart. Den ska ju delvis finansieras med trängselskatt, men vi tycker att trängselskatten ska gå till kollektivtrafik istället.

Vad tror du då, blir det ny regering?

– Jag tror att vi vinner valet. Vi skickar ut Reinfeldt på valnatten. Folk ser nu rakt igenom den borgerliga politiken och vad den leder till i form av ökade klyftor.

Kanske vill kapitalisterna också ha en ny regering? Man får ju vissa signaler från Dagens Industri om att de tycker att borgarna inte har levererat...

– Näringslivet lutar åt borgerlighet. Så är det. Men en klok företrädare för näringslivet borde gilla till exempel att bostäder byggs, så att människor kan arbeta i storstäderna. Det gör inte alliansen. Deras bostadspolitik är ett skämt. Det handlar om sådant som att uppmuntra byggbolag att ”ta sitt ansvar och bygga mer” och tillåta att bygga friggebodar på tomten. Rimligen borde de se att bostadsbristen är ett problem, men inget görs.

Ni vill återinföra subventionerna till bostadsbyggande som avskaffades i början på 90-talet. De var ju hårt kritiserade, många tyckte att pengar östes ner i bostadsbolagens fickor.

– Ja, men idag öser man in pengar till villaägare genom Rot och Rut. Bara Rot kostar staten 14 miljarder per år. Istället för att subventionera människors kök och badrum kunde man gå in och stimulera byggandet. Men det ska såklart inte ske villkorslöst. Man ska koppla subventionerna till en takhyra, då det bolag som bygger måste bygga hyresrätter med en viss maxhyra. Det här fungerar redan i Göteborg: ska ni få marken, måste ni lova att uppfylla dessa villkor.

Kommer detta inte leda till att priserna på bostäder faller, då kommer bubblan att spricka?

 – Då får man bygga enormt mycket. Det tar ju ett tag.

Det är en hel del som ändrats inom Vänsterpartiet på sistone. Bland annat ville ni i partiledningen byta ut ordet ”solidaritet” mot ”omtanke” men fick ge er. Det där med omtanke, var det ditt förslag eller?

– Hm, he he. Ja, i förslaget till kongressuttalande talade vi ju om girighet kontra omtanke. En del vill då ha mer historiska begrepp. Jag gillar omtanke, vilket blev delvis ersatt. Och så tycker jag att vänstern måste vara begriplig.

Men solidaritet är väl inget svårt ord?

– Nej, men det är ju detta med ord, vad man lägger i dem. Ett samhälle som präglas av omtanke är något fint. Det är en bra kontrast till girighet.

Nu kan man ju undra vem som är er förebild, Marx eller Jesus?

– Jag väljer Marx framför Jesus, även om jag inte känt någon av dem personligen. Men delar av kristendomen har en fin människosyn.

Läser du mycket Marx?

– Nej, jag läser mindre Marx än jag borde. Dagspolitiken tar över. Men marxismen är ett mycket bra verktyg för att förstå klassmotsättningar och hur de påverkar kulturen. Viktigt att betona är att socialismen är en frihetsrörelse, att den syftar till människans frigörelse. Alienationsteorin är också oerhört aktuell idag i tider av bemanningsföretag. Men marxismen hjälper oss inte att förstå saker som kön och klimat, då måste vi ta till andra tänkare.

Vilka tänkare läser du själv?

– Gramsci, Rosa Luxemburg och Nina Björk. Att läsa Nina Björk var en riktig aha-upplevelse.

En annan sak som ändrats inom Vänsterpartiet är att ni nu accepterar utgiftstak. Det gjorde ni inte förr. Går det ens att driva en vänsterpolitik och satsa på offentlig sektor och klimatomställning, om ni accepterar budgetens gränser och inte vill låna?

– All politik måste ha ett ekonomiskt ramverk. Förr kritiserade vi ramverket med riktiga argument. Sedan sa vi att ska vi flytta fram debatten måste vi ha ett eget förslag. Vi vill att utgiftstaket ska vara ett år, inte tre år. Skillnaden är då att man kan anpassa politiken efter läget. Vid en ekonomisk kris ökar utgifterna för bland annat arbetslösheten mycket. Då kommer man inte att kunna föra en kraftfull politik för att motverka det. Därför är det bättre att utgiftstaken endast sätts för det kommande budgetåret. Sedan kräver vi också att Riksbanken ska ändra sin ekonomiska politik och ställa upp mål om sysselsättningsgrad, så att man sätter jobben främst.

När vi nu pratar om jobb. Hur många jobb vill ni skapa inom offentlig sektor? Förrförra valet talade ni väl om 200 000 och nu är det 60 000 sist jag såg. Kan man inte bara anställa så många det behövs?

– Vi kommer presentera siffrorna i vårbudgeten. Innan dess vill jag inte säga något. Men siffran 200 000 kom från valplattformen till valet 2006 och var kanske inte så realistisk, inte främst för finansieringen, utan för att det inte fanns, eller finns, 200 000 arbetslösa med rätt utbildning som kan gå in och ta jobb i välfärden.

En sak jag har tänkt på. Alla partier låter lika idag med talet om ”jobben främst.” Det är bara jobb, jobb, jobb! En strömning som kommer från vänsterkanten är arbetskritiken, att man istället skulle ha medborgarlön.

– Den debatten kommer också inom Vänsterpartiet. Vi har haft flera motioner till kongressen om detta. Finska vänstern är för medborgarlön. Vi är det inte. Av det skälet att man inte ska leva på andras arbete. Alla ska bidra, av förmåga. Jag menar, vi är ju emot att kapitalet lever på andras arbete – arbete ska kopplas till försörjning. Däremot ska vi ha hög sysselsättning och bra försäkringar.

Ni vill höja taket i a-kassan till 80 procent, det är samma nivå som Löfven vill. Det är mycket i Vänsterpartiet som påminner om Socialdemokraterna, i alla fall hur de var förr. Är det inte så att ni blivit sossar?

– Det är mycket som skiljer oss från Socialdemokraterna idag. Som synen på vinster i välfärden. Att vi vill återta privatiserad verksamhet. Vi har en skattepolitik som utjämnar mellan rika och fattiga, kvinnor och män. Vi är ett grönare parti och kärnkraftskritiker. Vi vill minska kapitalets makt och bankspekulation, till exempel genom en bankdelningslag, så insatta pengar inte ska kunna användas till spekulation.

Vad skiljer er från Miljöpartiet då?

– Vårt vänsterperspektiv. Man kan lita på oss när det gäller arbetsrätt. Miljöpartiet är totalt oförutsägbara när det gäller arbetsrätt, otrygga jobb och bemanningsföretag. Och ursäkta ordet, men deras uppgörelse med alliansen om arbetskraftsinvandring var en katastrof! Den öppnar för ett skamlöst utnyttjande av migranter. Vi har dessutom lite högre klimatinvesteringar än MP eftersom vi vågar dra in mer skatt.

Ni har ungefär samma utsläppsmål som MP, och så vill ni ha noll utsläpp till år 2050. Kan man förresten göra detta och behålla tillväxten?

– Nej. Vi kan inte fortsätta som idag med en tillväxt pådriven av ständigt ökande materiell konsumtion. Men man kan göra mycket genom klimatinvesteringar. En del av den lösningen är att öka den offentliga konsumtionen, inte den privata. Kortare arbetstid är bra för klimatet och jämställdheten. Vi behöver styra om både Vattenfall och SJ. Staten äger Vattenfall, men idag är avkastning vårt enda krav på dem – och inte ens det grejar de ju, med deras dåliga affärer, köp av Nuon och så vidare. Vi ska sätta upp klimatmål, och samma för SJ. Med modernare tåg och billigare priser och se till att SJ har trafikeringsplikt på alla linjer, de ska inte kunna lämna över ansvaret på privata bolag. Sedan ska vi ha start- och landningsavgifter på flyget.

Jag har träffat en hel del som säger ”Det är så svårt, jag vet inte om jag ska rösta på Vänsterpartiet eller Feministiskt Initiativ”. Vad har du att säga till dem?

– När det rör den feministiska politiken finns inga större skillnader mellan oss och Feministiskt Initiativ. Vi är ett bredare parti med en mer utvecklad klasspolitik. Jag är stolt över att vi genomför vår feministiska politik. Vi genomför feministiskt självförsvar i skolan, får igenom att polis ska hjälpa misshandlade kvinnor att hämta sina saker hemifrån. Se på våra EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson och Micke Gustavsson, de mest stridbara feministerna i hela EU.

Något som gjorde en hel del människor uppretade var då ni uteslöt Ung vänsters ordförande i Örebro för att han vägrade ta avstånd från den utomparlamentariska vänstern. Han hade till exempel gillat Revolutionära Fronten på Facebook. Varför gjorde ni det? Sa inte Lars Ohly när SD kom in i riksdagen att ”nu börjar den utomparlamentariska kampen”?

– Ung vänsters ordförande försvarade våldsanvändning. Det är inte förenligt med vårt sätt att se på politik. Så är det bara. Vi jobbar ju utomparlamentariskt hela tiden. Vi samlar in pengar till Grekland till exempel. Men vi sätter en absolut gräns vid att använda våld.

 Men sättet ni gjorde det på? Lars Ohly gick ut på Twitter och skrev: ”Kan vi äntligen bli av med honom nu?” Gör man så?

– Den kritiken kan jag hålla med om, att man kunde gjort på ett bättre sätt. Vi tar till oss och lär oss. Det man får komma ihåg är att uteslutningar är väldigt ovanliga.

Apropå er insamling till Grekland. Du är den enda partiledare som över huvud taget visat intresse för vad landet går igenom. Vad tror du, kommer krisen hit också?

– Det ser inte ut så just nu, men den kan komma av många skäl – oroligheterna i Östeuropa till exempel. Och då kan bankerna få problem, om räntorna stiger samtidigt som folk blir arbetslösa. Räntorna har varit exceptionellt låga länge nu.

Vad har du att säga till någon som röstar på Sverigedemokraterna?

– Att vi är ett antirasistiskt parti och SD är ett rasistiskt. Vi kompromissar inte med rasismen. Sedan finns skäl som man kan begripa till att vissa röstar på SD, särskilt medlemmar i Transport och Byggnads, som hela tiden ställs emot utländska företag med lägre löner. Men här är vår lösning att införa svenska kollektivavtal för alla. Så att inte löntagare med olika bakgrund ställs emot varandra av oärliga arbetsgivare. SD är ett högerparti. Många tror att de står för vanligt folks intressen, men i avgörande frågor röstar de med Reinfeldt. De vill tvångsprivatisera äldreomsorgen, undviker att kämpa för bättre a-kassa, och genomför jobbskatteavdrag efter jobbskatteavdrag. Sedan när det inte finns pengar kvar till välfärd skyller de på invandrarna.

Vem är vänsterpartiets bästa partiledare genom tiderna?

– CH Hermansson.

Men han skrev om kapitalismen, berättade för svenska folket vilka de 15 familjerna var som styrde landet. Du satt i EU-parlamentet och skrev deckare istället...

– Ja, jag vill inte jämföra mig själv med honom. CH är helt unik i sin produktion. Han använde marxismen som ett redskap, gör den levande. Han har också skrivit mycket om vänsterns väg.

Nu vill jag bara veta: När kommer socialismen? Och hur ser den ut?

– Jag tror inte att det finns något slutmål, utan jag ser snarare socialismen som en pågående process som handlar om att omfördela makt och resurser från fåtalet till flertalet för att skapa ett jämlikt samhälle. En avgörande del i detta tror jag handlar om att ge de som jobbar makt över sitt arbete. Därför har till exempel den kooperativa tanken, där de anställda har stort inflytande över sitt jobb, alltid tilltalat mig.