Feministiskt initiativ vill låta staten gå in och påverka löneförhandlingarna. Männen ska få vänta på sina löneökningar tills kvinnorna kommit ikapp. ”Ett förkastligt förslag” menar fackförbundet Unionen.
För att jämna ut lönerna mellan män och kvinnor vill nu Feministiskt initiativ förändra modellen för lönesättning. I stället för att ha industrilönerna som norm vill de att Medlingsinstitutet ska gå in och aktivt verka för jämställda löner, vilket betyder att man ska kunna förhandla fram högre löner än industrinivå. På så sätt vill man att kvinnornas löner ska komma upp i männens nivåer innan männen får en ytterligare ökning.
– Det kommer i praktiken betyda att Pappa Metall får sätta sig ned och vänta lite medan Mamma Kommunal kommer i kapp, sa Gudrun Schyman i en intervju i gårdagens nummer av Dagens ETC.
Många fackförbund är skeptiska till förslaget.
– Det är ett förkastligt förslag, säger Niklas Hjerth som är förhandlingschef på fackförbundet Unionen. Industrinormen är inte problemet, den finns till för att lönerna inte ska kunna bli för höga så Sverige tappar i konkurrenskraft. Det blir inte mer jämställt bara för att man tar bort den. I andra länder har man låtit staten ta över löneutvecklingen och det har inte gett högre löner för kvinnor. Normen har tvärtom hjälpt till att öka lönerna för breda grupper i samhället.
”Facken måste prioritera kvinnor”
Även Anders Ferbe, förbundsordförande IF Metall, tycker det är fel att låta politiken och staten bestämma över lönerna.
– Om politiken tar över avtalsförhandlingarna så får inte fackförbund och arbetsgivare något att säga till om längre. Jag tror att facken måste börja prioritera kvinnorna i sina avtalsförhandlingar i stället. Det krävs en storsatsning, men jag tror det kommer gå.
Gudrun Schyman svarar att förändringen inte skulle innebära att staten tar över lönebildningen, utan att de får ett större mandat att förhandla upp lönerna över industrinivå.
– Situationen med lägre löner för kvinnodominerat och högre för mansdominerat går igen inom samtliga fack och är en strukturell olikbehandling som inte kan lösas av något enskild fackförbund. Organisationsegoistiska skäl kan inte få hindra jämställda löner och arbetsförhållanden, säger Gudrun Schyman.
LO vill hitta bättre modeller
Inom LO vill man inte heller följa FI:s linje, utan försöka hitta bättre modeller. På Hotell- och restaurangfacket provade man förra året att förhandla olika för hög- och låglönearbetare.
De som tjänade mindre än 25 000 fick sin löneökning baserad på kronor i stället för procent, eftersom det annars skulle innebära att de med högst löner också skulle få högst löneökning. Ella Niia som är förbundsordförande på Hotell- och restaurangfacket tycker att kvinnornas löner är en trovärdighetsfråga.
– Vi måste börja visa resultat. I samhället har vi kommit till en punkt där vi inte kan lägga frågan åt sidan, den måste diskuteras. Om vi inte visar för våra medlemmar att det är en prioritetsfråga så vet jag inte hur vår trovärdighet ska upprätthållas, säger Ella Niia.
Lika lön räcker inte
Det är inte bara de ojämna löneökningarna som är orsaken till att kvinnor i längden tjänar mindre under sitt arbetsliv, visar statistik från SCB. Att kvinnor oftare jobbar deltid och tar ut fler föräldradagar är ett problem. Niklas Hjerth på Unionen menar att den största orsaken bland deras medlemmar är att kvinnor och män har olika karriärer.
– När man får barn är det oftare kvinnorna som stannar hemma med barnen, vilket ger lägre lön och i förlängningen lägre pension. Därför tycker också arbetsgivarna att det innebär en högre risk att anställa kvinnor eftersom de är borta från arbetet oftare än män.
Han tycker också det är bättre att företagens överskott går till löner i stället för till något annat.
– Om man inte tar ut överskottet i löner, var hamnar de pengarna då? Om det blir utdelning till aktieägarna så är det bättre att det går ut i löner i stället, så får vi en skatteökning också. Lönekartläggning är också viktigt så vi kan se var de stora skillnaderna finns så att vi kan åtgärda dem.
