Solen skiner över växthusen i Röszke. Tupparna gal, det luktar öppen eld och grannarna småpratar med varandra på gatan.
Det är tre månader efter att gränsen stängdes.
Vid passkontrollen hänger Ungerns, Serbiens och EU:s flaggor bredvid varandra i väntan på vinden. På andra sidan känns den serbiska gränsorten Horgo som en spökstad. Jugoslaviens emblem stoltserar fortfarande på väggen i den tömda byggnaden, framför stängda restauranger, taxfreebutiker, banker, bagerier och växelkontor. Skyltarna hänger på trekvart.
Några flyktingar syns inte till.
Gränspolisen pratar med en kollega och kommer sedan med bestämda steg.
”No photo.”
Man har inte rätt att uppehålla sig vid gränsen, utan ska fortsätta in i landet längs den breda landsvägen.
Några hundra meter tillbaka in på den ungerska sidan går en liten grusväg in till en stillsam gård.
Bakom den breder staketet ut sig, hundratals meter med ringlad taggtråd. När det byggdes kom hundratals journalister från hela världen för att rapportera om flyktingarna som fick vända och leta efter andra vägar in i Fort Europa. Nu är det lugnt. Inte ens tuppen gal.
Ett tiotals meter norr om gården, halvt skyddat av ett buskage, har någon grävt en tunnel som ser ut att vara precis tillräckligt stor för att en person ska kunna pressa sig under. En liten jordhög vittnar om det som grävts bort. Några hundra meter bort sticker ett spaningstorn upp.
När Ungern var kommunistiskt sa man att det bara var en tidsfråga innan det ekonomiska systemet i väst skulle kollapsa. ”Vilket vacker död det kommer att bli!” var ett vanligt uttryck.
Men det var kommunismen som föll och när Ungern röstade om EU-medlemskap 2003 fick jasidan 83 procent av rösterna. Man var stolta över att närma sig Europa, som stod för frihet – och pengar till att modernisera landet. Och Ungern var numera ett centraleuropeiskt land. Ville man till Östeuropa fick man fortsätta mot Rumänien.
På alla offentliga byggnader vajar EU-flaggan bredvid den ungerska. Men tiderna har förändrats och premiärminister Viktor Orbán säger nu att det är den europeiska liberalismen som är döende, att det bara är en tidsfråga innan de konservativa värderingarna segrar.
Hans parti, Fidesz, fick 52 procent av rösterna i valet 2010. Finanskrisen gjorde att deras retorik gick hem, särskilt som de sittande regeringspartierna orsakat ett antal skandaler. Efter valsegern utlovade Orbán att han skulle störta den gamla ordningen och skapa en ny.
Han har inte legat på latsidan.
”Ingen kommer in längre”
Med två tredjedels majoritet i parlamentet har de kunnat ändra över 850 lagar och många av dem anklagas för att vara rent anti-demokratiska. Uttalanden som skadar den ungerska staten har förbjudits. Hemlösa får inte uppehålla sig på offentliga platser. Sexuell diskriminering är inte längre förbjudet. Domstolarnas oberoende har inskränkts.
EU har uttalat sig kritiskt med argumentet att den ungerska rättsstaten är hotad. Fidesz tillbakavisar all kritik, och för att säkerställa handlingsfrihet även i fortsättningen har de ritat om valkretsar och infört bonussystem.
Och så har de stoppat alla flyktingar, som anses vara ett hot mot Europas kristna rötter.
”Please don’t come”, sa Orbán. ”Why you have to go from Turkey to Europe? Stay there!” Stängslet mot Serbien är 17 mil långt och löper ytterligare några mil längs gränsen mot Rumänien.
Den totalt kostnaden uppgick till över en miljard kronor.
Det finns en komisk symbolik i att gränsen stängdes just den 15 september, årsdagen av Lehman Brothers konkurs och finanskrisens utlösning. Utan den hade kanske aldrig Fidesz kommit till makten.
I september kablades bilder från Budapest centralstation Keleti ut över hela världen. Nu har lugnet lagt sig. Inga tält, sovsäckar eller soppkök på torget utanför järnvägsstationen. Poliserna är visserligen beväpnade, men de småpratar, röker och dricker läsk. Tågen till Wien avgår utan förseningar.
– Problemen löste sig snabbt, säger taxichauffören som kör in i den juldekorerade staden. Ingen kommer in längre.
Alla håller inte med. I tunnelbanan vid Blaha Ter samlar två partifunktionärer från Fidesz in namnunderskrifter. Den ene är elegant klädd med lång svart rock, svart hatt och svarta handskar, med partinålen fäst vid bröstfickan. Han står i stark kontrast till de människor som ligger och sitter längs väggarna vid tunnelbanetorget. I tre små läger samlas totalt ett dussintal hemlösa, folk som numera blivit kriminella. En äldre kvinna kammar sitt hår och granskar resultatet i spegelbilden på en liten Jesus-tavla. Ingen av dem tigger.
Fidesz kampanj går ut på att Ungern ska sluta ta emot flyktingar helt enligt Dublinförordningen. Landets intressen måste försvaras.
– Vi vill inte ha dem här, säger partifunktionären i svart rock och poserar gärna på bild.
– Det är många som skriver under. Även om det inte längre är några problem i Budapest ser det värre ut på andra ställen.
Han syftar på förläggningarna där flyktingarna låses in.
Homosexualitet censureras i barnböcker
Minnet är bedrägligt. Under andra världskriget deporterades judar i hundratusentals och Raoul Wallenberg sågs som en hjälte när han gav provisoriska svenska pass åt ungerska judar. På Wallenberg utca finns hans byst i hörnet på ett av kvarten. Vid sidan av bysten ligger vissnade blommor och på marken står ett utbrunnet stearinljus.
Hans minne lever kvar, men kopplas inte till frågan om dagens flyktingar behöver skydd. Fidesz kampanjade med att de är en infektionsfara som riskerar att leda till ökad terrorism i Ungern. Och eftersom regeringspartiet kontrollerar all media är det lätt att sprida budskapet över landet.
Man censurerar numera homosexualitet i barnböcker och ändrar i de som redan är utgivna. På public service sparkades över tusen anställda och idag bötfälls medier som rapporterar obalanserat om Ungern. Programchefen på medierådet var tidigare medieexpert hos fascistpartiet Jobbik (”De högre”), som fick tjugo procent i senaste valet och är största parti bland ungdomar.
Under hösten rapporterade svenska tidningar att flera uteslutna Sverigedemokrater åkte på studiebesök till Budapest. SD bildades 1988, samma år som Fidesz, men en viktig skillnad mellan partierna är att SD fortfarande möter motstånd. I Ungern har Fidesz förbjudit andra partier från att föra politiska kampanjer annat än i statligt kontrollerad media.
Men det finns naturligtvis krafter som jobbat för flyktingarna även i Ungern. På Keleti-stationen delade frivilligorganisationer ut mat och förnödenheter. Idag är flyktingarna borta, men hjälpen behövs fortfarande. Vid Olof Palme utca i Széchenyi-parken står en vit skåpbil med Hare Krishna-logga på sidodörren. Från den delas soppa och varm dryck ut till behövande. Kön är lång och innehåller både pensionärer och föräldrar med små barn, och alla väntar tålmodigt på sin tur.
En organisation som bildades i kölvattnet av flyktingkrisen är Migszol, Migrant Solidarity. Deras primära syfte är att skapa politisk opinion och visa hur den ungerska staten gång på gång bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Kort efter att de startade bildades en systerorganisation i Migszol Szeged i södra Ungern. ”Åk dit”, får jag höra. ”I Szeged målade aktivister över Fidesz plakat som varnade för att flyktingarna bar på infektioner.”
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Anmälde sig själva till polisen
Szeged är Ungerns tredje största stad och ligger nära gränsen mot Serbien. Det är en av få provinser där Fidesz inte är vid makten och där Ungerns socialistiska parti blev störst i senaste valet.
Viktor Orbán är inte nöjd och har kallat Szeged för ”a communist mess”. Och för att staden ska få statligt stöd måste den ledas av någon från Fidesz.
Migzol Szegeds grundare Mark Zoltán Kékesi tillhör inte något parti och är en välkänd aktivist i Szeged. Vi ses på Grand Café, som också har en biograf som visar alternativa filmer. En sliten trappa till tredje våningen leder upp till en smal sal fylld av yngre besökare som spelar kort, dricker te och pratar. På fönstren sitter klistermärken och ett av dessa deklarerar att Ungern är en polisstat.
– Vi anmälde oss själva till polisen när vi hade målat över affischerna, säger Mark. Men det blev inget åtal, de ville inte skapa några martyrer.
Grand Café får stöd från Norway Grants, en organisation inom det utjämningssystem där länder som inte är med i EU men som får fördel av EU:s handelszon är med och bidrar till att utveckla fattiga länder. Medlen kan sökas av civila organisationer och Norge har ett kontor i Budapest som tar emot och bedömer ansökningarna.
Biståndet har kritiserats starkt av Viktor Orbán. Utländska intressen ska inte få styra i Ungern, menar han. Pengarna borde gå via staten.
Polisen gjorde också för en tid sedan en husrannsakan på Norway Grants kontor med motiveringen att de letade efter terrorister. Norge svarade med att dra tillbaka bidraget på 130 miljoner kronor årligen. Ett kriterium för stödet är nämligen att mottagarlandet uppfyller vissa grundläggande mänskliga rättigheter.
Mark tror inte att ungrarna förstår hur landets internationella rykte har förändrats. Xenofobi har visserligen alltid funnits, men det har inte gett upphov till så mycket främlingsfientlighet som nu, säger han. Och det är just sådana rädslor och fördomarna som Orbán appellerar till.
”Nyckeln är hans enkla språk”, säger Mark. ”Han säger att Ungern är angripet från två håll, EU i väst och flyktingarna från söder. Vi måste skydda vårt land. No-one, I repeat, no-one should tell Hungary what Hungary needs to do.”
I kristider är det tacksamt att ena folket genom att måla upp gemensamma fiender. Och folk trodde faktiskt på att Norway Grants stödde terrorism i landet, menar Mark.
Tvingades läsa upp friserade nyheter
För fem år sedan var Mark med och drev en liten icke-kommersiell radiostation. Men 2010 förändrades förutsättningarna. En ny medielag som regeringen drev igenom mångdubblade administrationen och alla radiokanaler tvingades dessutom att läsa upp nationella, friserade nyheter varje timme.
Mark vägrade och radiokanalen tvingades lägga ner.
När Migszol Szeged bildades den 25 juni 2015 samlade de närmare tre hundra volontärer på kort tid. I augusti erbjöd staden dem en övergiven skollokal i utkanten av Szeged där de kunde förvara, sortera och packa alla förnödenheter som skulle delas ut.
– Det hade aldrig hänt om Fidesz varit vid makten i Szeged, säger Mark medan han kör ut till skolan i sin gamla Mercedes.
Vid entrén på skolan hänger en handfull ballonger, en rest från den julfest som tackade volontärerna för deras insats. Där inne är det kallt. Ett trasigt värmesystem var en av anledningarna till att byggnaden övergavs.
Mark öppnar dörren till ett klassrum och ett berg av liggunderlag tornar upp sig. De är prydligt hoprullade vid sidan av ett stort antal flyttlådor, som innehåller lakan. I nästa klassrum finns mat, därefter hygienartiklar och mediciner, sedan tusentals blöjor. En svensk engångsgrill skymtar förbi, liksom lådor från Stadsbudskontoret.
”Vi är inte tillbaka där, än”
Mark fortsätter att kritisera orbánismen offentligt. Det gör hans mor orolig. Varför måste just hennes son ställa sig längst fram? Varför kan han inte stanna i andra eller tredje raden?
– Hon växte upp under kommunismen, säger Mark. Då var det bäst att hålla sin mun stängd. Men vi är inte tillbaka där, än.
Han har funderat på att lämna landet men säger att han är för bekväm. Han har det trots allt ganska bra som universitetsanställd och respekterad medborgare. I stället ser han det som en utmaning att lyckas från den situation de befinner sig i.
– Men jag tror dessvärre att det blir svårt. Det enda jag kan göra är att säga att orbánismen och flyktingpolitiken inte förs i mitt namn. EU borde sätta mer press på Ungern, skära i budgeten så att det känns.
Viktor Orbán är inte glad över inblandning utifrån.
”De så kallade civila som hjälper illegala immigranter är betalda av George Soros”, sa han i höstas och undvek då som vanligt att ta ordet flykting i sin mun – det skulle legitimera dem.
Soros är en ungersk jude som flydde landet 1947. Idag är han filantrop och via Open Society Foundations stödjer han en mängd organisationer, varav en del i sitt gamla hemland.
Idag florerar konspirationsteorier som går ut på att Ungern säljs ut till judar. Och Orbán menar dessutom att det ligger i vänsterpartiernas intressen att hämta in miljoner flyktingar som så småningom kommer att få rösträtt. Samtidigt har Fidesz kritiserats för att de gett en miljon exilungrare medborgarskap och Schengenpass samtidigt som de skickat en röstsedel per post att fylla i och skicka tillbaka.
Kunde inte rekommendera dem att stanna
När tillströmningen var som allra störst fick flyktingarna vänta i flera dagar vid gränsen i Röszke bara för att registreras.
Mark tycker inte att det var lätt att ge flyktingarna goda råd. Han kunde inte se dem i ögonen och rekommendera dem att stanna i Ungern. Nästan alla har fortsatt eller skickats tillbaka, men tjugo till trettio personer bor på flyktinganläggningen Nagyfa utanför Szeged i väntan på att deras asylärenden ska prövas.
Nagyfa är en gammal borg som använts för alkoholister. De låstes helt enkelt in i väntan på att de skulle nyktra till. När Ungern blev demokratiskt och var och en själv skulle få bestämma om de ville dricka ihjäl sig omvandlades Nagyfa till fängelse. Och idag är det en flyktingförläggning.
För att komma dit tar man bussen mot Algyó, hoppar av på sista stoppet och fortsätter genom den lilla byn. Husen är inhägnade, inte av den typ av staket som svenskar använder för att markera gräns mot sina grannar, utan av höga staket som skyddar mot insyn. Innanför skäller hundar som inte är vana vid främlingar.
”Don’t go there”, svarar byborna om man frågar om vägen till Nagyfa.
När byn tar slut går man till höger, ut på väg 47 mot Hödmezóvásárhely. Det finns ingen trottoar, utan man får promenera i vägrenen, bredvid långtradare efter långtradare som svischar förbi. Efter att ha passerat floden Tilsch och fortsatt i en dryg kilometer svänger man åter av till höger. Nu är sannolikheten att möta ett fordon liten, och utan bilarnas strålkastare blir det beckmörkt. Och så fortsätter man kilometer efter kilometer.
Nagyfa är stängt för journalister och på natten är flyktingarna inlåsta. Dagtid får de röra sig fritt, men det är ändå inte svårt att förstå att de känner sig isolerade. Borgen är sannerligen inte det himmelrike de var på väg till.
Inga flyktingar syns till
Vid hålet under stängslet i Röszke syns inga flyktingar till. Migszol Szeged skickar numera vidare de donationer de får till Serbien och Rumänien, och använder sina volontärer till att hjälpa hemlösa och sjuka. De flyktingar som fortfarande försöker resa genom Ungern gör bäst i att vara anonyma.
Jag fortsätter österut längs stängslet och kommer ut ur buskaget. Några hundra meter längre bort står en övergiven tågvagn parkerad. Den är delvis täckt av taggtråd.
Runt hörnet kommer militärens jeep, som förflyttar sig mycket långsamt i terrängen. En vuxen person skulle utan problem kunna springa ifrån den.
– Nationality? frågar polisen Gábor.
Jag lämnar över passet med vänsterhanden och knyter den andra i jackfickan och hoppas att de inte ska se kameran. Kontrollen tar tjugo minuter, de frågar om adress, moderns namn, och ringer till sambandscentralen för att kontrollera uppgifterna.
Under tiden svarar militären Sóki gärna på frågor. Han var själv med och byggde stängslet under några varma sommarmånader.
– Det är synd, säger han. Men vi hade inget val.
Han pekar på tåget.
– Det var framför allt många som gick längs järnvägen. Så vi var tvungna att förstärka där.
Han säger sig inte veta om de har någon kameraövervakning, men berättar att de dagligen tar personer som klipper upp och passerar stängslet. Och något helgfirande blir det inte för hans del. Flyktingarna tar inte ledigt och inte Fort Europa heller, så Sóki kommer att patrullera vid gränsen.
– Någon måste göra det.