Det största terrorattentatet i Frankrikes moderna historia antogs genast leda till allvarliga konsekvenser. Fredagen den 13 november dödades minst 129 människor, inklusive en svensk medborgare, sedan åtta män med bombbälten och automatgevär gått till attack på sex olika platser i Paris. Bland målen fanns Stade de France där en fotbollslandskamp utspelades mellan Frankrike och Tyskland, konserthallen Bataclan, och helt vanliga restauranger. Islamiska staten, IS, tog snart på sig ansvaret för dådet och motiverade det med Frankrikes flygbombningar mot extremistorganisationen i Syrien. President Hollande svarade i sin tur med att omedelbart förklara krig mot IS, och från helgen har stora franska bomboperationer inletts mot Raqqa i Syrien, som utropats av IS som Kalifatets huvudstad.
Erövrat territorium
IS har setts som annorlunda än al-Qaida genom att de istället för internationella attacker satt erövrandet av territorium och bygget av sin egen stat som högsta prioritet. Dådet i Paris är första gången de genomför en större, organiserad attack i Europa. Har IS med andra ord börjat använda en ny taktik? Med ett tvåfrontskrig, både i Mellanöstern och mot mål i Europa?
– Vi vet inte ännu om det var IS själva som genomförde attacken, eller bara inspirerade andra att göra den. Om det här verkligen var planerat och beordrat från Raqqa, var är deras propagandavideo på nätet? undrar Loretta Napoleoni, italiensk ekonom och författare. I fjol skrev hon en uppmärksammad bok om Islamiska statens framväxt och bygge av både en egen stat och identitet. Organisationen har blivit ökänd för mycket professionellt producerad propaganda i onlinemagasin och filmklipp, och för ett konsekvent användande av sin svartvita flagga.
– Hade IS legat direkt bakom attacken hade de dokumenterat allt och lagt ut det på nätet för att visa vad de gör. Men ingenting kom, och de som attackerade hade inga IS-flaggor. Därför tror jag inte det här gjordes direkt av IS, utan istället säger oss något nytt om den europeiska jihadismen.
Napoleoni menar att vi kan se en ny metod växa fram, där extremisterna rört sig bort från att en ensamvarg begår attentaten, som i Tunisien i juni. Istället begår ett nätverk med ett större antal personer flera attacker samtidigt, för maximal effekt. Det är en blandning av både al-Qaidas modell och IS gamla modell. Och männen bakom dådet i Paris behöver inte ens ha stått i kontakt med IS, menar hon. Istället hörde de till samma slags typer som genomförde attentat även i Madrid 2004, och i London 2005 – typer som har sina egna anledningar att vilja attackera Europa, och som vill visa sitt stöd till IS. Det är ett fenomen som blir allt vanligare och kan liknas vid spontana självantändningar.
– Det händer överallt nu, eftersom den här organisationen i vissa kretsar är väldigt populär. Så vi kommer definitivt att se fler av dessa attacker i Europa.
Dagen före attentatet i Paris exploderade en kraftig bilbomb i södra Beirut, Libanon, som dödade minst 43 och skadade 200 personer. IS tog på sig ansvaret även för detta dåd, som ansågs riktat mot libanesiska Hizbollah. Dagarna före hade styrkor från Hizbollah tillsammans med syriska regimens armé omringat och återtaget Kweirisflygbasen utanför Aleppo från IS. På samma sätt har många antagit att IS attackerat Frankrike just för dess del av koalitionsbombningarna i Syrien.
– Man ska inte genast dra en koppling mellan det som sker i Europa och det som sker i Irak och Syrien. IS söker uppmärksamhet och skulle genomfört attacker oavsett vad. Det här är grupper som sedan länge betraktat Frankrike som ett legitimt mål, menar Aron Lund, svensk författare och Syrienkännare.
Läs vidare på nästa sida: I Kalifatets namn
Läs också: Analys/Andreas Gustavsson: Europas politiker måste klara av en svår balansång och Enkät: Hur stoppar vi IS?
I Kalifatets namn
Lund menar att IS använder sig av en hybridstrategi. De arbetar med franchisegrupper, knyter till sig anhängare genom buskap, och lockar folk med sin ideologi. När IS bröt med al-Qaida 2014 och själva skulle börja sköta sin utrikespolitik, uppmanade de folk till ensamvargsattacker. Precis som vid attentaten i Madrid och London, finns det folk som gärna vill göra attentat i ”kalifatets namn”. Och IS själva tar sedan på sig ansvar för dåden.
– De vill bygga en bild av att de är en allsmäktig rörelse som kan beordra vad som helst, när som helst. Men de är opportunister som hugger på de krokar som finns.
Huvudfrågan som diskuterats både i världspress och på G20-mötet efter Paris har ofta cirkulerat kring huvudfrågan om hur IS egentligen ska besegras. Är det möjligt genom att som Frankrike genast gjort, utöka bombkampanjerna? Behövs egna marktrupper?
Loretta Napoleoni menat att bombkampanjerna misslyckats, och att IS inte alls är på väg att falla samman, oavsett vad uppmuntrande rubriker ibland säger.
– Det är symboliskt att samma dag som vi tydligen lyckades döda Jihadi John, halshuggaren från IS propagada, så dödar de 129 av oss. Det ser ut som att IS vinner, och vi förlorar.
Relativ seger
Aron Lund i sin tur menar att en ”besegran” av IS måste bli relativ. Enorma resurser har lagts ner mot al-Qaida, som ändå finns kvar. Det bästa, menar han, är att sätta realistiska mål, eftersom vi kommer bli kommer bli besvikna om vi vill ”bli av med IS”. Med facit i hand måste vi också se att vi själva inte lyckats hantera de återkommande attackerna med att bygga ett samhälle som slutar få folk att lockas till IS.
– Deras attacker kan få effekt när våra egna reaktioner blir samhällshotande.
IS nya strategi
Under 2015 har en rad dödliga attacker drabbat länder, av vad som sägs vara celler från eller sympatisörer till Islamiska staten:
7 januari stormade beväpnade män redaktionen hos satirtidningen Charlie Hebdo samt en judisk butik i Paris, och dödade sammanlagt 16 personer. En av attentatsmännen syntes sedan i ett videouttalande framför en IS-flagga.
26 juni dödade en bomb 27 personer i en moské i Kuwait, en ensamvarg sköt ihjäl 38 människor på en strand i Tunisien, och en man halshöggs i Frankrike. Alla dödades av IS-sympatisörer.
25 juni Dagen innan hade en IS-dödspatrull infiltrerat syrisk-kurdiska Kobane och dödat 251 civila.
20 juli sprängde sig en självmordsbombare vid ett kulturcenter i gränsstaden Suruc, norr om Kobane, och dödade 33 turkiska hjälparbetare. Vid en explosion i början av oktober sprängde sig dennes bror också som självmordsbombare, och tog nära 100 människor med sig i döden vid en kurdisk fredsmanifestation i Ankara.
31 oktober störtade ett ryskt passagerarflyg och dödade samtliga 224 ombord, efter att ha lyft från egyptiska Sinaihalvön. IS tog på sig ansvar för att ha utlöst en bomb ombord.
