Läs också: Krim efter att ryssarna kom och ”På Krim finns ingen antisemitism”
Vad hände på Krim efter den ryska annekteringen? Finns det mat? Kan befolkningen försörja sig? Det har talats om ekonomisk kollaps. Kriget i Ukraina kostar Ryssland stora pengar, oljepriserna som står för en tredjedel av Rysslands BNP har stadigt sjunkit. Importen försvagas av att den svajiga rubeln, och de internationella sanktionerna mot Ryssland till följd av annekteringen, drabbar Krim hårdare än övriga Ryssland. Inget utländskt företag kan etablera sig eller investera eftersom det anses vara ockuperad mark. Västerländska företag från Visa till McDonalds har stängt och lämnat Krimhalvön.
– Första månaderna höjdes min lön, därefter har den halverats. Förr köpte jag mycket kött och smör, nu blir det högst två gånger i månaden. Men någon ekonomisk kollaps kan vi ändå inta tala om, säger Raisa Akatova, som tillhör den minoritet som är emot den ryska annekteringen.
– Jag har det jag behöver, säger Emil Bakhshish, Krimtartar och motståndare till Rysslands annektering. Jag har pengar i fickan, mat och en bra bil. Majoriteten står förvisso på Putins sida, men hellre äter vi bara bröd än startar krig, säger han.
Alex, vår tolk, tillhör den majoritet som är för Rysslands annektering. Ryssland och Krim är så nära himmelriket man kan komma enligt Alex.
– Det handlar inte om några allvarliga ekonomiska förändringar i dagsläget. Vi har fortfarande bröd på bordet. Dessutom är vi inte så priskänsliga, de flesta odlar grönsaker och har kycklingar och annat, så prishöjningarna på exempelvis potatis och tomater märker vi inte av.
Svårt att få ihop det
På stan rusar folk fram och tillbaka och shoppar som i alla storstäder. Affärernas hyllor är till synes fyllda med varor, samtidigt som många läkare tvingats lämna sina jobb på grund av den låga statsbudgeten. Redan i mars 2014 steg dessutom räntan till högsta nivån sedan 1998. Rubeln rasade och börsen föll.
Klockan 05.30 går Raisa upp och kokar potatis och grönsaker. Hon mosar ihop det till en röra och serverar det sedan till sin 88-åriga mor, som ligger förlamad i en av de två bäddarna i den slitna lägenhetens enda rum. De bor i ”lägenheter för små familjer”. Åtminstone kallades de så när de byggdes under Sovjettiden och ägdes av staten. Lägenheten övergick så småningom i Raisas ägo, enligt henne själv efter massor av pappersarbete och signaturer. Idag kan hon sälja lägenheten för minst 10 000 dollar.
Raisa tar fram de tre finkoppar hon har stående i vitrinskåpet och häller upp te.
– Jag har arbetat i hela mitt liv men har ändå inte råd att renovera min lägenhet på 34 kvadratmeter med ett rum, kök och toalett, säger Raisa Akatova. Om jag hade bättre ekonomi skulle jag skaffa en tvårums-lägenhet.
Raisa Akatova kom som 18-åring från Ukraina till Krim för 37 år sedan. Hon arbetar som sånglärare på en skola och dagis sedan 20 år tillbaka, och tjänar 15 000 rubel i månaden. På det betalar hon tretton procent skatt. En titt på hennes budget visar att den inte går ihop.
• El, värme och vatten kostar henne 1 500 -1 700 rubel i månaden.
• Telefon 75 rubel
• Internet 340 rubel
• Mat 11 000 rubel.
– Kläder minns jag inte när jag köpte senast, säger Raisa och skrattar högt.
Hon klarar sig tack vare bidrag från den judiska församlingen där hon är aktiv sedan många år, framför allt för att sköta sin gamla mor.
– Men det är inte bara ekonomin som är sämre nu, vi är inte lika fria och vi vågar inte prata öppet längre, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Läs också: Krim efter att ryssarna kom och ”På Krim finns ingen antisemitism”
Hot om uppsägning
Raisha berättar att många i hennes närhet ser den nu-varande situationen på Krim som temporär och tror att både ekonomin och samhället i stort kommer att bli bättre. Men Raisa håller inte med.
– En dag yttrade jag mig framför kollegor om vad jag tycker om att Ryssland tagit Krim på det här sättet. Jag berättade att jag är emot det. Då blev jag kallad till min arbetsgivare som hotade att säga upp mig om jag inte slutade prata på det viset.
Med de få vänner hon har kvar här i Simferopol pratar hon bara om det sociala livet och hoppar över det politiska. Det är lättare så.
– Nu är jag bara en vanlig fattig kvinna, säger hon och serverar mer te.
Raisa berättar att hon ser fram emot att gå in pension. Förutom en man som hon träffar lite då och då, har Raisa bara mamma Evelina som håller henne kvar här på Krim. Därför planerar hon att flytta till Israel när hon fyllt 62 år.
– Pensionen jag kommer att få ut här på Krim blir låg, det ska vara bättre i Israel. Jag har ju ingen släkt kvar här och jag känner redan många i Israel. Men det ryktas om att pensionsåldern kommer att höjas under ryskt styre. Det gillar jag inte, säger Raisa Akatova.
