I april 2011 kom en celeber gäst till protestlägret på Zuccoti-torget vid Wall Street. Srdja Popovic introducerades för demonstranterna som ledare för ”gruppen som störtade Slobodan Milosevic”, av Andy Bichlbaum från aktivistgruppen The Yes men, känd för sina practical jokes mot finanseliten.
– Han gav absolut ett intryck av att han sympatiserade med vad Occupy Wall Street står för, säger Carl Gibson, som själv är aktiv i anti-nedskärningsorganisationen US Uncut.
”Egendomliga frågor”
Srdja Popovic har sin bakgrund i serbiska Otpor (motstånd), ungdomsrörelsen som mycket riktigt var ledande i protesterna som ledde fram till Milosevics fall 2000. Efter den framgången vände sig rörelsen mot resten av världen genom skapandet av Canvas – en acronym för Center for applied non violent action and strategies – som erbjuder aktivister träning i ickevåldsmetoder.
Canvas har varit aktiva i en lång rad länder i Mellanöstern och Östeuropa, liksom i exempelvis Zimbabwe, Vietnam och Malaysia. I Sverige har de exempelvis bjudits in av Palmecentret. I USA samarbetade de med progressiva aktivistgrupper som The Yes men, student- och antirasistgruppen Dream defenders och flera miljöorganisationer.
Carl Gibson påbörjade en diskussion med Popovic men blev snart misstänksam.
– Han gav hela tiden väldigt oprecisa svar på varifrån deras finansiering kom. Samtidigt ställde han själv egendomliga frågor, underrättelsetjänstliknande frågor om detaljer.
”Startar revolutioner”
Förra året fick allt det sin förklaring, när hackare lade upp 10 000-tals mejl stulna från det privata underrättelseföretaget Stratfor på Wikileaks. Mejlen visade hur Canvas systematiskt lämnat vidare uppgifter om folkrörelser de samarbetat med till Stratfor.
Samtidigt som Canvas minglade med Occupy Wall Street, tog de emot stora bidrag från Muneer Satter, en tidigare chef på banken Goldman Sachs och numera ägare till en hedgefond.
Men mejlen avslöjar mer än så. I ett av dem förklarar den ansvarige kontaktmannen på Stratfor, Marco Papic, hur Otpor tidigt fick stora bidrag från den amerikanska regeringen. Idag är Canvas ”helt beroende av finansiering från USA”, skriver han. Organisationens funktion beskrev Papic så här: ”De drar runt världen och startar revolutioner mot auktoritära regeringar (de som USA ogillar i varje fall)”, och ”de installerar sig i princip i ett land och försöker störta regeringen”. Han fortsatte: ”När det används rätt är det kraftfullare än en hangarfartygsskvadron.”
– De har varit aktiva framför allt i länder som är av geopolitiskt intresse för USA, medan de inte varit speciellt entusiastiska att stödja rörelser som protesterar mot nyliberalismen, säger Carl Gibson.
Inblandning i Venezuela
Canvas tillskrivs en viktig roll i raden av ”färgrevolutioner”, i Georgien, Kirgistan och Ukraina. Mest aktuella är dock uppgifterna om deras inblandning i Venezuela. 2007 tränade Canvas studenter där för att ”störta Chavez”. Det är viktigt att lyfta fram studenterna eftersom de har större legitimitet än de traditionella oppositionspartierna, är ett av råden. I ett annat dokument från 2010 formulerar de en plan åt oppositionen inför valet 2010, däribland att redan innan det hållits förbereda protester mot valfusk – trots att valfusk inte konstaterats i något tidigare val i landet.
– Om man ser till den strategi de drar upp där är det mycket som kommer igen nu i den senaste vågen av protester, menar Carl Gibson.
Problemet han ser är att organisationen har en dold agenda.
– De regeringar som de hjälpt till att organisera protester mot har ofta verkligen varit korrupta och missnöjet med dem genuint, men Canvas styr det i en viss riktning, lyfter fram personer som USA vill se i ledande ställning och som har ett nyliberalt program.
Avslöjandena om Canvas visar på ett intressant mönster. Medan de senaste militära ingripandena blivit problematiska och stöd till traditionella militärkupper ger dålig publicitet, har det blivit allt mer intressant att manipulera det så kallade civila samhället – ett aktuellt exempel är hur USA låg bakom skapandet av det sociala nätverket Zunzuneo på Kuba.
USAID skickades förra året ut från Bolivia, anklagad för att under namn av ”demokratiutveckling” understödja separatiströrelser. I år har en dansk hjälporganisation fått gå samma väg.
I omvärlden uppfattas anklagelser mot NGO:s och aktivistgrupper för att vara utländska marionetter lätt som paranoida. Naturligtvis är det också ett enkelt sätt för en regering att svartmåla sina motståndare. Men avslöjandena om Canvas visar att den som är paranoid inte nödvändigtvis har fel.
