– Förrädarna! Vad vill ni att vi ska göra med dem?
– Dödsstraff! Dödsstraff! Dödsstraff! skriker tre glada flickor i tolvårsåldern, som står bredvid mig.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Runt omkring oss ropar oräkneliga andra människor samma sak. Mannen uppe på scenen ler och nickar lite till svar. Man skulle lätt kunna tro att vi åkt tillbaka i tiden till en brutal, medeltida rättsskipning. Eller att det här är en stad någonstans i ett IS-kontrollerat territorium. Men vi står på Kızılaytorget, hjärtat av Ankara, som är huvudstaden i Turkiet. Ett land som är medlem i Nato och önskar bli medlem i EU.
Mannen som talar i mikrofon på scenen heter Ibrahim Melih Gökçek. Han är Ankaras borgmästare och har så varit ända sedan 1994. Melih Gökçek är medlem i det milt islamistiska regeringspartiet AKP, precis som president Recep Tayyip Erdoğan. Nationens förrädare är en av huvudpunkterna i borgmästare Gökçeks tal. De attackerade sitt eget folk och landets demokrati. Kampen mot dem fortsätter och var så säkra på att rättvisa ska skipas.
En docka med Fethullah Gülens ansikte på hänger redan i en strypsnara, från en stolpe på torget.
Den 15 juli kastades Turkiet in i en ännu större politisk oro, än var landet redan tidigare befunnit sig i. Sent på kvällen försökte några fraktioner från landets väpnade styrkor ta över makten genom en militärkupp. Pansarvagnar rullade genom huvudstaden och ställde upp sig mitt här på Kızılaytorget. Men den fortfarande fria Recep Tayyip Erdoğan uppmanade civilbefolkningen att göra motstånd på gatorna. Efter en blodig natt slog de och regeringslojala styrkor ner rebellerna.
Erdoğan har använt kuppförsöket som svepskäl för att attackera oppositionella och kritiska fästen. Tiotusentals offentliganställda i rättsväsendet, utbildningsväsendet och poliskåren har sparkats, långt över tusen privata läroinstitut har stängts ner. I slutet av månaden arresterade regimen dussintals journalister och har beordrat nedstängning av 142 medieorgan.
Regeringen har indirekt hävdat att alla dessa har en koppling till den i USA boende predikanten Fethullah Gülen, vars sekt Hizmet anklagas ligga bakom kuppförsöket. Man kallar Hizmet för FETO, terrororganisationen. Men regeringen har även sagt att en minoritet inuti landets armé legat bakom kuppen. Eller, som arbetsmarknadsministern sagt, att det egentligen är USA som är de skyldiga.
Regeringen hade redan utrensningslistor förberedda innan den 15 juli, med fler än bara Hizmet-folk uppskrivna. Recep Tayyip Erdoğan har själv sagt att han vill rena staten från ”virus” och har kallat den misslyckade kuppen för ”en gåva från Gud”. Den 20 juli utlyste han ett tre månader långt undantagstillstånd, som utökat hans maktbefogenheter.
Allt fler säger nu, att presidenten för Turkiet tillbaka till det kalla krigets diktaturvälde.
Men här på Kızılaytorget tycker den högljudda folkmassan att sådana sammanfattningar är fel. Flera gånger, varje kväll, stoppas Dagens ETC av arga män som förbannar utländska mediers lögner.
– Västvärlden beskriver det som händer här på fel sätt. Det låter som att Recep Tayyip Erdoğan vill göra Turkiet till ett Nordkorea. Men när stridsvagnarna kom så gick folket ut för att stoppa dem, med sina bara händer. De stödjer Erdoğan och är här för att visa det, säger Ekrem, en ung man som kommit hit av samma anledning.
En ny talare kliver upp på scenen. Han ropar att det är västvärlden som ligger bakom kuppförsöket. Samma sak har regeringsvänliga turkiska medier skrivit och pekat ut en pensionerad amerikansk general som hjärnan. Ekrem är övertygad om att CIA orkestrerat allt och använt Gülen för att destabilisera Turkiet.
– Gülen bor i USA och ger information om Turkiet till CIA, som sedan kontrollerar honom. Gülen är en mycket mäktig man och det är hans grupp, PKK och IS som terroriserar vårt land.
I en sådan hotfull situation har presidenten naturligtvis ett mycket stort stöd från samhället, menar Ekrem.
– Folk från alla etniska och religiösa grupper står bakom Recep Tayyip Erdoğan. Igår såg jag till och med en transgender stå här med en flagga. Vi är emot all extremism.
Ekrem låter uppriktig, men på Kızılay finns det gott om exempel som strider mot hans beskrivning. Bland demonstranterna är det många som formar ”vargtecknet” med sina händer. De visar stöd till de paramilitära, fascistiska Grå vargarna, som mördat många kurder genom årtionden av konflikt och ibland betraktas som en terrorgrupp. Grå vargarna är knutna till det högerextrema nationalistpartiet MHP.
Andra demonstranter är istället islamister. Inte så få har knutit svarta band med Shahada, den muslimska trosbekännelsen, runt pannan. Några bär på svarta fanor med Shahada eller till och med på Saudiarabiens gröna flagga. Här på torget sker en oroväckande fusion mellan dessa båda krafter.
– Gülen vill döda hela Turkiet! Men alla turkar är enade! ropar Esef, en ung kebabförsäljare från den turkiska diasporan i Frankrike.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Han och några unga män står och gungar en gigantisk, turkisk flagga mellan sig. Esef förklarar öppet att han är islamist och översätter från sitt pannband. Hans nyfunna kamrater bredvid, som hjälper till att gunga flaggan, är istället unga fascister.
Islamister och nationalistgrupper har oftast haft svårt att komma överens. Men under förra hösten lyckades deras gemensamma hat mot kurder föra dem närmare, när kriget mot PKK återvände. Nu fördjupas relationen ytterligare vilket bara är till större fördel för Recep Tayyip Erdoğan.
I skuggan av kuppförsöket odlas även en starkare personkult kring Recep Tayyip Erdoğan fram. Talare på scenen jämför hans kamp den 15 juli med det turkiska självständighetskriget 1919–1923, som utkämpades av landsfadern Mustafa Kemal Atatürk. Presidentens ansikte syns på både fotbollshalsdukar och jättelika reklamskärmar, som omger hela torget. Från högtalarsystemet ekar med jämna mellanrum AKP:s vallåt från 2014, där refrängen ständigt upprepar Recep Tayyip Erdoğan! Folkmassan sjunger med och några hoppar jämfota i extas.
Bakom dessa propagandistiska manifestationer på Turkiets torg, står presidenten Recep Tayyip Erdoğan själv.
– Mitt ärade folk, ge aldrig upp kampen ni förde för ert land, er flagga och ert hemland. För att lära förrädarna (FETO) en läxa, så fortsätter vi vakta demokratin. Torgen tillhör inte stridsvagnarna, de tillhör folket.
Ungefär så löd det sms Recep Tayyip Erdoğan skickade ut till alla turkiska mobiltelefoner, efter att kuppförsöket slagits ner. Sedan dess har folk följt hans uppmaning och fortsätter varje kväll att samlas ute på torgen. Kollektivtrafiken har blivit gratis för att forsla dit så många som möjligt, lastbilar delar ut gratis vatten och mat för att hålla kvar folk på plats.
Varje kväll spelar storbildsskärmar upp filmklipp med stridsvagnar och soldater från kuppnatten, för att påminna folket om deras blodspillan. Klippen varvas med Korancitat i blodröd text. En gråtande liten flicka tas upp på scenen och talar med osäkra ögon om attacken mot den turkiska folksjälen. Kom ihåg gott folk, upprepar talare och slagord bredvid avbildningarna av presidenten, det här handlar om att skydda demokratin!
Recep Tayyip Erdoğan använder manifestationerna för att backa upp utrensningarna i samhället, men även sin egen maktkoncentration. Han har sagt att folk ska fortsätta manifestera fram till den 7 augusti. Den stora frågan är vad denna intensiva, politiska feststämning med aggressiva undertoner kan ge för långsiktiga konsekvenser.
En dryg kilometer bort från Kızılay jobbar 25-åriga Merve på ett hotell. Merve är sekulär och betraktar sig som en del av den progressiva oppositionen. Hennes arbetsplats har betydligt färre utländska gäster än tidigare – Turkiet har upplevt ett massivt fall i sin turistindustri efter flera bombdåd och politiska konflikter. Och nu detta kuppförsök och kaoset efteråt! Merve anklagar Recep Tayyip Erdoğan för att ha lett landet in i oroligheterna och tycker presidenten har en enorm dubbelmoral.
– Jag deltog i demokratiprotesterna i Geziparken i Istanbul 2013. Han ville inte att folk skulle komma dit då. Men nu säger han att vi ska ut och skydda demokratin. Var har den funnits tidigare, under alla år?
Bortifrån gatan framför hotellet hör vi en av de högljudda grupper med unga, arga män, som stryker omkring i centrala Ankara fram till småtimmarna. De går mitt i gatan och stannar upp trafiken, utan att polisen intervenerar. Kanske känner de sig starkare än någonsin förut. Takbir! Allahu akbar! Takbir! Allahu Akbar!
Merve blir illa till mods över de religiösa ropen. Hon säger att hon kopplar dem till extremism och jihadism. De borta på torget kallar hon för fanatiker. Men egentligen känner hon sig väldigt kluven över situationen. Hennes bror är polis och på kuppnatten var hans station omringad av stridsvagnar. Han trodde att han skulle dö.
– Sedan kom Recep Tayyip Erdoğans följare och ställde sig framför stridsvagnarna. De räddade hans liv. Och vad hade egentligen hänt om kuppen lyckats? Samtidigt är jag väldigt rädd för att de snart kommer vända sig mot oss, vi som inte stödjer Erdoğan.
Sådana viktiga men kluvna tankar tjänar i dag till att ytterligare splittra landets viktiga, progressiva opposition mot Recep Tayyip Erdoğan, inför vad som skall komma efter att kuppkrisen är över. För samtidigt finns det folk i vänstern som gärna ville se kuppen lyckas, bara för att bli av med presidenten. Som nu gör sitt bästa att bara häckla demonstranterna på torgen, vilket tjänar till att skapa ytterligare polarisering och osäkerhet, om du betraktar dig som motståndare till Recep Tayyip Erdoğan i ett samhälle redan helt i presidentens järngrepp.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
På kvällen kommer Merves vänner till hotellet för att röka marijuana. Jag läser högt för dem från en artikel i The Guardian, om att en ny arresteringsvåg av journalister beordrats. För att beskriva de jättelika förändringar som nu präglar Turkiet, citeras den ryske revolutionären Vladimir Lenin: ”Det finns årtionden när ingenting händer, och det finns veckor när årtionden händer”.
Merves vän Leyla, som uttrycker en stark önskan om att lämna Turkiet för Europa, sjunker ihop och torkar sig i ögonen.
– Var snäll och sluta. Jag vill inte höra. Vi vet att det där händer, men har kommit hit för att bli höga och bara försöka glömma allt en liten stund.
