Ett krig har startats. Varken mellan civilisationer, religioner eller nationer. Utan mellan det vackra och det fula. En ung kvinna från Västerås finns bland de mördade. Tanken på henne fastnar hos mig. Inte för att hon är svensk, det har mindre betydelse, men för att hon skulle kunna vara jag. Vi vet självklart ingenting om varför hon sökte sig till Paris. Men för miljoner unga människor är Paris frihetens stad. Vi åker dit för att få uppleva det storslagna, för att förälska oss och leva ut våra drömmar om oss själva. Den unga kvinnans drömmar om staden och livet tog abrupt  slut i fredags kväll. Precis som de gjorde för de minst 130 människor som slumpen hade placerat i terroristernas framfart.

Terrordåden är en attack mot Europas hjärta och det vackra i livet: mot pluralism, fria tankar, kultur och en obekymrad utekväll med vännerna. IS vill krossa alla de sakerna. Istället vill de ingjuta rädsla i oss. En rädsla som de vill ska få oss att agera med ryggmärgsreflexer, eller som reptiler, och mobilisera tillbaka.
IS vill starta krig mot det vackra och fria, mjuka och empatiska i våra samhällen. IS vill att vi ska vara rädda för islam. IS vill att muslimers utanförskap i väst ska förvärras. I den myllan kan IS växa sig starka.

Det fria ordet är en del av det vackra IS har inlett sitt krig emot. Det fria ordet försvaras bäst med fri journalistik. Dagens ETC kommer fortsätta att hårdbevaka terrorns tyranni. Vi kommer rapportera från plats, via våra utrikeskorrar och genom att diskutera hur vi bäst motarbetar IS våld. Vi kommer också fortsätta att berätta om orsakerna till att hatorganisationen fortsätter att rekrytera, trots alla blodbad.

Vi vill också gjuta mod i den vackra världen. Vi måste tillsammans stärka oss för att behålla sansen och empatin. Det görs oavbrutet empatiska stordåd i världen. Dem har vi journalister ett ansvar att bevaka. Jag tittar på mina barn medan jag skriver detta. Jag vill ge dem allt, men inte rädslan.